En vecka efter avlagt nyårslöfte

Måste få dela med mig!

Om du läser detta utan att skratta högt, är det något fel med dig.
Detta är tillägnat alla som någonsin försökt att få till en regelbunden träningsrutin...

"Kära dagbok.
Till min födelsedag i år köpte jag en veckas personlig träning på det lokala gymet. Även om jag fortfarande är i fin form sedan jag blev korad till skolans främsta gymnast på gymnasiet för 43 år sedan bestämde
jag att det vore en bra idé göra ett försök.

Jag ringde till gymet och bokade upp mig med en personlig tränare som heter Christo, som identifierade sig som en 26-årig aerobicsinstruktör och modell för idrotts- och badkläder.

Mina vänner verkade nöjda med min entusiasm att komma igång! Klubben uppmuntrade mig att föra dagbok för att kartlägga mina framsteg.
________________________________
Måndag:
Inledde min dag klockan 6:00. Svårt att komma ur sängen, men tyckte det var väl värt det när jag kom till gymet och fann Christo väntandes på mig. Han är något av en grekisk gud - med blont hår, underbara ögon
och ett bländande vitt leende. Woohoo!

Christo gav mig en rundtur och visade mig maskinerna... Jag njöt av att titta på det skickliga sätt på vilket han instruerade sin aerobicsklass efter min träning idag. Mycket inspirerande!

Christo var uppmuntrande när jag gjorde mina sit-ups, men min mage värkte redan från att ha gått och hållit in den hela tiden han var i närheten.

Detta kommer att bli en fantastisk vecka!
________________________________
Tisdag:
Jag drack en hel kanna kaffe, men jag tog mig tillslut ut genom dörren. Christo fick mig att ligga på rygg och pressa upp en tung skivstång i luften och sen satte han vikter på den! Mina ben var lite vingliga på
löpbandet, men jag klarade de två kilometrarna. Hans belönande leende gjorde att det var värt all möda. Jag mår toppen! Det är ett helt nytt liv för mig.
_______________________________
Onsdag:
Det enda sättet jag kan borsta mina tänder på är genom att lägga tandborsten på handfatet och flytta min mun fram och tillbaka över den. Jag tror jag har ett bråck i båda bröstmusklerna. Bilkörningen är OK
så länge jag inte försöker styra eller stoppa.

Christo var otålig med mig och insisterade på att mina skrik störde andra gymmedlemmar. Hans röst är lite för KÄCK så tidigt på morgonen och när han skäller blir det ett nasalt gnällande som är mycket irriterande.
Det gjorde ont i bröstet när jag klev på löpbandet, så Christo satte mig på trappmaskinen. Varför i helvete skulle någon uppfinna en maskin som simulerar en aktivitet så gammalmodig som hissar? Christo sa att det
skulle hjälpa mig komma i form och njuta av livet. Han sa något annat skit också.
_______________________________
Torsdag:
Rövhålet väntade på mig med sina vampyrliknande tänder som exponerades då hans tunna läppar drogs tillbaka i ett hajleende. Jag kunde inte undgå att bli en halvtimme försenad - det tog så lång tid att knyta mina skor. Han tog med mig för att träna med hantlar. När han inte såg det, sprang jag och gömde mig på toaletten. Han skickade nån spinkig kärring för att leda reda på mig. Då, som straff, satte han mig på roddmaskinen - som jag sänkte.
_________________________________
Fredag:
Jag hatar den där jäveln Christo mer än någon människa någonsin har hatat någon annan människa i världshistorien!!! Dumma, spinkiga, anorektiska lilla skitaerobicsinstruktör! Om det fanns nån del av min
kropp jag kunde röra sig utan outhärdlig smärta skulle jag slå honom med den. Christo ville att jag skulle jobba med mina triceps. Jag har inga triceps!
Och om du inte vill få bucklor i golvet, ge mig för fan inte en skivstång eller något som väger mer än en smörgås! Löpbandet kastade av mig och jag landade på nån slags kost- och hälsoinstruktör. Varför kunde det inte ha varit någon mjukare, såsom dramaläraren eller körledaren?
________________________________
Lördag:
Satan lämnade ett meddelande på min telefonsvarare och undrade med sin retsamma, gälla röst varför jag inte dök upp idag. Bara ljudet av hans röst fick mig att vilja slå sönder maskinen med min almanacka, men jag
saknade styrkan att ens använda fjärrkontrollen och tvingades ligga elva timmar i sträck och se Väderkanalen...
________________________________
Söndag:
Jag har bett kyrkans taxi att hämta mig för gudstjänsten idag så jag kan gå och tacka Gud att denna vecka är över. Jag hoppas också att min man kommer att välja en rolig present till mig nästa år - som en
rotfyllning eller en livmoderoperation.

Jag säger fortfarande att om Gud hade velat att jag skulle böja mig, hade han spridit ut diamanter över
hela golvet! 

London

En jul går fort. Vi har hunnit vara i London och komma hem igen. Ryanair är som det är, ren och skär boskapstransport. Jag har återigen lovat mig själv att inte vara dumsnål och tänker inte flyga med dem inom överskådlig framtid. Hotellet var helt outstanding! Vi möttes i dörren av en herre i hög hatt och livré som tog våra väskor och lotsade oss till incheckningen. Rummet var helt okej, med härliga produkter från Molton Brown och mullig badrock. Utsikten från fönstret var också ganska trevlig.

Kan också konstatera att Gordon Ramsey vinner över Jamie Oliver med hästlängder. Skönare atmosfär på Fifteen visserligen, men maten på Murano slår det mesta jag varit med om!!! Jag är faktiskt förvånad över klassen på maten annars, jag har ätit kött som smälter i munnen, turkisk mat som smakar himmelskt och druckit vansinnigt goda viner. Så smakLondon har varit över förväntan.

ShoppingLondon däremot... Nu rörde vi oss visserligen i turistområdena, men varken Covent Garden eller Soho bjöd på några spännande butiker tycker jag. Det var först på Oxford Street som vi hittade nåt till ungarna, och då blev det några coola T-shirts och lite punkkuriosa. Fred Perry-kläderna var skittråkiga, det var bara deras pikétröjor som var nåt att ha.
Juldagen var helt totalt nerstängt vad gäller butiker. Boring. Men vi hade det ganska trevligt ändå, vi tog en lång skön promenad på södra sidan floden med några vätskekontroller här och där.

Sista kapitlet i shoppinghistorien blev Harrods på annandagen. Haha. Eller Buhu. Fy i h-e vad mycket folk, jag har ALDRIG varit med om maken! Vakter vid ingången, väktare i hela varuhuset som rushade på folk som stod stilla - "här får ni inte stå, rör på er!". Men grejer fanns det - vad sägs t ex om en Dolce&Gabbana vit skinnjacka i mc-modell för en typ halvåring för 675 pund? Eller ett juvelbestrött armbandsur för 250 000? Pund, alltså. Det var bara på musikinstrumentavdelningen som det var hyfsat lite folk.
Och inte fick jag tag på något Rainbow Sugar heller...

Så det blev på flygplatsen den enda shoppingen till mig blev av. Lite dyra krämer, parfym och ett armbandsur från Karen Millen. Skitsnygg!

Sovit har vi gjort också. Massor! Inte partat hela natten någon gång. Vi hade lite planer på julafton men överallt var det bara (ta det rätt nu) mörkhyade och svarthåriga människor! Vi kände oss verkligen som avarter, det var som att vara i typ Pakistan/Kina/Turkiet/Kenya på samma gång. Vi blev nästan uttittade och då kände vi att - nej, vi skiter i det här och åker hem till hotellet istället :-)
Och jag har väl aldrig sett så många japanska turister på samma gång heller - de var verkligen överallt. Lite kul, faktiskt.

Vi har på det stora hela haft det ganska bra. Lite besviken på shoppingen, hade ju tänkt handla massor till killarna (och till mig...). Största missen var att jag inte hann ta mig in i S:t Pauls Cathedral som vi såg från hotellfönstret, den ligger väl typ 30 m från hotellet.

Skönt att slippa själva julfirandet eftersom jag ändå inte hade barnen, men det är ändå med en liten tagg i magen. Det blir så påtagligt under storhelger, jag känner mig som en homewrecker och får skuldkänslor. Killarna har däremot haft det bra såvitt jag förstår, har inte pratat så mycket med dem, de har varit upptagna med sitt nyaste spel till Xbox.

Det blommade förresten i rabatterna i London

London can wait

But I can't!!! Men jag undrar fan om det är meningen att vi ska komma iväg? Sambo har jobbat cirka 150 timmar sedan i tisdags. Sovit typ en tiondel av det. Just nu ligger han ute i 12 minus och svetsar plogen som inte är helt frisk.

Igår var jag, grabbarna och morsan på Koh Phangan - mysigt! Skönt att kunna umgås utan att hela släkten är med, man får tid att prata och det blir inte så hetsigt. Eller jobbigt skulle man också kunna säga. Grabbarna var helt lyriska av stället och det kan jag verkligen förstå. De var de enda som åt upp all maten plus efterrätt.

