En vecka efter avlagt nyårslöfte

Måste få dela med mig!

Om du läser detta utan att skratta högt, är det något fel med dig.
Detta är tillägnat alla som någonsin försökt att få till en regelbunden träningsrutin...

"Kära dagbok.
Till min födelsedag i år köpte jag en veckas personlig träning på det lokala gymet. Även om jag fortfarande är i fin form sedan jag blev korad till skolans främsta gymnast på gymnasiet för 43 år sedan bestämde
jag att det vore en bra idé göra ett försök.

Jag ringde till gymet och bokade upp mig med en personlig tränare som heter Christo, som identifierade sig som en 26-årig aerobicsinstruktör och modell för idrotts- och badkläder.

Mina vänner verkade nöjda med min entusiasm att komma igång! Klubben uppmuntrade mig att föra dagbok för att kartlägga mina framsteg.
________________________________
Måndag:
Inledde min dag klockan 6:00. Svårt att komma ur sängen, men tyckte det var väl värt det när jag kom till gymet och fann Christo väntandes på mig. Han är något av en grekisk gud - med blont hår, underbara ögon
och ett bländande vitt leende. Woohoo!

Christo gav mig en rundtur och visade mig maskinerna... Jag njöt av att titta på det skickliga sätt på vilket han instruerade sin aerobicsklass efter min träning idag. Mycket inspirerande!

Christo var uppmuntrande när jag gjorde mina sit-ups, men min mage värkte redan från att ha gått och hållit in den hela tiden han var i närheten.

Detta kommer att bli en fantastisk vecka!
________________________________
Tisdag:
Jag drack en hel kanna kaffe, men jag tog mig tillslut ut genom dörren. Christo fick mig att ligga på rygg och pressa upp en tung skivstång i luften och sen satte han vikter på den! Mina ben var lite vingliga på
löpbandet, men jag klarade de två kilometrarna. Hans belönande leende gjorde att det var värt all möda. Jag mår toppen! Det är ett helt nytt liv för mig.
_______________________________
Onsdag:
Det enda sättet jag kan borsta mina tänder på är genom att lägga tandborsten på handfatet och flytta min mun fram och tillbaka över den. Jag tror jag har ett bråck i båda bröstmusklerna. Bilkörningen är OK
så länge jag inte försöker styra eller stoppa.

Christo var otålig med mig och insisterade på att mina skrik störde andra gymmedlemmar. Hans röst är lite för KÄCK så tidigt på morgonen och när han skäller blir det ett nasalt gnällande som är mycket irriterande.
Det gjorde ont i bröstet när jag klev på löpbandet, så Christo satte mig på trappmaskinen. Varför i helvete skulle någon uppfinna en maskin som simulerar en aktivitet så gammalmodig som hissar? Christo sa att det
skulle hjälpa mig komma i form och njuta av livet. Han sa något annat skit också.
_______________________________
Torsdag:
Rövhålet väntade på mig med sina vampyrliknande tänder som exponerades då hans tunna läppar drogs tillbaka i ett hajleende. Jag kunde inte undgå att bli en halvtimme försenad - det tog så lång tid att knyta mina skor. Han tog med mig för att träna med hantlar. När han inte såg det, sprang jag och gömde mig på toaletten. Han skickade nån spinkig kärring för att leda reda på mig. Då, som straff, satte han mig på roddmaskinen - som jag sänkte.
_________________________________
Fredag:
Jag hatar den där jäveln Christo mer än någon människa någonsin har hatat någon annan människa i världshistorien!!! Dumma, spinkiga, anorektiska lilla skitaerobicsinstruktör! Om det fanns nån del av min
kropp jag kunde röra sig utan outhärdlig smärta skulle jag slå honom med den. Christo ville att jag skulle jobba med mina triceps. Jag har inga triceps!
Och om du inte vill få bucklor i golvet, ge mig för fan inte en skivstång eller något som väger mer än en smörgås! Löpbandet kastade av mig och jag landade på nån slags kost- och hälsoinstruktör. Varför kunde det inte ha varit någon mjukare, såsom dramaläraren eller körledaren?
________________________________
Lördag:
Satan lämnade ett meddelande på min telefonsvarare och undrade med sin retsamma, gälla röst varför jag inte dök upp idag. Bara ljudet av hans röst fick mig att vilja slå sönder maskinen med min almanacka, men jag
saknade styrkan att ens använda fjärrkontrollen och tvingades ligga elva timmar i sträck och se Väderkanalen...
________________________________
Söndag:
Jag har bett kyrkans taxi att hämta mig för gudstjänsten idag så jag kan gå och tacka Gud att denna vecka är över. Jag hoppas också att min man kommer att välja en rolig present till mig nästa år - som en
rotfyllning eller en livmoderoperation.

