Oj, idag gick tiden fort

Idag har det varit en jäkla massa att göra. Skönt för jag vill att tiden ska gå fort tills jag får träffa Kia igen :-)

Vad kul det ska bli!

Imorgon blir det middag på Sahara med kära Kia. Sahara är ett torrt ställe. Vi får väl se till att vi inte blir torra i halsen.

Bad hair day

Eller bad car day. Eller bad temperature day. Eller bad body day. Eller bad whatever day!

Det har apregnat hela natten. Apregn + minusgrader + Audi A3 = BAD COMBINATION! Framför allt när bilens värme inte funkar. Efter att ha stått och bidragit till den globala uppvärmningen i en halvtimme kan jag med nöd och näppe skrapa rutorna. På utsidan. Då återstår insidan. Då tröttnade jag och tiggde skjuts med Anders istället.

Nån som vill köpa en bil? Skitbilligt!

Är det inte det ena...

...så är det det andra. Så sa alltid mormor. Och jag börjar hålla med.

Tänkte att jag skulle testa badkaret så att bubblorna funkar efter att ha stått (bristfälligt övertäckt) ute på tomten hela sommaren. Så jag fyllde upp det och tryckte på bubbelknappen. Tyst som i graven och lika stilla. Kollar alla strömbrytare, säkringar och rattar. Inget händer. Dessutom läcker det i rören under karet. Det ska bli kul att se hur de ska komma åt pumpen nu när badkaret är inklämt mellan torkskåp och kommod.

Haha, det här badrummet är som en skräckversion på Plankan. Är det inte det ena så är det andra, liksom.

Dessutom gick våra "ruckusenheter" (som gör att vi kan kolla på digitaltv i vardagsrummet) sönder i lördags. Så igår kunde jag inte se "Ppinsam mamma söker hårdpumpade hockeyrumpor att klämma på". Men det kanske inte är någon förlust?

Att leva genom sina barn

Jag är sjukt glad att jag inte har Linda Skugge till mamma!

Lugn i huset

Klockan är snart 10. De mindre barnen är ute och leker. David och hans kompis ligger och sover. Jimmy är hos pappa. Anders är nere vid garaget och målar vindskivor. Jag passar på att ta en kopp kaffe och surfa lite. I like lugnet ♥

Vilken hysterisk dag!

Herregud vilken hysterisk dag. Började med att slamsugarbilen kom och tömde septitanken. Det är i och för sig väldigt bra, men de hade lovat att ringa innan så att vi kunde låsa upp bommen, ställa bilarna klokt och sådär. Men det gjorde de alltså inte. Det gick bra ändå.

Sen på jobbet åkte jag tåg i ungefär två och en halv timme. Fyra varv, varav två var för att lyssna om vår nya röst lät bra och kom på rätt ställe. Tillbaka på kontoret, slängde i mig en sushi på max tio minuter, sen möte om våra nya biljettmaskiner i en och en halv timme.

Sedan en kopp blaskigt snabbkaffe och en halv 86% choklad från 1848. Alltså inte från året 1848 utan det är själva fabrikatet.

Om någon timme ska jag möta David och hans klasskompis Hampus som ska vara hos oss i helgen. Imorron kommer Jimmy. Då är det fullt hus, för Anders har sina ungar också. Hej och hå vad jag ska vara pigg på måndag.
I går och i onsdags har jag faktiskt suttit på facebook nästan hela dagarna Å JOBBETS RÄKNING. Å vilket bra jobb jag har ♥!

I ♥ U

Jag satt just här på nätet och tittade i menyn för en italiensk restaurang. Då kom Explorers nya irriterande fält upp - Denna sida verkar vara på italienska, vill du översätta?

Eh - nej tack.

En annan gång översatte jag en svensk sida till engelska på kul. "You electricity me". En ny variant på Du ♥ Jag? Då kan det ju pirra som av elektricitet i luften. Men så romantiskt var det inte, det var ju bara översättningen på Du el jag.

Världen genom mina ögon

    Såhär ser världen ut genom mina nya glasögon, styrka -6

Jävla stockholmare!