När jag lämnat grabbarna i Vällingby där de skulle julhandla innan de åkte hem till pappa så fick vi oss ännu en glad överraskning. Avlopps#%&%*@$, närmare bestämt mellan spolbrunnen och trekammarbrunnen ute har fått tokstopp vilket innebär att det har tryckts upp diverse kroppsavfall på gräsmattan. Haha, jag skrattar nästan ihjäl mig. Inte.
Fick jaga en spolbil som kunde tänka sig att komma. Till slut fick jag tag på en kille som hoppades kunna komma innan kl 18 ikväll. Tretusen spänn, ka-tching! I hans kassalåda alltså, inte i min...
Fy fan, varför är det alltid såhär innan vi ska göra något? Nog för att jag vet att sambo inte direkt brukar ha någon tur med sig men det här?!??

Dessutom fungerar ju tydligen avisningsmaskinerna sådär på Skavsta, mer snöoväder väntas och min resväska väger 8 kg. Tom, alltså. Och på Ryan får man bara checka in 15 kg. Oj så skoj. Det blir verkligen till att rationalisera. Eller byta väska.

God jävla jul på er i alla fall.

Dotter och mor (som inte brukar snörpa riktigt så mycket på munnen...)

En spännande resa

Det är verkligen kul att bo på landet. Eller, längs en pendeltågslinje över huvudtaget. Imorse tröttnade jag på att stå ute i 13 minus utan långkalsonger och vänta på tåget. Så efter 35 minuter så tog jag en taxi. SL betalar så småningom ju.

Taxichaffisen var en härlig prick. Turk, kanske runt 30-35. Han berättade om sin hemstad (i Turkiet, fast han var född i Sverige), om sin farfar som kom hit som gästarbetare för Atlas Copco på 60-talet. Till en liten bergsby nån timme utanför Ankara kom en gång på 60-talet representanter för Atlas Copco. De bodde i ett land som byborna aldrig hört talas om, nämligen Sverige. De samlade alla män på byns största cafeteria och berättade om arbetsmöjligheterna och livet i Sverige och försökte få männen intresserade. Ingen ville. Nästan alla hade jobb i sin by, de flesta inom jordbruket.

Dagen efter kom de svenska männen tillbaka med ännu ett erbjudande. De ville ha en ogift man med sig till Sverige och skulle betala allt för honom. Efter en tid skulle han skriva ett ärligt brev hem till sin by om hur livet i Sverige artade sig. Trivdes han inte skulle han få hjälp att åka tillbaka. Trivdes han så hoppades svenskarna att flera skulle komma. Sagt och gjort. En man ville prova och skrev i sitt brev att allt var bra och att svenskarna var snälla och gästvänliga. Då följde flera män efter till Sverige.

Min taxichaufförs farfar var en av dem som åkte till Sverige. Han och hans vän kunde inte språket, inte kulturen, kände inte till hur man gjorde i deras nya land. De fick en lägenhet i Brandbergen. Det enda de visste var att de skulle jobba i Sickla men inte riktigt hur man kom dit. De visste att det gick en järnväg till Stockholm Central och att det var dit de skulle innan de vände och gick mot Sickla. Så farfadern och hans vän gick från Brandbergen till Haninge där de sett tågspåren. De följde sedan spåren hela vägen till Stockholm  Central. Till fots. Sedan gick de mot Sickla. Det tog ett par dagar innan de fick reda på att man kunde åka tåget, att det faktiskt stannade i Haninge och att man sedan kunde byta till Saltsjöbanan.

Farfadern är denna släkts anfader och vid alla högtider samlas de hos honom och firar. Men nu är han gammal och sjuklig och går själv och väntar på att få dö.

Det var en spännande resa jag fick vara med om. Vilken tur att tågen var sena, annars hade jag aldrig fått höra denna historia.

Nu ska jag och grabbarna snart åka till Koh Phangan på Söder. Där ska vi möta upp min mamma som fyller 64 år idag. Hon kommer med ljuset :-) Varken mamma eller grabbarna har varit på det stället så det ska bli jättemysigt att få visa dem en av Stockholms ballaste krogar.

Lite spooky

Men shit vad det har snöat nu i snart en vecka! Här ute på landet där jag bor är det galet mycket snö, jag tror aldrig jag varit med om maken. Och inte verkar det mattas av heller. Grabbarna var ute och lajade i snön ikväll, iklädda jeans och lågskor. De kom in efter en timme och då hade de varit nere på åkern och där var det alltså snö ÄNDA UPP TILL BRÖSTET på dem, jag skämtar inte! Det är som värsta skräckfilmen.

Tre gånger har vi PLOGAT vägen hos oss sen i torsdags. Nu får det väl för sjutton se till att lugna ner sig om min Londonresa inte ska gå åt skogen. Sambon röjer ju snö och sedan i tisdags har han väl sovit kanske 18 timmar totalt. Han får åka ut en omgång på förmiddagen och sen en omgång på natten. Sjukt. Så han lär väl behöva sova igen lite är jag rädd.

Jag drog ut honom på årets coolaste julfest i fredags i alla fall. Det är en tradition och det är alltid så himla kul! Så även i år, framför allt för att jag körde min nya alkoholstrategi. Jag dricker uteslutande bubbel om det finns, annars bara vin. Ingen sprit för jag har tamejfan svart bälte i bakfylla. Sambo gick på vodka/redbull för att hålla sig vaken. Som vanligt terroriserade vi stackars DJ'n med alla våra önskelåtar. Som vanligt var det nån som blev för full. Som vanligt hade värden fått dit en kändis som uppträdde för oss typ 70 pers som var där. I år var det Petter som stod för liveunderhållningen. Kanske inte bästa musiken, men en jäkligt trevlig kille.

Så igår var vi trötta men dagen gick ändå inte helt till spillo. Hur ska det kunna göra det när huset fylls av ungar efterhand..? Pizzeriabesök på kvällen och sen filmtajm med allihop. Mysigt!

Måste börja fundera på vad jag ska packa för Londonresan. Vi flyger ju Ryanair så det gäller att planera. Men idag har man ju ställt in massa flighter från Skavsta p.g.a. att avvisningsmaskinerna varit paj. Ja, just avvisningsmaskinerna med två v. Så skriver de på aftonbladet.se så då är det sant. Man undrar ju bara vem eller vad de ska avvisa. Jag tycker själv att de borde prioritera avisning av planen. Med ett v.

Nä fy vad jag är trött nu, blir bara massa blaj. Vi har också hunnit med ett 5-årskalas idag förresten, Felix fyller på tisdag men vi firade idag. Jag känner mig så fet nu, men snart jäklar ska det börja tränas ordentligt!

Natti natt.

The Day After Tomorrow

Har ni sett den? Det blir liksom vinter/istid över en natt har jag hört. Inte sett den själv. Däremot så upplever jag det just nu. Vi är helt insnöade här i Haninge. Jag lyckades vända bilen ett kvarts varv nu när jag skulle till jobbet. Sen tog det stopp. Kom varken framåt eller bakåt. Varken ut eller in. HahaHAAA!

Ringde till chefen och sa att jag får nog jobba hemifrån idag. Hon hade inte tagit sig utanför dörren ännu så jag önskade henne lycka till. Hon bor i Nacka och där är det typ lika illa som här.

Sambo röjer ju snö på innergårdar i stan och på en del företagsparkeringar. Så igår kväll tog han maskinen och plogade en bred, fin väg ända upp till huset. Det blev nästan barmark. Det syns inte idag.
Han åkte iväg med lastbilen runt halv sju imorse. Trekvart senare gick jag ut. Jag SÅG inte att han gått där, än mindre såg jag spåren efter lastbilen.

Fy fan vad det snöar!!! Och typ norr om Farsta snöar det inte ett skit så ingen fattar vad jag pratar om.

Man ser inte så långt...

Julstämning är det i alla fall

Det tar högst en kvart för fotspåren att snöa igen...

Det är ganska mysigt, men sjukt! Tur jag har mat i frysen...

Tack för att du shoppar

Jag beställde en stor fin klocka (60cm diameter) hos Syster Lycklig i förra veckan. En sjuk grej i det var att dagen efter att jag beställt den så läser jag att Sahra har hämtat tjoosiga julgardiner där. Skumt.
Hursomhelst. Jag hade beställt leverans till jobbet och igår som kom den. Och något jag verkligen uppskattade var det lilla söta följebrevet de lagt med:

Så himla fint och tyder verkligen på det där lilla extra. Där kommer jag att handla igen!
Tyvärr kan jag inte visa någon bild på min fantastiska klocka för nu har de inga kvar :-)

Jag är skitglad för att snön äntligen har kommit. Det är NÄSTAN så att jag tycker att det är värt att gräva fram bilen och låta den gå för tomgång en halvtimme innan jag kan köra iväg....

Jävla skitdag

Dagen igår var ganska mysig till en början, lång god frukost, lite surf och lite bra musik på Spotify. Sen gjorde jag misstaget att ta på mig "oömma kläder" och gå ut och hjälpa sambo vid garaget. Bära virke från ett ställe till ett annat gör mig ångestfylld. Det är SÅÅÅÅÅ tråkigt! Särskilt som den här jävla f*tthösten har tillsatt en hel del mögel till det så att vi får elda upp mer än hälften. Urrrk!

Inte nog med det. När virkeshelvetet väl är inne i garagewannabe-et så är det dags att åka till tippen. Släpet är fyllt och vi åker. Och jag har bara mina skinnhandskar. Om jag inte ville ta på de alldeles nerblöta arbetshandskarna förstås. Jag tog väldigt god tid på mig att slänga tidningarna, kan jag säga.

