Septisk prepatellabursit?

Jag jobbar på marknadsavdelningen på ett tågföretag som kör snabbtåg mellan Arlanda och Stockholm City. Ett par gånger om året hyr vi in oss på flygplatsen och delar ut en Dumle och t ex en tidtabell till resenärer som landat. Det är otroligt uppskattat och en del frekventa resenärer känner igen oss och hälsar på oss med "åh, står ni här och dumlar igen, va kul!". Och det är faktiskt roligt. Man får en känsla för sin slutkund och det ÄR ju kul att träffa folk! Annars sitter jag ju bara på kontoret (som nu...)
Imorron är det dags igen, då står jag på T5 mellan kl 15-19. Så om ni är sugna på en gratis Dumle och en tidtabell är det bara att leta efter våra vita tröjor med tågnosen på ryggen :-)

A vaknade igår med ett apsvullet knä som dunkade och var kokhett. Genom sin superduperspecialsjukförsäkring (pust!) så fick han tid på en klinik samma dag. Där fick han order att bums åka in till ortopedakuten på Huddinge för i värsta fall hade han fått in nåt skit i knät som blivit infekterat. Inte så konstigt eftersom han krupit på knä på taket och spikat och haft sig hela förra veckan.
Jag åker med honom in till HS, vi kommer väl in vid 15.30 ungefär.
Det är ungefär som att ta sig in i Fort Knox. Först ska man övertyga den korkade läkarsekreteraren att man FAKTISKT behöver komma in, att han faktiskt fått order. Det står klart och tydligt på remissen som vi hade med oss, som hade blivit faxad OCH inringd...

Till slut blev vi hänvisade till rätt akut och fick dra samma historia igen. Vi blir anvisade att sitta på några obekväma typ pinnstolar i korridoren. På en ortopedakut. Det finns inte ens ett väntrum.
Längs väggarna låg brutna ben, gamla tanter och diabetiker om vartannat. En och annan sällskapssjuk pensionär fanns där också. Tanken på Östberlin är inte helt främmande.
Efter två timmars sittande på pinnstol blir vi anvisade ett rum. Kontroller och provtagning sker. Ytterligare en och en halv timmes väntan. Jag hann gå upp till Pressbyrån två gånger och komma därifrån med: en trekantsmacka med renkött, en köttbullebaguette, en dubbel Mars, en banan, två Cola Light, en Café, en Plaza kvinna, en Teknikens Värld och en heminredningstidning.

Jag tror att Anna Skipper skulle slita sitt blonderade hår och skaka barmen i rena frustrationen om hon kom dit. Jag tror tamefan att 80% av de som jobbar på akuten har ett BMI på minst 30! Dessutom luktar de jävligt mycket rök.

Nåväl. Lite kändisspotting: han doktor från Robinson (Lukas?) jobbar tydligen på Huddinge numera. Men det var inte han som tog hand om A. Det var en dr Kristoffer Nånting.
Antingen så har A fått in nån flisa som fixat en duktig infektion i knät. Eller så lider han av SLEMSÄCKSINFLAMMATION. Glamoröst, va? Låter lite sexigare med septisk prepatellabursit.
Han fick i alla fall både penicillin, antiinflammatoriskt och ett par kryckor. Med tanke på att de hotat med att han måste dränera knät så var A väldigt tacksam att vi fick åka hem när klockan var halv åtta...

Sen fick han lite feber på kvällen med det orkade vi inte bry oss om. Imorse var läget likadant och eftersom det inte blivit sämre så tog jag lite av min arbetstid och så åkte vi och tittade ut en bänkskiva på Bauhaus. Sen åkte vi till nån rörgrossist och köpte duschvägg, andra duschgrejer och en toalettstol. Kan ju vara bra att ha.

Och har jag en sagolik tur, så står värmepannan i badrummet när jag kommer hem och inte i vardagsrummet. Och jag kanske, kanske, kanske - kan kissa inne!!! I badrummet alltså. I vår nya toastol.

Fan tro't.