Min äldste son J är 15 år och stockholmare. Han är denna vecka i Falun med sin skola och då har han (och två av hans kompisar) helt plötsligt blivit "jävla" stockholmare. I alla fall för ungefär tio Falukillar i yngre tonåren. Så till den milda grad "jävla" att de infödda först kastade ägg på dem, sedan spöade de upp den största av J:s kompisar medan en annan av kompisarna gömde sig på en närbelägen pizzeria. J stod kvar och var skraj att de skulle spöa upp honom.
Det förvånar mig men jag är tacksam över att de inte gick på den som var minst, för det är nämligen min son J, mitt hjärta, mitt gryn, som är det...
Polisen kom och tog dalahuliganerna men släppte dem efter att ha fotograferat och tagit uppgifter på dem, de var nämligen för unga för att få åka till polisstationen.

J:s bästa kompis är inte alltid så diplomatisk och blir således inte helt sällan "jiddrad med". J vill då försvara sin kompis och jiddrar tyvärr gärna tillbaka. Han har aldrig varit i slagsmål och inte heller startat nåt. Jag är bara livrädd att kompisen en dag säger fel sak till helt fel person så att J åker på ordentligt däng. Fullkomligt livrädd.

Kan jag låsa in honom tills han blir 30, tror ni?

Vänder det nu?

Idag var det återigen mörkt när jag gick upp. Men vad gör väl det när man får skjuts ända in till jobbet av sin darling, en snabbfika med densamme innan det är dax att göra entré på kontoret?
Sedan får jag en fin komplimang av min (kvinnliga) chef. En god lunch på det.
Sedan fortsätter det i samma trevliga stil.

• Ett sms från A att ett nytt handfat är på plats
• Cramo har lovat att hämta pisseboden idag
• Jag har bokat en julkryssning (i svit) med Birka (ja, det är ju så patetiskt men allt är bättre än att sitta hemma på julafton när man inte har barnen då, bara skuldkänslor och må dåligt)
• Och nyss ringde A och berättade att han vunnit en verktygsvagn från Flinks, värd 11 000 kr (elva tusen spänn!)

Jag ska banne köpa mig en trisslott på vägen hem. Och så ger jag mig fan på att de snart ringer från Telenor och säger att min Iphone har kommit.

Till sist lite sköna bilder från min ensamma och ljuvliga klorofyllpromenad i söndags:

Mitt stora spökträd ser inte så skräckinjagande ut när solen skiner

Någon har haft kul med motorsågen

Skogens röda lysande guld!

Och helt plötsligt öppnar sig skogen och visar mig vägen hem!

Vill inte ha höst..!

Stackars lilla fjäril som inte hittade ut - försöka gömma sig i lampan var ingen bra idé...

Såhär i slutet av sommaren (nej INTE höst ännu, nej nej nej!) så får jag nästan panik om jag inte utnyttjar solen till max. I lördags låg jag således i BadenBadenstolen typ hela dagen. Och tittade ut mot skogen och funderade på om jag skulle... Men nä, jag låg kvar och njöt istället. A höll på att snickra garage.
Men igår så tog jag mig faktiskt ut i skogen. Det var precis fnösktorrt och jag hittade bara tre ynkliga små kantareller. Men det var himmelskt skönt och fantastiskt vackert att bara strosa utan mål. Inte lika skönt med skavsåret som jag glömt att plåstra om.

Sen hjälpte jag faktiskt till att snickra panel på garaget i ett par timmar, vi hann göra hela ena långsidan innan jag tröttnade.

På kvällen kollade vi Ensam mamma och förfasade oss över den kemiska blondinen som bara vill visa upp sig i bikini och klämma på hårda rumpor hela tiden. Stackars hennes ungar som får skämmas för sin patetiska morsa.

Allt som underlättar

Jag har inga egna barn hemma i veckorna, ändå är det svårt att att få det berömda vardagspusslet att gå ihop. Eller, det är det egentligen inte, det har nog mest med min egen lathet att göra... Vi är t ex urusla på att planera och handla. Det blir alldeles för ofta stödhandling flera gånger i veckan. Ibland får vi utbrott på vår pissiga planering och åker till Ica Maxi. Och kommer hem med massa onödigt och nödigt.

Så idag gjorde jag slag i saken och beställde en provkasse på http://www.linasmatkasse.se/, så den 5 oktober kommer en kasse med recept och råvaror för 5 fyrapersonsmiddagar och knackar på dörren. Smidigt värre.

Sen ska jag ringa och boka storstädning av hela huset, byggfirman städade bara hall och badrum haha. Som om det inte spridits damm och skit över hela huset, vad tror de? Men jag orkar inte bråka, jag betalar gärna för att slippa städa själv.