När släpet var tomt var det bara att åka hem och ösa på mer skit. Presenningar och blöta träplankor som inte gör någon glad. Har ni en ANING om hur muggiga presenningar kan bli?!? Tippen igen. Där träffas på helgerna herr och fru Svensson, Karlsson och Johansson och så några Svenssons till. Och vi.

Sambo spelar ju innebandy. Men nu är han ju så förkyyyyld så han kan inte spela. Men kvällens match behövde någon i sekretariatet (ja, veteranserien protokollförs) så han lovade att åka dit. Jag hade ingen lust att åka och handla middagsmat själv så jag hängde med. Det visade sig att det var några tonårssnorisar där som gärna förde protokoll. Men vi stannade ändå och tittade på matchen. Eller, jag tittade mest i min iPhone förstås.

Sen åkte vi och handlade lammytterfilé att äta till risotton jag skulle göra. Och gjorde efter konstens alla regler. Ute var det nästan magiskt vackert med ett tyst och stilla snöfall med stora vita flingor. Det här skulle bli en mysig kväll!
När köttet var klart i ugnen och låg och vilade till sig och det var 5 minuter kvar på risotton så försvann nästan all ström i huset... Två faser av tre gick åt skogen och det var bara att elda på i brasan och tända alla ljus och ringa Vattenfall. Nåt högspänningsfel och de skulle skicka ut nån. Vi fick äta risotton al dente och skölja ner med lite vin. Vi hade tänkt kolla Flickan som lekte med elden men fick se varann djupt i ögonen istället. Inte det sämsta men inte riktigt vad vi tänkt oss.
Robinson Haninge, liksom.
Sen stängde förresten Vattenfall av även den sista fasen. Hämtade mer ved och proppade brasan full så vi slipper frysa häcken av oss. Dessutom har jag mens fast jag inte ska så vi kunde inte ens pippa oss glada.

Vid halv elva på kvällen hade vi lärt oss varandras irisar och då var det bara att krypa till sängs. Jag somnar ganska fort, men vaknar med ett ryck efter ett tag när lampan tänds. Då har Vattenfall till slut lyckats fixa tillbaka elen.

Jag är extremt utvilad idag men blev trött som fan när sambo sa att han måste ha min hjälp att spika glespanel idag. Jippi. Eller inte.

Lediga fredagkvällar

Sådär. Nu kan man ägna fredagkvällarna åt nåt annat än Idol. Erik vann och det var säkert bra. Man kanske skulle försöka övertyga sambon att kolla in nya På Spåret, pensioprogrammet nr 1. Men jag ÄR verkligen en sucker för frågesporter. Tittar gärna på Vem vet mest? Har ju till och med varit med i gamla hederliga Jeopardy, 1992. Jag kom tvåa och det var bra, för priset var en herrans massa köksmaskiner. Det behövde jag för jag hade precis blivit dumpad, mosad och lämnad i en trasig hög av min dåvarande sambo.

Men, men. Det var inte det jag ville säga. Det jag ville säga är att här finns det nog inte en enda sak jag INTE vill ha!

Mr Måttfull - fnys!

Ibland undrar jag vem jag slagit mig ihop med. Han är allt annat än mr Måttfull. Men ganska rolig och det är ofta till vår fördel. Förutom att vi skulle kunna hamna på Lyxfällan hur lätt som helst.

Igår var det dags för sambos årliga flygkoll. Då flyger han med en flyglärare/inspektör, som kollar att han kan sköta alla spakar och knappar och pratar rätt engelska. Språktest gör man varje år och man kan få betyg 1-6. Får man 1-5 får man göra om testet nästa år, men får man en sexa så behöver man typ aldrig göra om det.
Det är för att man ska förstå all radiokommunikation i luften, som ju sker på engelska. Sambo fick sex igår. Eller, alltså betyg sex. Inget annat sex för vi var helt slut båda två.

Det där med engelskatestet är rätt kul faktiskt. Det är inget regelrätt prov, utan inspektören kollar så att man förstår och uttrycker sig korrekt, både i planerade och akuta situationer. En av anledningarna till att man har det här betygssystemet kommer sig av kineserna. Som inte fattar ett ord engelska i princip.
Det var nämligen en gång ett kinesiskt plan som landade på en flygplats någonstans i Europa. Piloten visste väl ungefär vad han hade att förvänta sig och hade råpluggat in de fraser han visste att han skulle säga. Problemet var att det hände lite oförutsedda saker och det slutade nästan i plattpannkaka totalt. För att han inte fattade ett ord.
Därav språktesterna. Problemet är bara att de som ger betygen till de kinesiska piloterna är kineser. Och nästan alla kinesiska piloter har typ en sexa.

Men tanken var god.

Hursomhelst, kontrollturen igår gick till Tyskland. Och i Tyskland kan man handla vin. Billigt. Eller - det beror ju på hur mycket man köper. Och om man tycker att 525 Euro är "billigt". Men vi fick en hel del: 10 flaskor Amarone, 3 lådor á 6 flaskor "vardagsvin", 4 single malt whisky, 3 plattor öl och till slut 4 flaskor champagne av olika slag, varav en rosé.

OMG som ungarna säger. Fy fan vad full jag skulle kunna bli.

Fasiken också

Helgen är redan slut alltså? Och jag har varit på västkusten och partajat. Vi kom ner i fredags kväll, då var det snabb middag på stan och tidig kväll på hotellet. Fick höra att Tove åkte ur Idol vilket visst var en skräll.

I lördags blev det lite shopping på byn. Vackert väder hjälpte Halmstad att visa sig från sin bästa sida. Jacuzzin på hotellet var full med fulla grabbar så det hoppade jag över och softade en stund på rummet (som inte ens hade minibar/kylskåp så vi fick kyla skumpan i handfatet. Hotellvistelse med kärleken kräver skumpa, så är det bara) innan det var fest.

Det var röjigt, jag tror människor i mindre städer röjer mer än stockholmare eller så är det bara det att mina fördomar råkade stämma in ännu en gång. Jag tog det tack och lov ganska lugnt. Däremot så undrar jag om det är förbjudet för taxibilar i Halmstad att plocka upp någon längs gatan? Vi fick fan GÅ hem från festen trots vilt viftande efter säkert tio-femton taxibilar! Tur jag hade bekvämskorna med mig...

Igår blev det drygt 50 låååånga mil hem i bil. Skönt att vi fick med oss två kompisar som kunde köra medan jag och sambo slumrade lite. Matintaget var väl sådär. Kebab till lunch, kaffe på Donken och pasta på pizzerian hemma i VH.

Och idag är jag SÅ trött. Då hjälper bara det här!

Halmstad, here I come

Idag drar jag till världsmetropolen Halmstad. Jag ska sippa paraplydrinkar på Tylösand medan jag tittar på snyggingar som går förbi mig på stranden. Inte. Det är ju december så det blir till att ta på sig handskar, hatt och halsduk så fort man sticker näsan utanför entrén till Scandic Hallandia.

Jag och sambon ska på 30-årsfest imorgon, men vi åker redan idag för att kunna softa lite imorrn. Har jag tur och tid så hinner jag träffa på supermamman Maria (vilken tur att jag får eksem av särskrivningar, förresten), det beror lite på hur sjuka/friska hennes barn är. Annars så finns det ju jacuzzi och pool på hotellet och säkerligen en del butiker på byn. Jag behöver köpa nya strumpbyxor för de nya snygga, glansiga och svindyra gick självklart sönder när jag skulle dra dem på mina blekfeta vinterben igår när jag skulle prova feststassen. Eller så var det celluliterna som var så vassa att de rev upp en maska på dem, who knows?

Hursomhelst så jobbar jag halvdag idag och det ska bli jävligt skönt. Jag är trött och skulle hellre ligga på rummet och titta på film hela helgen.

Klart slut, varulvstjut (gissa på den ni!)

Vägrar Let's Dance

Men att de aldrig tröttnar. Ett sugigt program fortsätter år efter år efter år. Och så Marcus Birro då. All cred bara - poff!

Lägg ner.

¿ɐʇnɹdsuıʌs ʇıƃɐʇ ƃɐɾ ʇʇɐ ƃɐɾ ɐs

Jag tog svinsprutan igår. Och snodde en kul rubrik av Kia. Hahaha!

Närmare 50 än 30

Okej, julen kan vara ganska mysig. I alla fall om den är lagom. Och lagom för mig betyder en jul utan Pernilla Wahlgren, sill och överträffa-varann-med-dyra-julklappar. Nu är huset färdigpyntat. Stjärnor och kulor i fönstren. Många ljus överallt. Några samlartomtar på spiselkransen. En adventsljusstake. Och ungar med tindrande ögon (nåja) och vuxnas tjat om att de MÅSTE skriva önskelista nu!

Och födelsedagen är över. Och jag är närmare 50 än 30. Känns jobbigt på ett sätt, men skönt på ett annat. Det kanske är för att folk inte har så höga förväntningar på att en 40+ ska vara smal, smärt och snygg haha!