Jag säger fortfarande att om Gud hade velat att jag skulle böja mig, hade han spridit ut diamanter över
hela golvet! 

London

En jul går fort. Vi har hunnit vara i London och komma hem igen. Ryanair är som det är, ren och skär boskapstransport. Jag har återigen lovat mig själv att inte vara dumsnål och tänker inte flyga med dem inom överskådlig framtid. Hotellet var helt outstanding! Vi möttes i dörren av en herre i hög hatt och livré som tog våra väskor och lotsade oss till incheckningen. Rummet var helt okej, med härliga produkter från Molton Brown och mullig badrock. Utsikten från fönstret var också ganska trevlig.

Kan också konstatera att Gordon Ramsey vinner över Jamie Oliver med hästlängder. Skönare atmosfär på Fifteen visserligen, men maten på Murano slår det mesta jag varit med om!!! Jag är faktiskt förvånad över klassen på maten annars, jag har ätit kött som smälter i munnen, turkisk mat som smakar himmelskt och druckit vansinnigt goda viner. Så smakLondon har varit över förväntan.

ShoppingLondon däremot... Nu rörde vi oss visserligen i turistområdena, men varken Covent Garden eller Soho bjöd på några spännande butiker tycker jag. Det var först på Oxford Street som vi hittade nåt till ungarna, och då blev det några coola T-shirts och lite punkkuriosa. Fred Perry-kläderna var skittråkiga, det var bara deras pikétröjor som var nåt att ha.
Juldagen var helt totalt nerstängt vad gäller butiker. Boring. Men vi hade det ganska trevligt ändå, vi tog en lång skön promenad på södra sidan floden med några vätskekontroller här och där.

Sista kapitlet i shoppinghistorien blev Harrods på annandagen. Haha. Eller Buhu. Fy i h-e vad mycket folk, jag har ALDRIG varit med om maken! Vakter vid ingången, väktare i hela varuhuset som rushade på folk som stod stilla - "här får ni inte stå, rör på er!". Men grejer fanns det - vad sägs t ex om en Dolce&Gabbana vit skinnjacka i mc-modell för en typ halvåring för 675 pund? Eller ett juvelbestrött armbandsur för 250 000? Pund, alltså. Det var bara på musikinstrumentavdelningen som det var hyfsat lite folk.
Och inte fick jag tag på något Rainbow Sugar heller...

Så det blev på flygplatsen den enda shoppingen till mig blev av. Lite dyra krämer, parfym och ett armbandsur från Karen Millen. Skitsnygg!

Sovit har vi gjort också. Massor! Inte partat hela natten någon gång. Vi hade lite planer på julafton men överallt var det bara (ta det rätt nu) mörkhyade och svarthåriga människor! Vi kände oss verkligen som avarter, det var som att vara i typ Pakistan/Kina/Turkiet/Kenya på samma gång. Vi blev nästan uttittade och då kände vi att - nej, vi skiter i det här och åker hem till hotellet istället :-)
Och jag har väl aldrig sett så många japanska turister på samma gång heller - de var verkligen överallt. Lite kul, faktiskt.

Vi har på det stora hela haft det ganska bra. Lite besviken på shoppingen, hade ju tänkt handla massor till killarna (och till mig...). Största missen var att jag inte hann ta mig in i S:t Pauls Cathedral som vi såg från hotellfönstret, den ligger väl typ 30 m från hotellet.

Skönt att slippa själva julfirandet eftersom jag ändå inte hade barnen, men det är ändå med en liten tagg i magen. Det blir så påtagligt under storhelger, jag känner mig som en homewrecker och får skuldkänslor. Killarna har däremot haft det bra såvitt jag förstår, har inte pratat så mycket med dem, de har varit upptagna med sitt nyaste spel till Xbox.

Det blommade förresten i rabatterna i London

London can wait

But I can't!!! Men jag undrar fan om det är meningen att vi ska komma iväg? Sambo har jobbat cirka 150 timmar sedan i tisdags. Sovit typ en tiondel av det. Just nu ligger han ute i 12 minus och svetsar plogen som inte är helt frisk.