Handfatet hade förresten spruckit under sommarförvaringen, hoppas på att få ett nytt under dagen. Det tänker jag INTE betala själv, däremot.

No fever!

Yes! David är feberfri idag. Den här gången hade han 40 graders feber i bara sex dagar.. Måste kolla hans normaltemp, den kanske är högre än normalt eftersom han kan ha över 39 utan att bli särskilt påverkad.

Idag ska jag kolla ut nya brills. Och få 40% rabatt eftersom jag är 40 år gammal (mycket 40 här...). Men det gäller bara vissa utvalda bågar och där lär jag väl inte hitta nåt snyggt. Jag vill ju inte se ut som ugglan Helge - även om bågarna råkar vara billiga. Det blir inte billigt i alla fall eftersom jag är typ halvblind och måste ha specialslipade glas för att de inte ska bli för tjocka och för tunga.
Det jobbiga med glasögon när man är halvblind är att jag bara ser precis rakt fram. Det är suddigt åt sidorna och neråt. Jag missar alltså om jag spiller soya på vita tröjan.
Därför har jag alltid linser.

Jag måste också

Spy galla över de otroligt puckade fruarna i Hollywood. Skönt att de inte bor kvar i Sverige och drar ner IQ-snittet i landet. Min diskmaskin är smartare än dem. Man undrar hur de skulle reagera om de fick lite riktiga problem. Problem som är större än att de tvingas gå bakvägen iklädda smycken för sådär en 17 miljoner spänn. Fy fan vilket overkligt liv...

Och fy fan för DIF-"supportrarna" också. Hur tänker de?

Jobbigt

David är sjuk. Jag blir galen. Jag blir så himla orolig fast jag vet att det antagligen inte är något. Det är bara det att nu är det inte mer än en månad sen han hade över 40 gr feber i åtta dagar. Sen försvann febern som genom ett trollslag.
Nu är han inne på fjärde dagen med lika hög feber. Inga andra symptom. Och så är han hos pappa så jag har ingen kontroll och kan inte "ta hand om". Jag undrar om det har med hans sjukdom att göra eller om han bara har otur.

Fan.

Lata människor

Människan är av naturen lat.

Jag jobbar på tredje våningen och tar hissen. Jag blir lika förvånad varje gång jag delar hiss med folk som kliver in i hissen svettiga efter att ha cyklat från förorten till stan. Eller de som pratar om hur skönt det var att träna ett pass på lunchen. Ibland väntar vi på hissen tillsammans i flera minuter. Sedan går de av på våning ett.
Vilken tur att de kämpar med att cykla till jobbet och träna på lunchen, för väl framme vid kontoret får de ingen motion.

(Jag vet att jag också borde gå men det orkar jag inte. Min regel är "fler än två våningar = hiss".)

Gissa produkten!

* (själva produkten)
Salt
Druvsocker
Stabiliseringsmedel: E450, E451, E407
Antioxidationsmedel: E331, E301, E327
Konserveringsmedel: E250, E282

Förpackat i en skyddande atmosfär.

Ledtråd: en galopperande mediahöna (= uppförstorad grej)

En bra dag

Igår var allting mest jobbigt. Tråkiga och jobbiga besked och blä åt det mesta. Idag är jag glad!

1. Fick sms av A som skrev att badrummet såg riktigt bra ut (nu ska jag snart sluta tjata om det).



2. Jag fyndade en helt ny vinterjacka från Odd Molly för bara 1 500 spänn!



3. Fick ett till sms om att de stolta fjällskivlingarna hemma på tomten nu är mogna. Det blir svamprisotto ikväll!



Totalt sett en ganska bra dag. Trevlig helg!

Varför fånle när man kan Dumle..?

Så sa en klok herre till mig igår på Arlanda. Suck.

Jag har premiärduschat i nya badrummet! Nu funkar allt ungefär som det ska, återstår lite snickarfix som förhoppningsvis blir gjort under dagen. Obeskrivligt skönt, framför allt med tanke på att det var 2 (två!) grader varmt imorse... Då är det skönt att slippa släpa sig ut till boden.