Födelsedagen passerade med blandade känslor. Jag är egentligen ganska asocial tror jag. Ville först inte fira alls. Sen bytte vi helg så att vi kunde ha barnen på min dag. Och då bjöd jag in mina föräldrar till lunch. Sen bjöd svärmor in sig med gubbe och hans barn (som är lika gammal som David!). Det kändes ändå ganska okej.
Sen bjöd sambons mormor och morfar in sig. De är 90 år gamla och urgulliga så det kändes okej att de kom på fika lite senare. De tog tyvärr med sig sambons morbror med fru. En herre jag har väldigt svårt för. Nyfiken som få och om någon har varit i Kina så har han varit på mars. Om jag har haft scharlakansfeber så har han haft cancer. Osv osv.

Så mitt lilla 2-personsfirande blev till slut till 15 personer. Det är jobbigt att vara populär ;-) Jag var trött på kvällen, och väldigt nöjd med att kunna dricka lite glögg och äta lussebulle helt i lugn och ro.

Jag fick jättefina presenter: av David ett egenhändigt skapat armband i makramé, av Jimmy ett tillika egenhändigt skapat skåp han gjort i slöjden. Man blir alldeles till sig av stolthet!
Och av älskade, älskade sambon: de alldeles underbart läckra dr Martenkängorna med blommor som jag skrivit om!!! Bara för min skull har han skapat ett alldeles eget konto på Ebay och letat och hittat rätt modell, snokat reda på rätt storlek OCH lyckats få hem dem från Skottland i tid!
Inte konstigt att jag älskar honom... min darling!
Nu ska jag bara överleva skavsåren jag kommer att få på "akilleshälen", eftersom dr Martens alltid lyckas ha en väldigt obekväm böj just där och jag har inte hunnit mjuka upp dem ännu.

På facebook hade det trillat in närmare 40 rara gratulationer (tack!!), jag blev alldeles rörd. Min gamla kompis som jag gjort slut med skickade också ett grattis-sms.

De enda som inte hört av sig på något enda sätt är mina två syskon.

En lista

Sånt här brukade vi ägna oss åt på min gamla blogg:

Bästa promenad (i Stockholm): Från jobbet på Vasagatan till Södra Station där jag hoppar på pendeln till Västerhaninge

Favoritgata (i Stockholm): Hornsgatspuckeln

Favoritdrink (och i vilken Stockholmsbar)? Champagne i nästan alla barer. Svårt att misslyckas med...

Äter lyxmiddag på (i Stockholm): Kungsholmen

Bästa mikromaten: Skulle vara gårdagens rester, då

Favoritförort (i Stockholm): Flysta (i Spånga)

Fikar gärna på (i Stockholm): Paus Bagarstuga i VH

Bästa lunchställe (i Stockholm): Åhléns City vegbuffen på plan 2

Bästa brunchen (i Stockholm): Sundby Gård i Huddinge

Bästa kaffet (i Stockholm): Espresso House på Vasagatan

Bästa konsertlokalen (i Stockholm): Gamla Daily's

Bästa baren: Storstad

Här bjuder jag mamma på middag: Gusto i Sundbyberg

Här bjuder jag pappa på middag: Nån libanesisk

Senaste Stockholmsupptäckt: Gångvägen över Centralbron, mellan Tegelbacken och Slussen

Senast sedda teater-/dansföreställning: -

Senast sedda utställning: -

En bra gå bort-present: Vin!

Favoritlyxartikel: Clarins Multi-Active dag+nattkräm

Läser just nu: Dödergök av Katarina Wennstam

Läser helst: Historiska romaner och deckare

Favoritråvara: Ost och grönsaker

Favoritfärg: Rött och svart

Favoritmärke: Odd Molly

Favoritskor: Platta

Klädkonto per månad: 1000 kr?

Dricksprocent: Beror på vad det är värt, men drygt 10%

Modeförebild: Ingen

Motionerar: Inte så ofta som jag skulle vilja

Mest överskattade affär (i Stockholm): NK

Det dyraste jag har köpt: Huset

Favoritprodukt på Systemet: Rött, fylligt vin

Favoritprodukt på Apoteket: Nässpray och Berocca

Bästa fyllekäket: Pommes frites

Lyssnar på: Helst Pink Floyd, annars rock och bra pop

Bästa förfestmusiken: Safri Duo och 80-talspop. 

Senast gnolade: September (ve och fasa... man får ju skämmas)

Senast köpta skivan/-låten: Erik Hassle

Mitt sämsta köp någonsin: Allt jag köpt på nätet som nästan aldrig passar.

Dansar helst till: Rock'n'roll

Senaste impulsköp: 3 klänningar på Ellos. Som inte kommer att passa.

Senaste fyndet: Min sambo

Senaste secondhandfyndet: Min sambo (haha!!!)

Fulaste klädfärg: Gul

I dvd-spelaren/datorn: Skulle ha varit missade avsnitt av True Blood, men jag missar inga.

Användbar pryl: Iphone

Mode jag aldrig vill se igen: Trasmodet från 80-talet

Värsta huvudbonaden: Turban

Bästa huvudbonaden: Nästan allt annat

Favoritaccessoar: Iphone. Nähä, inte det - ringen på mitt vänstra långfinger som jag fått av min gudfar, efter hans mor.

Bil/Transportmedel: En Audi jag försöker bli av med. Pendeltåg. Cykel.

Återvinner: Tidningar och plastflaskor. Orkidéer också, har det visat sig :-)

Hejar på/håller på: Tomas Di Leva for president of the United States of Love

Så får jag tiden att gå i kollektivtrafiken: Spela Bejeweled på Iphone.

JULtider

Börja inte prenumerera på en tidning på hösten. MINST ett nummer fylls av värdelösa tips om JULen och hemma-hos(ve och fasa)Pernilla Wahlgren, reportage hur man inte JULstressar/hur man lagar bästa JULmaten/hur man lägger in bästa JULsillen/hur man klarar av svärmor på JULen/hur man överlever JULen utan att behöva flytta in på tippen/hur man - ja, ni förstår va?
Pengar i sjön och blåst på skön läsning.

För att ytterligare spä på min skepsis mot JULen så ska visst Anna Anka ha nåt JULprogram. Puh, tur man inte är hemma då.

Och inte ett pynt i huset innan första advent på söndag. Jag skulle helst bara ha stjärnor i fönstren och skippa tomtejävlarna.

Se, vad många JUL man kan klämma in i ett enda inlägg.

Svinsprutan

Sådärja. Nu är båda barnen besprutade. Båda fick sprutan i måndags och igår var Jimmy hemma från skolan med feber. På benen idag igen. David verkar knappt ens ha fått ont i armen, skönt.
På vårdguiden tycker de att jag som mamma till en benmärgstransplanterad också ska ta sprutan, gärna snart. Och med tanke på att fyra pers här på jobbet (plus min exman) haft förmodad svininfluensa med efterföljande lunginflammation så börjar jag fundera på att faktiskt göra det.
Mina kollegor har varit sjukt (!) dåliga och jag undrar om det är värt det.

Sen vill jag ju inte bli sjuk lagom till vi ska till London heller.

I övrigt är jag djävulusiskt trött på november. Jag fyller år på söndag (blä) och det enda jag önskar mig är solsken och att få sova. Jag tror jag önskar förgäves, tyvärr.

Tio år...

Idag fyller ett väldigt speciellt tåg tio år. Nämligen tåget på vars huvudkontor jag jobbar. Jag vill inte skriva ut namnet för då kanske mina kollegor och annat löst folk hittar till bloggen eftersom nästan alla bloggar är så sökbara nuförtiden. Och det vill jag inte.
Hursomhelst så är chefen som ett litet barn idag. Han delar ut presenter (alla anställda får en kabinväska - praktiskt!), tårta, godis, frukt osv. Han gillar att stå i centrum så det är med ett överseende leende man ser honom idag.
Egentligen är det imorgon vi firar tio år eftersom det var då det första tåget gick i kommersiell trafik, men själva den kungliga (ja, faktiskt!) invigningen skedde den 24 november 1999. Och då hade jag redan jobbat här i nästan två månader.
Alldeles för lång tid!

Jag hörde aldrig något från jobbet jag sökte för nån månad sen, inte ens ett tack men nej tack. Tack för det Oriflame. Eller inte.
Nåväl, fröet är sått och jag ska väl söka lite nya jobb om jag hittar några som jag tycker verkar intressanta.

Eller så får jag se till att sambo får ett riktigt bra pilotjobb så jag kan bli lyxhustru på heltid. Då kommer jag och hjälper dig att plugga, Sahra. Och så dricker vi latte och äter cocostoppar. Då kan jag också börja spela bingo hos Kia. Och vinna lite kaffe, kanske. Vad kan man mer göra? Jo, äta korv hos GnestaKurre (som vi låtsasrånat med en kam i början av 80-talet).
Sådär, nu fick jag med något om alla mina tre läsare :-)

Trevlig helg

Idag är det till och med ovanligt skönt att det är fredag! Jag är så trött, så trött. Grått, dimmigt och regnigt i sex-sju veckor tar på krafterna. Läste i Metro igår att Stockholm haft 3,8 timmar sol hittills i november. Haha, det är ju jättekul. Och rena rama ökensolen jämfört med Karlstad, som haft 1,1 timme.

Mina snygga (eller mina och mina, i mina drömmar är de i alla fall mina) dr Martenkängor kostar "bara" runt £100 i England - här kostar de typ 2200 kr. Så jag får försöka bita ihop och vänta. Och hoppas på att de inte är slut när jag kommer dit. Hemska tanke.