Igår var jag, grabbarna och morsan på Koh Phangan - mysigt! Skönt att kunna umgås utan att hela släkten är med, man får tid att prata och det blir inte så hetsigt. Eller jobbigt skulle man också kunna säga. Grabbarna var helt lyriska av stället och det kan jag verkligen förstå. De var de enda som åt upp all maten plus efterrätt.

När jag lämnat grabbarna i Vällingby där de skulle julhandla innan de åkte hem till pappa så fick vi oss ännu en glad överraskning. Avlopps#%&%*@$, närmare bestämt mellan spolbrunnen och trekammarbrunnen ute har fått tokstopp vilket innebär att det har tryckts upp diverse kroppsavfall på gräsmattan. Haha, jag skrattar nästan ihjäl mig. Inte.
Fick jaga en spolbil som kunde tänka sig att komma. Till slut fick jag tag på en kille som hoppades kunna komma innan kl 18 ikväll. Tretusen spänn, ka-tching! I hans kassalåda alltså, inte i min...
Fy fan, varför är det alltid såhär innan vi ska göra något? Nog för att jag vet att sambo inte direkt brukar ha någon tur med sig men det här?!??

Dessutom fungerar ju tydligen avisningsmaskinerna sådär på Skavsta, mer snöoväder väntas och min resväska väger 8 kg. Tom, alltså. Och på Ryan får man bara checka in 15 kg. Oj så skoj. Det blir verkligen till att rationalisera. Eller byta väska.

God jävla jul på er i alla fall.

Dotter och mor (som inte brukar snörpa riktigt så mycket på munnen...)

En spännande resa

Det är verkligen kul att bo på landet. Eller, längs en pendeltågslinje över huvudtaget. Imorse tröttnade jag på att stå ute i 13 minus utan långkalsonger och vänta på tåget. Så efter 35 minuter så tog jag en taxi. SL betalar så småningom ju.

Taxichaffisen var en härlig prick. Turk, kanske runt 30-35. Han berättade om sin hemstad (i Turkiet, fast han var född i Sverige), om sin farfar som kom hit som gästarbetare för Atlas Copco på 60-talet. Till en liten bergsby nån timme utanför Ankara kom en gång på 60-talet representanter för Atlas Copco. De bodde i ett land som byborna aldrig hört talas om, nämligen Sverige. De samlade alla män på byns största cafeteria och berättade om arbetsmöjligheterna och livet i Sverige och försökte få männen intresserade. Ingen ville. Nästan alla hade jobb i sin by, de flesta inom jordbruket.

Dagen efter kom de svenska männen tillbaka med ännu ett erbjudande. De ville ha en ogift man med sig till Sverige och skulle betala allt för honom. Efter en tid skulle han skriva ett ärligt brev hem till sin by om hur livet i Sverige artade sig. Trivdes han inte skulle han få hjälp att åka tillbaka. Trivdes han så hoppades svenskarna att flera skulle komma. Sagt och gjort. En man ville prova och skrev i sitt brev att allt var bra och att svenskarna var snälla och gästvänliga. Då följde flera män efter till Sverige.

Min taxichaufförs farfar var en av dem som åkte till Sverige. Han och hans vän kunde inte språket, inte kulturen, kände inte till hur man gjorde i deras nya land. De fick en lägenhet i Brandbergen. Det enda de visste var att de skulle jobba i Sickla men inte riktigt hur man kom dit. De visste att det gick en järnväg till Stockholm Central och att det var dit de skulle innan de vände och gick mot Sickla. Så farfadern och hans vän gick från Brandbergen till Haninge där de sett tågspåren. De följde sedan spåren hela vägen till Stockholm  Central. Till fots. Sedan gick de mot Sickla. Det tog ett par dagar innan de fick reda på att man kunde åka tåget, att det faktiskt stannade i Haninge och att man sedan kunde byta till Saltsjöbanan.

Farfadern är denna släkts anfader och vid alla högtider samlas de hos honom och firar. Men nu är han gammal och sjuklig och går själv och väntar på att få dö.

Det var en spännande resa jag fick vara med om. Vilken tur att tågen var sena, annars hade jag aldrig fått höra denna historia.

Nu ska jag och grabbarna snart åka till Koh Phangan på Söder. Där ska vi möta upp min mamma som fyller 64 år idag. Hon kommer med ljuset :-) Varken mamma eller grabbarna har varit på det stället så det ska bli jättemysigt att få visa dem en av Stockholms ballaste krogar.