Det blev en kändisfattig dumleaktivitet på Arlanda igår. Vi lyckades missa fotbollslandslaget men vi såg när väskorna kom. Och vi hörde när de ropade ut att "Lars Lagerbäck - var god kom till informationen" (skulle varit roligare om de fortsatt med "där mamma och pappa väntar" haha). Men landslaget smög väl ut bakvägen, med all rätt efter en usel match mot Malta...
Annars så såg jag bara hon inredaren med det vilda vita "Musse Pigg"-håret och dr Alban. Som kom med en mycket ung och mycket sminkad och silikonstinn fröken vid sin sida.

Det känns väldigt skönt att det är fredag! Tyvärr kommer inte killarna idag, David har feber och ont i magen och Jimmy skulle gå på gårn. Sånt är tonårslivet...

Badfuckingrummet

(Å hur lät det där då? Pardon my språk)

Börjar bli lite trött på att ha folk i huset jämt. Imorse när jag gick till jobbet hade jag två rörmokare, en elektriker plus två garagesnickare. Hur avslappnad är man då? Hur kul är det att stå och piffa inför jobbet när det springer skitiga snubbar in och ut genom huset. Det sexiga ryktet om hantverkare är definitivt överdrivet.

Toan är på plats så igår premiärpinkade jag! Men vi kan inte tvätta händerna för det finns inget avlopp i handfatet. Boden är urkopplad nu så om jag ska duscha får jag sitta på huk på golvet i duschörnan för det har inte kommit upp några duschväggar. De får inte plats säger de. För där har de satt upp handdukstorken. Undrar hur de tänkte? Vet inte heller om avloppet till badkaret är inkopplat, annars kan jag ju duscha där.

Sen är det tusen andra saker som inte är gjorda alternativt jävligt klumpigt gjorda.

Så historien fortsätter.

Just nu vill jag gå ner några kilo i vikt eller åtminstone se till att hullet blir lite fastare. Sen vill jag gå till frissan. Sen vill jag shoppa. Inser dock det omöjliga om jag inte vinner på lotto. Men då måste man spela, har jag hört.

Septisk prepatellabursit?

Jag jobbar på marknadsavdelningen på ett tågföretag som kör snabbtåg mellan Arlanda och Stockholm City. Ett par gånger om året hyr vi in oss på flygplatsen och delar ut en Dumle och t ex en tidtabell till resenärer som landat. Det är otroligt uppskattat och en del frekventa resenärer känner igen oss och hälsar på oss med "åh, står ni här och dumlar igen, va kul!". Och det är faktiskt roligt. Man får en känsla för sin slutkund och det ÄR ju kul att träffa folk! Annars sitter jag ju bara på kontoret (som nu...)
Imorron är det dags igen, då står jag på T5 mellan kl 15-19. Så om ni är sugna på en gratis Dumle och en tidtabell är det bara att leta efter våra vita tröjor med tågnosen på ryggen :-)

A vaknade igår med ett apsvullet knä som dunkade och var kokhett. Genom sin superduperspecialsjukförsäkring (pust!) så fick han tid på en klinik samma dag. Där fick han order att bums åka in till ortopedakuten på Huddinge för i värsta fall hade han fått in nåt skit i knät som blivit infekterat. Inte så konstigt eftersom han krupit på knä på taket och spikat och haft sig hela förra veckan.
Jag åker med honom in till HS, vi kommer väl in vid 15.30 ungefär.
Det är ungefär som att ta sig in i Fort Knox. Först ska man övertyga den korkade läkarsekreteraren att man FAKTISKT behöver komma in, att han faktiskt fått order. Det står klart och tydligt på remissen som vi hade med oss, som hade blivit faxad OCH inringd...

Till slut blev vi hänvisade till rätt akut och fick dra samma historia igen. Vi blir anvisade att sitta på några obekväma typ pinnstolar i korridoren. På en ortopedakut. Det finns inte ens ett väntrum.
Längs väggarna låg brutna ben, gamla tanter och diabetiker om vartannat. En och annan sällskapssjuk pensionär fanns där också. Tanken på Östberlin är inte helt främmande.
Efter två timmars sittande på pinnstol blir vi anvisade ett rum. Kontroller och provtagning sker. Ytterligare en och en halv timmes väntan. Jag hann gå upp till Pressbyrån två gånger och komma därifrån med: en trekantsmacka med renkött, en köttbullebaguette, en dubbel Mars, en banan, två Cola Light, en Café, en Plaza kvinna, en Teknikens Värld och en heminredningstidning.