Ikväll hägrar mys med David (och resten av familjen exklusive Jimmy), lite gott rött, somna till Idol, kolla på nätet vem som åkte ut. Tror Mariette även om hon är grym.

Å vilket jävla tråkinlägg. Trevlig helg!

MINA singlar!

Jag och syrran har haft en "episod" igen. Vi är som två 7-åringar som inte får sin vilja fram. Men hon är väldigt speciell, det måste jag säga. Jag tror att jag är bortbyting för jag är verkligen inte lik någon i min familj.

Det vi "episodade" om den här gången var mina singlar. Mina. Som hon gärna såg som sina. Och singlarna är inte några heta hunkar från min ungdom, utan helt vanliga vinylvax. Som jag samlat sedan jag var typ 8 år. Först fick jag singlar av pappa, sedan när jag började få fickpengar åkte jag in till Miss Unique på Drottninggatan där de sålde singlar i källaren för 5 kr styck.

Man lade alltså på en singel i taget på grammofonen och lyssnade. Sedan spelade jag in låtarna på kassettband, som jag lyssnade på i min första freestyle som jag köpte när jag gick i femman. Eller så lyssnade jag på Discorama och spelade in låtarna. Hur hade man tid med det???

Tänk nu för tiden, man blir ju nästan mörkrädd. Ungarnas första mp3-spelare rymde 1 GB och det var ju oceaner av musik som fick plats. Nu har de 80 GB, och har laddat ner alla säsonger av South Park och Scrubs. Vad lätt det är för dagens unga!

Nåväl, min kasse med singlar har tillsammans med min jukebox stått i pappas garage sedan jag flyttade hemifrån i samband med min skilsmässa. För ett par helger sedan så baxade sambon och en annan stor stark karl hem den från garaget (de fick nog lite extra kraft av alla svordomar - den är tuuuuung).

Kassen med singlar blev dock kvar i garaget, och pappa trodde att det var hans skivor (han hade en hel del innan han sålde av dem). Så när vi var hos pappa och hans nya brutta så delade vi upp MINA singlar. Jag försökte övertyga kära syster om att det faktiskt var MIN kasse men det ville hon inte lyssna på. Att jag kunde sjunga varenda låt, redogöra för när jag köpte den plus att det stod mitt namn på flera skivor gick inte in.
Att vi mitt i kassen hittade ett gäng gamla oskickade julkort på min son Jimmy, då 1½ år, var tydligen inte heller tillräckligt med bevis.

Men skitsamma. Det får inte plats med mer än 50 skivor i jukeboxen i alla fall så jag tänkte "låt gå". Jag hade ju i alla fall hittat singeln med Life On Mars och The Man Who Sold The World med Bowie, så jag var nöjd!!! Och det skrev jag på facebook också, varpå någon blev lite paranoid och tog åt sig.
Efter lite mailutbyte kommer så ett paket till jobbet med de singlar hon tagit med sig från pappa. Och jag vet inte vad jag ska säga.

Tack, eller nåt?

Celebrity spotting

Haha Sahra, ja kanske porriform är det nya pilates. Jag kan se löpet framför mig - "Kom i form med nya kändisgympan porriform!". HahaHAAA! Undrar om det blir ensam-mamma-Helena som blir ansiktet utåt?

Så ska jag namedroppa lite :-) Igår skakade jag hand med Melker Andersson, hehe. Jag har jobbat tio år på mitt nuvarande företag, och som tack så bjöd VD:n alla som började ungefär samtidigt på lunch på Grill. Och hövdningen är kompis med Melker så de stod och småpratade utanför entrén och då föll det sig naturligt att morsa. Men vad han såg sliten ut! Det tär på krafterna att vara stjärnkock. Tur man bara lagar mat för husbehov och en och annan gäst. Men maten var god och det är ju ett häftigt ställe.

Jag fyller år snart och sambon undrade igår vad jag önskar mig. Och jag vet inte. Alla andra tider på året så vet jag preciiiis vad jag vill ha. Men inte nu. Snälla barn, har jag redan. Dr Martenkängorna kostar hälften så mycket i London, det har jag kollat upp. Så dem köper jag där.
En klocka, kanske? Smycken? Njae, vet inte... I-landsproblem...

Och så tror jag att jag bestämt mig för att faktiskt ta sprutan. Vill ju liksom inte missa London.

Life's a bitch

Jaha, nu har det hänt igen. Tiden går och jag hinner inte skriva.

Hotellet som vi fick via Top Secret verkar super! Alldeles nytt och snyggt och har vi tur får vi S:t Pauls Cathedral som utsikt. Kanske lite mindre centralt än det vi först bokat, men whatever ☺

I fredags fick jag rusa från jobbet för då hade skadan varit framme igen. Hos sambo, alltså. Honom mötte jag upp på Huddingeakuten. Jag funderar på att skaffa ett vip-kort till honom där.
Jag vet inte riktigt hur han lyckas, antingen är han slarvig eller så har han bråttom eller bara otur.
Den här gången skulle han i alla fall lyfta i ett lastbilsbatteri (som väger typ 70 kg) i batterilådan, och på någon vänster hamnar höger långfinger emellan batteriet och själva lådan. Blodet sprutar och det gör visst jävligt ont.

Två citodon och fyra timmar senare visar röntgen att ingenting är brutet eller krossat i alla fall. "Bara" en rejäl blödning inne i fingret. Tack och lov gick det hål på fingret också så att en hel del blod kunde komma ut. Doktorn sätter fyra feta bedövningssprutor som ska hålla i åtta timmar, men som går ut efter två.
Uäk!

Alltså, min sambo har nog brutit alla ben i kroppen som man kan, men det här var det som gjort ondast hittills. Inte ens två utslagna framtänder eller cirkelavsågad fingertopp var värre. Det jobbiga är att jag kan inte låta bli att garva lite åt honom, jag har ALDRIG varit med om maken till otursförföljd man.

Apropå det, igår när han skulle backa ut lastbilen hemma, så var vägen så underminerad av det här jävla regnet att en bit av vägen bara försvann under honom. Där satt bilen och kunde inte komma loss förrän bärgaren kom lite senare... Haha.

Behöver jag spänning i mitt liv, eller vad??

Ibland ifrågasätter jag mitt eget förstånd. Men jag är ivrigt påhejad av min käre sambo, tack och lov.

Det finns ju s.k. Top Secret hotels. Hemliga topphotell på utvalda orter. Man bokar och betalar och får först efter det reda på vilket hotell man hamnat på. Jag har känt till det där i några år, men glömmer alltid bort det när det är dags att resa. Så även den här gången, så vi bokade ett Radisson i London.

Men nu idag har vi avbokat det och bokat ett 5-stjärnigt "ultra luxurious brand new city hotel, next to tube" i West End, London! Det blev några hundra kronor billigare än Radisson, men jag vet ännu inte var vi ska bo. Jag har fått min orderbekräftelse, men ingen info.

Haha, jag är skitnervös men på ett bra sätt :-)

Och Sahra, kängorna finns på PUB åtminstone... Jag DRÖMMER till och med om att äga dem!

London, here we come!

Ja, det vet ni säkert redan, men i jul blir det London för mig och sambo! Vi bokade förra veckan flygbiljetter och hotell. Vi flyger med Ryanair, och redan när vi bokade hade vi adrenalinrusning. Bra att vänja sig redan nu, för när vi väl ska resa lär det väl spruta adrenalin genom öronen. Jag hade lovat mig själv att ALDRIG mer åka med dem... Vi är borta 23-26 december.

Nåväl, vi ska bo på ett okej Radisson mitt i stan, nära Covent Garden. Hotell i London är visst loppiga och lusiga och har heltäckningsmatta i badrummet, men ett 4-stjärnigt hotell i England måste väl ändå motsvara åtminstone 2-stjärnigt i Sverige. Väl?

Och det bästa av allt: vi har redan bokat bord på en av Gordon Ramseys restauranger och på Fifteen, Jamie Oliver's plantskola ♥♥♥ Fatta vad god mat och gott vin vi ska få njuta av!

Barnen är hos sina andra föräldrar och vi ska försöka fira julen med dem när vi kommer hem. Fullastade med grejer från England ☺ Själv ska jag kolla efter de där apsnygga dr Martenskängorna med broderad blomranka längs med *dreglar*!

Jag har varit i London en gång i hela mitt liv, och det var 1988. Då hamnade jag på samma bar som självaste Morrissey - det var STORT!

Jag har verkligen inte känt någon som helst längtan att åka dit igen, förrän nu. Så alla tips om vad man göra i ett julstängt London mottages tacksamt!

Jaha. Vaccinera eller inte?

I juli när David var på sin 3-årskoll på Huddinge blev han avrådd från vaccinet eftersom biverkningarna sannolikt skulle vara värre än själva sjukan. Men nu har det ju gått ett tag sedan dess och den ena larmrapporten avlöser den andra. Kort sagt så är budskapet att får du influensan så dör du. Tar du vaccinet så dör du.
Så - vad ska man göra och vem ska man tro på??

Jag ringde till Davids hematologavdelning i veckan för att höra igen hur de tyckte att han skulle göra. Då hade de helt ändrat sig och sa att han absolut skulle vaccinera sig. Suck.
Vi var välkomna dit för en spruta men med tanke på att det är en bit till Huddinge Sjukhus och att de kommer att börja vaccinera i Davids skola inom ett par veckor så får han vänta till dess.