Lite spooky

Men shit vad det har snöat nu i snart en vecka! Här ute på landet där jag bor är det galet mycket snö, jag tror aldrig jag varit med om maken. Och inte verkar det mattas av heller. Grabbarna var ute och lajade i snön ikväll, iklädda jeans och lågskor. De kom in efter en timme och då hade de varit nere på åkern och där var det alltså snö ÄNDA UPP TILL BRÖSTET på dem, jag skämtar inte! Det är som värsta skräckfilmen.

Tre gånger har vi PLOGAT vägen hos oss sen i torsdags. Nu får det väl för sjutton se till att lugna ner sig om min Londonresa inte ska gå åt skogen. Sambon röjer ju snö och sedan i tisdags har han väl sovit kanske 18 timmar totalt. Han får åka ut en omgång på förmiddagen och sen en omgång på natten. Sjukt. Så han lär väl behöva sova igen lite är jag rädd.

Jag drog ut honom på årets coolaste julfest i fredags i alla fall. Det är en tradition och det är alltid så himla kul! Så även i år, framför allt för att jag körde min nya alkoholstrategi. Jag dricker uteslutande bubbel om det finns, annars bara vin. Ingen sprit för jag har tamejfan svart bälte i bakfylla. Sambo gick på vodka/redbull för att hålla sig vaken. Som vanligt terroriserade vi stackars DJ'n med alla våra önskelåtar. Som vanligt var det nån som blev för full. Som vanligt hade värden fått dit en kändis som uppträdde för oss typ 70 pers som var där. I år var det Petter som stod för liveunderhållningen. Kanske inte bästa musiken, men en jäkligt trevlig kille.

Så igår var vi trötta men dagen gick ändå inte helt till spillo. Hur ska det kunna göra det när huset fylls av ungar efterhand..? Pizzeriabesök på kvällen och sen filmtajm med allihop. Mysigt!

Måste börja fundera på vad jag ska packa för Londonresan. Vi flyger ju Ryanair så det gäller att planera. Men idag har man ju ställt in massa flighter från Skavsta p.g.a. att avvisningsmaskinerna varit paj. Ja, just avvisningsmaskinerna med två v. Så skriver de på aftonbladet.se så då är det sant. Man undrar ju bara vem eller vad de ska avvisa. Jag tycker själv att de borde prioritera avisning av planen. Med ett v.

Nä fy vad jag är trött nu, blir bara massa blaj. Vi har också hunnit med ett 5-årskalas idag förresten, Felix fyller på tisdag men vi firade idag. Jag känner mig så fet nu, men snart jäklar ska det börja tränas ordentligt!

Natti natt.

The Day After Tomorrow

Har ni sett den? Det blir liksom vinter/istid över en natt har jag hört. Inte sett den själv. Däremot så upplever jag det just nu. Vi är helt insnöade här i Haninge. Jag lyckades vända bilen ett kvarts varv nu när jag skulle till jobbet. Sen tog det stopp. Kom varken framåt eller bakåt. Varken ut eller in. HahaHAAA!

Ringde till chefen och sa att jag får nog jobba hemifrån idag. Hon hade inte tagit sig utanför dörren ännu så jag önskade henne lycka till. Hon bor i Nacka och där är det typ lika illa som här.

Sambo röjer ju snö på innergårdar i stan och på en del företagsparkeringar. Så igår kväll tog han maskinen och plogade en bred, fin väg ända upp till huset. Det blev nästan barmark. Det syns inte idag.
Han åkte iväg med lastbilen runt halv sju imorse. Trekvart senare gick jag ut. Jag SÅG inte att han gått där, än mindre såg jag spåren efter lastbilen.

Fy fan vad det snöar!!! Och typ norr om Farsta snöar det inte ett skit så ingen fattar vad jag pratar om.

Man ser inte så långt...

Julstämning är det i alla fall

Det tar högst en kvart för fotspåren att snöa igen...

Det är ganska mysigt, men sjukt! Tur jag har mat i frysen...

Tack för att du shoppar

Jag beställde en stor fin klocka (60cm diameter) hos Syster Lycklig i förra veckan. En sjuk grej i det var att dagen efter att jag beställt den så läser jag att Sahra har hämtat tjoosiga julgardiner där. Skumt.
Hursomhelst. Jag hade beställt leverans till jobbet och igår som kom den. Och något jag verkligen uppskattade var det lilla söta följebrevet de lagt med:

Så himla fint och tyder verkligen på det där lilla extra. Där kommer jag att handla igen!
Tyvärr kan jag inte visa någon bild på min fantastiska klocka för nu har de inga kvar :-)

Jag är skitglad för att snön äntligen har kommit. Det är NÄSTAN så att jag tycker att det är värt att gräva fram bilen och låta den gå för tomgång en halvtimme innan jag kan köra iväg....