Jag tror att Anna Skipper skulle slita sitt blonderade hår och skaka barmen i rena frustrationen om hon kom dit. Jag tror tamefan att 80% av de som jobbar på akuten har ett BMI på minst 30! Dessutom luktar de jävligt mycket rök.

Nåväl. Lite kändisspotting: han doktor från Robinson (Lukas?) jobbar tydligen på Huddinge numera. Men det var inte han som tog hand om A. Det var en dr Kristoffer Nånting.
Antingen så har A fått in nån flisa som fixat en duktig infektion i knät. Eller så lider han av SLEMSÄCKSINFLAMMATION. Glamoröst, va? Låter lite sexigare med septisk prepatellabursit.
Han fick i alla fall både penicillin, antiinflammatoriskt och ett par kryckor. Med tanke på att de hotat med att han måste dränera knät så var A väldigt tacksam att vi fick åka hem när klockan var halv åtta...

Sen fick han lite feber på kvällen med det orkade vi inte bry oss om. Imorse var läget likadant och eftersom det inte blivit sämre så tog jag lite av min arbetstid och så åkte vi och tittade ut en bänkskiva på Bauhaus. Sen åkte vi till nån rörgrossist och köpte duschvägg, andra duschgrejer och en toalettstol. Kan ju vara bra att ha.

Och har jag en sagolik tur, så står värmepannan i badrummet när jag kommer hem och inte i vardagsrummet. Och jag kanske, kanske, kanske - kan kissa inne!!! I badrummet alltså. I vår nya toastol.

Fan tro't.

Snickers

Åh vad jag längtar tills jag får ha mitt hus och min tomt helt för mig själv!! Varje dag kommer minst två killar och snickrar på garaget. Sen när de har gått hem och A kommit hem från sitt jobb så klättrar han upp och fortsätter att snickra tills det blir mörkt. Sen kommer han in och dricker kaffe och har ont i knät.

Idag kommer dessutom en snickare som - kors i taket - ska börja snickra tillbaka våra badrumsmöbler. Fatta att jag snart kommer att kunna kissa och duscha inomhus. Yiiiihaaaa!!
Sen ska det bli väldigt intressant att se vad projektledarpuckot kommer med för faktura till oss. Försäkringsbolaget betalar återställning till samma standard som innan, men det är meningen att vi själva ska betala förbättringar till firman där projektledarpuckot jobbar. Till exempel ett dyrare kakel. Men men tanke på att projektledarpuckot först försökte lura i oss att kaklet som satt förut kostar typ en tredjedel så mycket som det faktiskt gör PLUS att han satte mörkgrå fog istället för ljusgrå, så vill vi inte betala en spänn.
Det blir kul att se vem som vinner den striden...

Efter badrumssnickaren så kommer rörmokaren. Efter rörmokaren kommer elektrikern. Och efter elektrikern så tänker jag se till att det kommer en städare. För så jävligt som det ser ut hemma hos oss nu har det väl aldrig gjort. Det behövs en grovstädning och även det har fb lovat att stå för. Skönt.

Nu ska jag jobba. Ska ut på Arlanda och dela Dumle på T2 efter lunch. Det är roligare än det låter.

Blaj

Efter en vecka i karantän släpptes jag lös i lördags. Jag och A var på Flytande båtmässan. Vi vill gärna ha en större båt. Vi skulle ha spelat på lotto för vi hade bergis prickat in den unika 145-miljonersraden. Eller när jag nu överlevde mitt takäventyr så kanske jag ska köpa en trisslott. 100 000 i månaden i 25 år skulle jag inte tacka nej till. Det skulle räcka med 10 000 i månaden i 10 år också. Då skulle vi kunna köpa vår Windy 37. Men då skulle det nog bli en större båt.

Sen åt vi lunch på Josefina i vackra vädret. På kvällen var vi på namngivningskalas hos Snickarn och Ellinor. Och så lilla Malin såklart, som var själva festföremålet. Trevligt, trevligt.

Och igår så lyckades jag slippa klättra upp på taket, det gjorde A alldeles själv. Jag stod nedanför och skickade upp läkt (?) och kom med glada tillrop. Sen lagade jag porterstek, precis som en hemmafru på 50-talet. Det var gott. Och jag skulle faktiskt kunna tänka mig att bli hemmafru på 10-talet.