David har varit jätteförkyld (men nej, ingen torrhosta eller ont i kroppen) och hans pappa har just nu lunginflammation (nej, inte komplikation till svinis) så jag hoppas att han håller sig frisk tills det är dags att få sprutan (sprutorna).

Men en sak fattar jag inte. Är det inte riskgrupperna och barn som ska få först? Är alla riskgrupper färdigsprutade? För inte är alla barn det? VARFÖR står det i så fall fullt friska egoistiska vuxna i köerna på vårdcentralerna och faktiskt STJÄL vaccinet från dem som ska vara prioriterade?

Och hur ska ni själva göra??? Jag vacklar. Har varit supernegativ hela tiden, men jag vet faktiskt inte vad jag ska tro.

Herde sökes!

Nästan varje morgon när jag är på väg till tåget undrar jag "vad gör jag här?". Man drivs som i en flock framåt och uppåt. Nåde den som behöver vika av innan resten av flocken. Då uppstår förvirring och folk börjar spotta och fräsa och nästan trampa ner varandra. Där skulle det behövas en herde med rejäla nypor som kunde stå och peka vilken fil man skulle välja.

Och om jag inte tyckte det var så pinsamt så skulle jag tagit ett foto imorse när jag gick av pendeltåget vid Centralen. Så fullproppat, fårskockigt och vidrigt människoovärdigt. Sådär Stockholmsaktigt brukar jag oftast kunna hitta en plats på tåget så jag har nära till trappan upp mot Klarabergsviadukten när jag går av. Men imorse hade jag bråttom och då hamnade jag på "fel" ställe på tåget. Och hamnade i kö. Som nästan stod stilla.
Jag ruttnade och började gå mot en annan utgång som låg lite längre bort. Dit ingen orkar gå.

Men jag skulle ändå inte vilja vara utan att jobba i stan. Om jag jobbade där jag bodde skulle min värld bli så liten och inskränkt.

Jobbet jag sökt ligger också i City. Det var en kompis som hade sett annonsen på Stepstone och jag skickade in. Har inte hört något än, men känner inte att det är någon katastrof. Hoppas dock åtminstone på ett "tack för ansökan-brev".

Jag har bara en enda gång tidigare i mitt liv skrivit en ansökan, annars har jobbet liksom kommit till mig. Nu har jag ju jobbat som läkarsekreterare på Beroendekliniken och det är ungefär som Hotel California: You can check out any time you like, but you can never leave...

Don't tell anyone..!

Jag har en hemlis. Eller, jag har många men jag tänker på en speciell. Jag trivs verkligen på mitt jobb (det är inte det som är hemlisen). Jag har jobbat där i tio år nu och känner att jag inte utvecklas längre. Så jag har sökt ett nytt jobb! Jag tror inte att jag får det, men det blev lite som terapi. Eller coaching. Nu har jag planterat fröet, tagit första spadtaget, klippt av snöret eller som vilken klyscha som helst. Jag är härmed öppen för nytt jobb, att flytta mig från min trygghet.

Scary.

Älskade tonåring!

Min älskade Jimmy är 15 år. Lång, snygg, med stora fötter och basröst. Sa jag att han är snygg? Och dessutom är han är världens raraste tonåring!
Den här helgen har jag verkligen haft möjlighet att rå om honom och vi har kunnat "bara vara". Vi har (trots att mamma är pinsammast i stan) varit på bio, kollat dvd hemma, pratat om skolan och gymnasievalet och han har bakat negerbollar som vi smaskat i oss.
Igårkväll när jag skulle gå och lägga mig kramade jag om honom och sa att jag tycker att vi har det jättemysigt och trots att mamma är pinsammast i stan så kramade han tillbaka (så gott han kunde för sitt nyckelben) och sa att han också tyckte det. Det kändes så skönt i hjärtat. Inte för att jag tvivlat på att han tycker om sin mamma, men trots mitt glättiga jag så brottas jag varje dag med skuldkänslor för att jag flyttat så långt ifrån mina barn. Men igår kände jag att det nog är ganska okej ändå.

Å vad jag är lycklig för att jag fått världens finaste killar!!!

49% hetero

Jag hade ju egentligen tänkt skriva om hur häftiga pangisar (pensionärer) vi har i stan, men så följde jag ju Kias länk och testade hur hetero min spellista med soft musik på Spotify är. Den är 49% hetero. Det betyder alltså att den (och jag?) borde vara 51% homo. Men det borde ju i så fall bli bi. Och det skulle ju vara ganska praktiskt. I alla fall om jag vore singel för tänk vilket utbud det skulle finnas! Dubbelt så många som jag trott :-)

Hehe, kolla själva vetja!

Bästis

Det hände en konstig grej i förra veckan. Eller, konstig och konstig vet jag inte men det känns konstigt i alla fall.

Jag har i nästan hela mitt liv haft U som "bästis". Vi har verkligen gjort (nästan) allt tillsammans. Vi har gått i samma klass 1-9, bott grannar, till och med bott ihop, fått första kyssarna ihop, haft första fyllan ihop och ja, ni vet. Allt.
Hon träffade sin man genom mig och min dåvarande kille. Jag träffade han som blev min man genom henne och hennes kille.

2004, när jag träffade A och flyttade hemifrån flyttade jag till en lägenhet nära henne. Och kände mig SÅ sviken. Hon var inte en nyfiken på vem i hela friden det var som hade lockat mig ifrån äktenskapets heliga förbund. Vi träffades en enda gång på ett halvår och då var det jag som bjöd in henne när jag fyllde år. Jag blev inte längre välkommen hem till dem på parmiddagar för singlar passade inte in (jag var ju inte singel!). Och fick höra massa dravel om att hon respekterade mina val osv osv.

Sedan blev David sjuk. U är hans gudmor och kom och hälsade på uppe på KS (där vi hamnade först) TVÅ gånger, och då var det för att hon ändå hade ärende dit i jobbet. När vi hamnade Huddinge kom hon inte en enda gång.

Vi träffades väl ganska halvhjärtat ute på stan ett par gånger, men till slut fick jag nog och skrev ett lååååångt mail till henne och förklarade. Jag gjorde nog slut, helt enkelt.

U fyllde år i förra veckan. Jag skickade ett neutralt grattis-sms och vips hade jag en vänförfrågan på facebook från henne. Jag svarade ok och då började hon chatta med mig. Artighetsfraser som jag ganska snabbt avslutade med att jag måste jobba. Jag blev så förvirrad.

Alltså, jag känner mig lite kluven. Jag saknar nog inte henne som person egentligen, men jag kan VERKLIGEN sakna det vi hade. Jag har ingen bästis, ingen som jag kan ringa och snacka skit med, eller prata om allt med. Jag har ingen jag kan dricka vin, fnittra och prata hela natten med. DET saknar jag!
Men det känns så konstigt med U. Jag vet inte vem hon är längre.

Så jag håller det nog på en ganska neutral nivå. Det kanske ändrar sig om några år, men jag är nog inte riktigt beredd ännu.

Raggarväder

Fy fasen vilket raggarväder det är ute! Mina tankar finns hos handyman sambo som håller på med garagehelvetet. Han vill bergis att jag ska hjälpa till i helgen så jag måste komma på nån bra ursäkt. Redan innan jag ska på pingistävling med David alltså. Jag kanske ska sova riktigt länge, typ till kl 13?

Just nu är det ganska lugnt på jobbet. Det är bra för jag har hunnit lära mig MASSOR om min iPhone ♥ Ångrar mig inte en sekund! Det är nog en sån du måste ha, Kia!

Måste bara berätta ett avsnitt i följetongen "Mitt badrum". Badkarsbubblorna funkar ju inte. Vår projektledare lovade att ringa till elektrikern som ännu inte varit där trots att det är tre veckor sen vi sa till. Så jag ringde honom och frågade vad som händer. Och får till svar att "nä, det måste vara pumpen som är trasig så det har jag lämnat över till TryggHansa". Och så har han dessutom mage att säga att det var dumt av hans killar att inte kolla så att det funkar INNAN de river ut skiten. Och så la han snabbt till att "inte för att jag misstror er va, men...."
Ahaaaa, han tänker slingra sig ur det här och få det till vårt fel, alltså!
Han tänkte i alla fall INTE skicka nån elektriker eftersom det numera var ett maskinfel, så det så.

Igårkväll så tog byggare Bob (ja, Anders alltså) fram sina elmätarinstrument och kommer fram till att elektrikern måste haft kortslutning eller helt enkelt ett rejält strömavbrott, för elen var helt felkopplad.
Så nu funkar bubblorna!
Däremot så funkar inte vattnet, kallvattenkranen är proppad eftersom godset (sånt som sitter bakom fronten och inte syns) är trasigt, antagligen fabriksfel. Och den nya kranen kommer 12/11. Ja, i november... Och jag som vill bada NUUUU! Varenda dag!

Säljes!

Sådärja. Nu ligger bilen ute till försäljning. Fick tillbaka den från verkstan i fredags, den har fått en sprillans ny termostat så nu funkar värmen alldeles utmärkt :-) Hoppas nån vill köpa den för jag är verkligen sugen på en ny bil. Och jag ska aldrig mer ha en 1,6:a för de är alldeles för slöa när man bor så nära motorvägen och behöver gaaaaasa!

