Zumba och kroppen

Den absolut jobbigaste - och ROLIGASTE - träningsformen jag någonsin provat på är zumba! As seen on TV-shop. I förrgår beställde jag dvd-n som varit slut hur länge som helst. Och nu har jag dessutom anmält mig till höstterminens kurs, 10 ggr med början i september. Jag undrar just hur det ska gå...

Som ung (= innan barnen) var jag underviktig. Vägde 48 kg till 162 cm. Sen blev jag på tjocken (bokstavligt talat), gick upp 30 kg, varav jag gick ner ungefär hälften. Ännu ett barn senare så låg jag ganska många kg mer än vad jag trivdes med. Ett halvårs Viktväktarna resulterade i minus 15 kg och plus ett jobb som viktväktarkonsulent. Det absolut roligaste jag jobbat med någonsin! Men underbetalt, så jag var tvungen att välja bort det när jag fick ett annat heltidsjobb.

Efter viktväkteriet började jag träna "på riktigt" för första gången i livet. Först på gym, bodypump två gånger i veckan och en 90 minuters box en gång i veckan. Och jag tyckte att boxen var för lätt. Sen började jag cykla landsväg och har t ex cyklat Siljan Runt, träningspassen låg på cirka 7-10 mil minst en gång i veckan. Kortare träningsrundor låg på fyra mil.

Ha! Idag, en skilsmässa och ett dödssjukt barn senare, skulle jag behöva både syrgas och hjärtstartare om jag ens skulle komma på tanken. Jag blir för bövelen andfådd bara jag går upp för trappan från pendeltåget. Illa. Jag gör mina små försök då och då, men blir fan sjuk varenda gång jag börjar komma igång med träningen. För lite Berocca, det brukar faktiskt hålla mig frisk.

Fem kg över matchvikt ligger jag nu och trivs inte alls. Visserligen är jag per definition normalviktig och jag har väl egentligen inget emot antalet kilo, det är bara det att jag inte gillar konstistensen... Vill ha lite fastare hull, mer ork och mindre rumpa.

Så, zumba it is. Hoppas nu att Kia hänger på också!