Svindlande höjder

Det händer då och då att jag kommer ihåg mina drömmar. Oftare händer det att jag pratar när jag drömmer. Det har jag själv ingen aning om, utan det är A som brukar rapportera. Igår och idag funderar jag på vad siffrorna 1-6-4 kan betyda. Det måste vara något viktigt, eftersom jag väldigt många gånger natten till igår upprepade dessa siffror. Är det 164, eller 1-6-4? Kanske tre viktiga siffror i en lottorad? Eller en väldigt viktig kod? Hm, jag undrar jag...

En återkommande dröm jag har är att jag på något underligt vis har klättrat ut på en lodrät bergssida (som om!) och inte kan komma tillbaka. Mitt rationella jag säger att det är klart att jag kan gå tillbaka, jag tog mig ju dit på något sätt! Men drömmen slutar alltid med att jag tänker att jag hellre dör än försöker ta mig tillbaka. Sen slänger jag mig ut från berget innan jag vaknar.
Tror det har lite med min svindel att göra. När jag var liten och ung älskade jag höjder och ju farligare desto bättre. Sen åkte jag Fritt Fall för kanske 7-8 år sedan och sedan dess har jag fått svindelkänsla av höga höjder. Alltså HÖGA höjder.
Men igår skulle jag och A upp på vårt blivande garagetak och spika fast lite takpapp som snickarjäveln (en annan historia) inte satt fast. Vi måste bara göra det för det skulle regna satan på natten.

Lite nervös var jag väl men tyckte ändå det skulle vara lite kul när jag klättrade upp för stegen. När jag väl var uppe började benen skaka, nä förresten - hela jag skakade. Tårarna sprutade och jag började hyperventilera. Jag såg att taket var jävligt brant (38gr lutning) och högt (säkert 3 meter). Och insåg att jag nog inte var till så stor hjälp. Och inte kunde jag komma ner heller. Säkert en halvtimme stod (låg fastklistrad mot det superbranta taket) jag där och höll mig krampaktigt i en nödtorftigt fastspikad stödbräda med fötterna på kantbrädan (som jag var säker på skulle lossna).
Stackars A fick springa och spika och hålla pappen alldeles själv. Sen fick han lirka med mig för att jag skulle våga sätta benen på stegen igen. Det måste varit en syn för gudar... Och fy faaan, det där vill jag ALDRIG göra om!

Det var faktiskt en - obehaglig- överraskning för mig själv att jag faktiskt är höjdrädd! Det visste jag inte. Och jag sa till A att 164 var nog numret på graven där jag skulle ligga när jag dog efter att ha ramlat från taket.

Det händer grejer

Fortfarande i karantän. Själv är jag tämligen säker på att jag INTE har svininfluensan så jag tog mig till Haninge C och jagade en Iphone. Helt utan resultat - vad trodde jag? Nu står jag i kö på båda Telenorbutikerna där plus att jag jagar upp till Drottninggatan varje dag jag jobbar. Vill ha - NU!!!

Här hemma har plattnisse satt sin sista platta. Golvet är också färdigt nu. Fogat och allt. Med mörkgrå fog för hur fan skulle det se ut med ljusgrå fog där och mörkgrå på väggarna? Plus att jag varje gång skulle tänka att "åh, det var såhär det SKULLE sett ut.." Jag får försöka bli nöjd i alla fall. Nu orkar jag verkligen inte ha den där holken på gräsmattan längre. Dessutom är det väldigt mörkt härute när det är mörkt...
Nu väntar vi på rörmokarna och sen de som ska sätta tillbaka alla möbler. Kanske är allt klart nästa vecka?

Garaget har fått takstolar och liiiite tak. Det går långsamt. Men jag har i alla fall haft fyra snickare hemma och det är inte fy skam, haha.

Host, väs och harkel

Har haft lite svårt att prata sen i lördags. Också haft lite ont i halsen men ändå rätt hyfsat. Tills idag då jag har jävligt ont i halsen. Det kan också bero på att jag nästan hostar lungorna ur mig.Skulle nog kunna jobba, men jag är satt i karantän, de vill inte veta av mig på jobbet. Tror de har svinfrossa, nöff nöff...

Gick upp med A imorse vid sex och åt lite frukost. Sen har jag lyssnat till plattnisse som fogar samtidigt som jag växlar mellan Elizabeth George och Åsa Larsson.

Nu är jag uppe och läser jobbmailen men snart är det väl dax för lite mer läsning.