Redan halloween?

Jag råkade se en bild på Linda Skugge och insåg att hon lever i nån sorts halloweenlimbo. Fast i halloween forever, liksom. Grymt elak belysning!

VARNING för organ/kroppsdelstjuvar!

(Obs - plagiat)

Du har säkert hört talas om att människor blir bortförda och får sina njurar stulna av organtjuvar på svarta marknaden.
Jag har råkat ut för något liknande...

Mina höfter stals från mig över natten för några år sedan. Jag gick till sängs och vaknade upp med någon annans lår! Ja, det hände bara sådär snabbt.
De nya låren hade konsistensen av havregrynsgröt. Vems lår är det och vad hände med mina? Jag tillbringade hela sommaren med att leta efter d e m.
Till slut, arg och sårad, hann jag inte mer än resignera och acceptera att jag för alltid skulle fortsätta mitt liv i jeans förrän tjuvarna slog till igen!

Min rumpa var nästa offer. Jag vet att det var samma gäng eftersom d e gjorde sig besväret att matcha min ända med låren, som d e snott redan tidigare.
Men min nya ända hade d e satt dit minst 1½ decimeter längre ner än mitt original! Nu förstod jag att jag skulle bli tvungen att ge upp jeansen till förmån för långa kjolar istället.

För två år sedan insåg jag att även mina armar blivit utbytta. En morgon när jag fönade mitt hår blev jag vettskrämd över att se ett gäddhäng på min överarm dingla fram och tillbaka i takt med hårborsten som jag använde för att föna mitt hår. Det var riktigt läskigt - min kropp har blivit utbytt en del efter en annan.

Vad skulle hända härnäst?

När min stackars hals plötsligt försvann och jag istället fått den ersatt med en kalkons, bestämde jag mig för att gå ut och berätta min historia. Kvinnor i världen, vakna upp och känn lukten av nybryggt kaffe! Det kan vara sista gången Du använder Din ursprungliga näsa! D e där plastikkirurgerna använder riktiga implantat och kroppsdelar som d e stulit från Dig och mig! Nästa gång någon Du känner berättar om något dom lyft - titta noga igen och ta för sjutton reda på från vem!

Var det från Dig?

Detta är ingen bluffvarning. Det här händer kvinnor dagligen! VARNA DINA VÄNINNOR!

P.S. Förra året trodde jag någon stulit mina tuttar. Jag låg på sängen och plötsligt var d e borta! Men när jag hoppade ur sängen kunde jag dra en lättnadens suck, de hade bara gömt sig i mina armhålor medan jag sov. Nu har jag de gömda innanför linningen i mina byxor.

Iphone och varning för Buttericks!

Jag har fått min Iphone!!!! Jag har en Iphone, jag har en Iphone *ler lyckligt*... Prylnörden återkommer och rapporterar om jag fortfarande är nöjd om en vecka.

Igår köpte jag en halloweenstass på Buttericks. Strl M. Den var waaay to big (haha!), därför skulle jag byta den idag. Trodde jag, ja. "Vi tillämpar inte öppet köp eller byte", säger de. Det kan jag förstå om det gäller pepprade sockerbitar eller råttfällstuggummi. Men en oanvänd maskeradkostym som är köpt dagen innan?
Fy fan vad dåligt!

Pingisföräldrar

Det är tydligen likadant i alla sporter så varför blir jag ens förvånad? David har varit på sin första pingistävling. Där fanns mammor och pappor som liksom jag tittade på och hejade och sympatiserade med sina barn. Sen fanns det de föräldrar som gick omkring vid borden, som tog för sig och spelade med sina barn när det stod högar med ungar som var med i turneringen som också ville spela, men inte vågade fråga. Som putsade racketarna med disktrasa, skällde på barna när de förlorade, berättade hur barnen skulle psyka motståndaren. Och de här ungarna är 12 år. Fy fan jag mår illa.

And the winner is.....

Barack Obama!!

Va?!? Fick han Nobels fredspris? Ja. På riktigt? Ja! Seriöst? JA!

Det är faktiskt rätt cool. Jag gillar honom, jag tror att han har en "dold agenda" och kan åstadkomma mycket mer än vi tror.

Trevlig fredag (och lördag och söndag).

Nattuggla - nä snarare sleepwalker

Men vafan är det som pågår?? Jag har inte sovit en hel natt på jag vet inte hur länge. Inte ens spikmatta hjälper. Inatt vaknade jag första gången strax efter kl 01. Det tyckte jag var skönt för då hade jag ju 5 timmar kvar att sova. Sen vaknade jag 02-nånting, 03-nånting, 04-nånting, 05-nånting och sen ringde klockjäveln.

Ikväll ska jag dricka massa vin och lägga mig och sparka mig ordentligt trött i sängen så att jag får sova hela natten.

För på söndag är det inställning kl 08.30 i Skrubbahallen där David ska spela i sin första pingisturnering. Förlåt, bordtennis menar jag såklart.

Behöver ju inte bli uttråkad i alla fall...

Idag har jag tillbringat hela förmiddagen på KS-akuten. Jimmy snubblade över något när han sprang till bussen som skulle ta honom till skolan, föll som en fura och bröt nyckelbenet. Tror ni han ringde till sin kära mamma och grät och ville ha tröst? Nä, just det.
Eftersom han missade bussen gick han in till Statoil och värmde sig och tog nästa buss till plugget. Där fick han skitont när han tog av sig jackan, så skolan sätter honom och Rasmus i en taxi till KS och jag tar bussen från jobbet så vi är där ungefär samtidigt.

Nu ska han knapra Citodon, hålla sig stilla förutom sjukgymnastiken han fått order om. Om 3-4 veckor är han nog nästan bra igen och om 6-8 veckor kan han ägna sig åt aktiviteter där han riskerar att bryta nyckelbenet igen.

Min stackars lilla plutt! Tycker inte om att jag ska fotografera i tid och otid och vägrade titta åt mitt håll...

Telenors prisbelönta kundservice

Jag hatälskar Telenor.

Deras kösystem suger. Jag har sedan den 11 augusti stått i kö för en Iphone. På tre olika butiker. Till slut ruttnade jag och beställde en via Telenors kundservice på telefon.

Deras kundservice är oslagbar! Jag har aldrig blivit illa bemött. Man kan chatta med deras kundservice! Idag tog det mig tre minuter att få reda på att min Iphone ligger på s.k. plocklista och kommer att skickas inom de närmsta dagarna.

♥♥♥!!

Spätta med spenat

Premiär för matlagning á la Lina igår! Med råvaror från kassen blev det lättpanerad rödspätta med vitlöksfräst spenat och kall dill/citron/gräddfilssås. Och kokt potatis. Gott och så blev det tillräckligt för en matlåda. Men jag utgår ifrån att recepten är uträknade för en småbarnsfamilj för inte skulle fyra vuxna bli mätta inte...

Fick också höra att några tjejer på äldsta sonens skola tydligen haft en blogg där de mobbat sina skolkamrater som inte varit lika balla som dem. Jag fattar inte hur jävlig man kan bli! Fega jävlar som inte vågar stå upp för vad man tycker. Nä då startar man en "anonym" blogg istället. Men brudarna har så stora egon att de inte kunde låta bli att skriva om sig själva så de är ganska stekta. Ha!

Imorse när jag gick upp var jag tvungen att gå in och kolla på klockan igen, jag var helt övertygad om att jag gått upp en timme för tidigt. Mörkt som jättenatten...

Vill inte, vill inte, vill inte ha höst!

Ont och gott i en skön mix

Det är bra att börja dagen med en adrenalinkick. I bästa fall håller jag mig pigg hela dagen. Det skulle verkligen behövas för det känns som om jag har legat vaken hela natten. Jag har haft facebook i huvudet. Jag och en kollega kuppade nämligen våra chefer häromdagen. Vi hade gjort en superbra presentation om vad facebook är för något och hur man som företag kan använda det. Vi fick riktigt bra respons och jag fick klartecken att börja bygga en fb-sida för vårt företag. Så nu har jag gjort det och imorgon ska jag och kollegan in till ledningsgruppen och presentera dels facebook (för de är garanterat inte med där), dels vår egen företagssida. Det ska bli kul och nervöst ☺
Igår så testade vi tekniken i konferensrummet där vi ska hålla presentationen, med projektor, laserpekare, ljud och ljus osv. Därav alla tankar och drömmar om det däringa fejan inatt.

Men adrenalinkicken imorse då. Jag fick skjuts till Årstabergs p-tåg. Halvvägs igenom spärren kommer en dam i 55-årsåldern och ska UT när jag är halvvägs IN. Jag frågar henne om hon är blind och hon svarar då med: "ja men vi kom ju ungefär samtidigt, jävla kärring". Jag kunde faktiskt inte hålla mig för garv, jag är 40 och blir kallad kärring av en "riktig" kärring ☺
Sen höll jag på att bli påkörd på ett övergångsställe vid Vasaplan, av en ung brud som pratade i mobilen och gasade järnet efter att först ha saktat ned vid ö-stället. Hon hade nog inte en jävla aning om att jag kom där. Jag hade tyvärr inte sinnesnärvaro nog att sparka in bildörren, jag vara bara glad att jag kom över helskinnad.

Å så lite positiva grejer då: Igår kom jag hem till ett blänkande rent hus! Det var grymt skönt, för nu kan vi liksom "börja om" och hålla efter. Men faktiskt så ska de komma till oss varannan vecka för vanlig städning. Med ROT-avdraget kommer det att kosta lika mycket som att ha vår polska som städade förut. Men egentligen blir det billigare, för städfirman håller med alla produkter, plus att de har försäkringar och går efter en checklista som de lämnar kvar, där det står precis vad de har gjort. Lovely ♥
För mig är detta nästan livsviktigt och inte onödig lyx. Jag tycker att jag har viktigare saker att göra när jag är ledig. Dessutom suger jag på att städa...

Och så kom ju Linas matkasse igår! De ska komma mellan kl 17-22 och 21.30 så ringer chauffören och säger att han inte hittar. Inget konstigt för vår adress finns inte på gps. Jag guidar honom ända fram till huset och får en mindre chock när det visar sig att han kör en stor fet lastbil... Jag hade väntat mig typ en skåpbil.
Det finns absolut ingen plats att vända en lastbil på nu när vi håller på med garaget så han fick backa ända ner till stora vägen, stackarn. Det är väl en 300 m längs smal skogsväg...
Här hade det behövts en gammal chaffisräv som kunde manövrera bilen, men den här killen var så ung att han knappt var torr bakom öronen. Men det gick nog bra.
Eller så märkte vi inte om det gick dåligt med tanke på att det är becksvart ute hos oss...

Spik i foten

Fy fan vilken tur att jag sitter på kontor och inte jobbar som snickare! Fråga min käre sambo hur det går när det är jag som håller i hammaren... Ja, inte för att jag spikar mig på fingrarna eller så men det tar ju lite tid...

Och finns det ingen fast mark under fötterna är det ännu värre.

Nä, då hänger jag hellre i mitt nya badrum  (som inte har nåt kallvatten till badkaret plus en trasig bubbelmotor) och sminkar mig.

Brownie

Å vad jag ska hålla er på halster hehe! Jag är numera brownie men ser ut som ett miffo när jag tar kort med mobilen så ni får allt genomlida en skakande helg i ovisshet.

Nu ska jag gå och äta lunch på Sahara!

Ett dike på tomten

Goood mat, trevligt sällskap, mysig omgivning - vad mer kan man begära? Rekommenderar Sahara på Olofsgatan. Dessutom har de lunch, dit måste jag absolut gå någon gång!!

Det var tur att det var mörkt när jag kom hem igår. Och ännu mer tur att jag hade lilla ficklampan på nyckelknippan, annars kanske jag hade trillat ner här:

 "Vi" håller på att gräva ner el och vatten till garaget. Och jag som var så glad att boden var borta. Nu har jag ett meterdjupt dike tvärs över hela tomten istället. Jag kan hålla mig för skratt.

Oj, idag gick tiden fort

Idag har det varit en jäkla massa att göra. Skönt för jag vill att tiden ska gå fort tills jag får träffa Kia igen :-)

Vad kul det ska bli!

Imorgon blir det middag på Sahara med kära Kia. Sahara är ett torrt ställe. Vi får väl se till att vi inte blir torra i halsen.

Bad hair day

Eller bad car day. Eller bad temperature day. Eller bad body day. Eller bad whatever day!

Det har apregnat hela natten. Apregn + minusgrader + Audi A3 = BAD COMBINATION! Framför allt när bilens värme inte funkar. Efter att ha stått och bidragit till den globala uppvärmningen i en halvtimme kan jag med nöd och näppe skrapa rutorna. På utsidan. Då återstår insidan. Då tröttnade jag och tiggde skjuts med Anders istället.

Nån som vill köpa en bil? Skitbilligt!

Är det inte det ena...

...så är det det andra. Så sa alltid mormor. Och jag börjar hålla med.

Tänkte att jag skulle testa badkaret så att bubblorna funkar efter att ha stått (bristfälligt övertäckt) ute på tomten hela sommaren. Så jag fyllde upp det och tryckte på bubbelknappen. Tyst som i graven och lika stilla. Kollar alla strömbrytare, säkringar och rattar. Inget händer. Dessutom läcker det i rören under karet. Det ska bli kul att se hur de ska komma åt pumpen nu när badkaret är inklämt mellan torkskåp och kommod.

Haha, det här badrummet är som en skräckversion på Plankan. Är det inte det ena så är det andra, liksom.

Dessutom gick våra "ruckusenheter" (som gör att vi kan kolla på digitaltv i vardagsrummet) sönder i lördags. Så igår kunde jag inte se "Ppinsam mamma söker hårdpumpade hockeyrumpor att klämma på". Men det kanske inte är någon förlust?

Att leva genom sina barn

Jag är sjukt glad att jag inte har Linda Skugge till mamma!

Lugn i huset

Klockan är snart 10. De mindre barnen är ute och leker. David och hans kompis ligger och sover. Jimmy är hos pappa. Anders är nere vid garaget och målar vindskivor. Jag passar på att ta en kopp kaffe och surfa lite. I like lugnet ♥

Vilken hysterisk dag!

Herregud vilken hysterisk dag. Började med att slamsugarbilen kom och tömde septitanken. Det är i och för sig väldigt bra, men de hade lovat att ringa innan så att vi kunde låsa upp bommen, ställa bilarna klokt och sådär. Men det gjorde de alltså inte. Det gick bra ändå.

Sen på jobbet åkte jag tåg i ungefär två och en halv timme. Fyra varv, varav två var för att lyssna om vår nya röst lät bra och kom på rätt ställe. Tillbaka på kontoret, slängde i mig en sushi på max tio minuter, sen möte om våra nya biljettmaskiner i en och en halv timme.

Sedan en kopp blaskigt snabbkaffe och en halv 86% choklad från 1848. Alltså inte från året 1848 utan det är själva fabrikatet.

Om någon timme ska jag möta David och hans klasskompis Hampus som ska vara hos oss i helgen. Imorron kommer Jimmy. Då är det fullt hus, för Anders har sina ungar också. Hej och hå vad jag ska vara pigg på måndag.
I går och i onsdags har jag faktiskt suttit på facebook nästan hela dagarna Å JOBBETS RÄKNING. Å vilket bra jobb jag har ♥!

I ♥ U

Jag satt just här på nätet och tittade i menyn för en italiensk restaurang. Då kom Explorers nya irriterande fält upp - Denna sida verkar vara på italienska, vill du översätta?

Eh - nej tack.

En annan gång översatte jag en svensk sida till engelska på kul. "You electricity me". En ny variant på Du ♥ Jag? Då kan det ju pirra som av elektricitet i luften. Men så romantiskt var det inte, det var ju bara översättningen på Du el jag.

Världen genom mina ögon

    Såhär ser världen ut genom mina nya glasögon, styrka -6

Jävla stockholmare!

Min äldste son J är 15 år och stockholmare. Han är denna vecka i Falun med sin skola och då har han (och två av hans kompisar) helt plötsligt blivit "jävla" stockholmare. I alla fall för ungefär tio Falukillar i yngre tonåren. Så till den milda grad "jävla" att de infödda först kastade ägg på dem, sedan spöade de upp den största av J:s kompisar medan en annan av kompisarna gömde sig på en närbelägen pizzeria. J stod kvar och var skraj att de skulle spöa upp honom.
Det förvånar mig men jag är tacksam över att de inte gick på den som var minst, för det är nämligen min son J, mitt hjärta, mitt gryn, som är det...
Polisen kom och tog dalahuliganerna men släppte dem efter att ha fotograferat och tagit uppgifter på dem, de var nämligen för unga för att få åka till polisstationen.

J:s bästa kompis är inte alltid så diplomatisk och blir således inte helt sällan "jiddrad med". J vill då försvara sin kompis och jiddrar tyvärr gärna tillbaka. Han har aldrig varit i slagsmål och inte heller startat nåt. Jag är bara livrädd att kompisen en dag säger fel sak till helt fel person så att J åker på ordentligt däng. Fullkomligt livrädd.

Kan jag låsa in honom tills han blir 30, tror ni?

Vänder det nu?

Idag var det återigen mörkt när jag gick upp. Men vad gör väl det när man får skjuts ända in till jobbet av sin darling, en snabbfika med densamme innan det är dax att göra entré på kontoret?
Sedan får jag en fin komplimang av min (kvinnliga) chef. En god lunch på det.
Sedan fortsätter det i samma trevliga stil.

• Ett sms från A att ett nytt handfat är på plats
• Cramo har lovat att hämta pisseboden idag
• Jag har bokat en julkryssning (i svit) med Birka (ja, det är ju så patetiskt men allt är bättre än att sitta hemma på julafton när man inte har barnen då, bara skuldkänslor och må dåligt)
• Och nyss ringde A och berättade att han vunnit en verktygsvagn från Flinks, värd 11 000 kr (elva tusen spänn!)

Jag ska banne köpa mig en trisslott på vägen hem. Och så ger jag mig fan på att de snart ringer från Telenor och säger att min Iphone har kommit.

Till sist lite sköna bilder från min ensamma och ljuvliga klorofyllpromenad i söndags:

Mitt stora spökträd ser inte så skräckinjagande ut när solen skiner

Någon har haft kul med motorsågen

Skogens röda lysande guld!

Och helt plötsligt öppnar sig skogen och visar mig vägen hem!