Jävla skitdag

Dagen igår var ganska mysig till en början, lång god frukost, lite surf och lite bra musik på Spotify. Sen gjorde jag misstaget att ta på mig "oömma kläder" och gå ut och hjälpa sambo vid garaget. Bära virke från ett ställe till ett annat gör mig ångestfylld. Det är SÅÅÅÅÅ tråkigt! Särskilt som den här jävla f*tthösten har tillsatt en hel del mögel till det så att vi får elda upp mer än hälften. Urrrk!

Inte nog med det. När virkeshelvetet väl är inne i garagewannabe-et så är det dags att åka till tippen. Släpet är fyllt och vi åker. Och jag har bara mina skinnhandskar. Om jag inte ville ta på de alldeles nerblöta arbetshandskarna förstås. Jag tog väldigt god tid på mig att slänga tidningarna, kan jag säga.

När släpet var tomt var det bara att åka hem och ösa på mer skit. Presenningar och blöta träplankor som inte gör någon glad. Har ni en ANING om hur muggiga presenningar kan bli?!? Tippen igen. Där träffas på helgerna herr och fru Svensson, Karlsson och Johansson och så några Svenssons till. Och vi.

Sambo spelar ju innebandy. Men nu är han ju så förkyyyyld så han kan inte spela. Men kvällens match behövde någon i sekretariatet (ja, veteranserien protokollförs) så han lovade att åka dit. Jag hade ingen lust att åka och handla middagsmat själv så jag hängde med. Det visade sig att det var några tonårssnorisar där som gärna förde protokoll. Men vi stannade ändå och tittade på matchen. Eller, jag tittade mest i min iPhone förstås.

Sen åkte vi och handlade lammytterfilé att äta till risotton jag skulle göra. Och gjorde efter konstens alla regler. Ute var det nästan magiskt vackert med ett tyst och stilla snöfall med stora vita flingor. Det här skulle bli en mysig kväll!
När köttet var klart i ugnen och låg och vilade till sig och det var 5 minuter kvar på risotton så försvann nästan all ström i huset... Två faser av tre gick åt skogen och det var bara att elda på i brasan och tända alla ljus och ringa Vattenfall. Nåt högspänningsfel och de skulle skicka ut nån. Vi fick äta risotton al dente och skölja ner med lite vin. Vi hade tänkt kolla Flickan som lekte med elden men fick se varann djupt i ögonen istället. Inte det sämsta men inte riktigt vad vi tänkt oss.
Robinson Haninge, liksom.
Sen stängde förresten Vattenfall av även den sista fasen. Hämtade mer ved och proppade brasan full så vi slipper frysa häcken av oss. Dessutom har jag mens fast jag inte ska så vi kunde inte ens pippa oss glada.

Vid halv elva på kvällen hade vi lärt oss varandras irisar och då var det bara att krypa till sängs. Jag somnar ganska fort, men vaknar med ett ryck efter ett tag när lampan tänds. Då har Vattenfall till slut lyckats fixa tillbaka elen.

Jag är extremt utvilad idag men blev trött som fan när sambo sa att han måste ha min hjälp att spika glespanel idag. Jippi. Eller inte.

Lediga fredagkvällar

Sådär. Nu kan man ägna fredagkvällarna åt nåt annat än Idol. Erik vann och det var säkert bra. Man kanske skulle försöka övertyga sambon att kolla in nya På Spåret, pensioprogrammet nr 1. Men jag ÄR verkligen en sucker för frågesporter. Tittar gärna på Vem vet mest? Har ju till och med varit med i gamla hederliga Jeopardy, 1992. Jag kom tvåa och det var bra, för priset var en herrans massa köksmaskiner. Det behövde jag för jag hade precis blivit dumpad, mosad och lämnad i en trasig hög av min dåvarande sambo.

Men, men. Det var inte det jag ville säga. Det jag ville säga är att här finns det nog inte en enda sak jag INTE vill ha!

Mr Måttfull - fnys!

Ibland undrar jag vem jag slagit mig ihop med. Han är allt annat än mr Måttfull. Men ganska rolig och det är ofta till vår fördel. Förutom att vi skulle kunna hamna på Lyxfällan hur lätt som helst.

Igår var det dags för sambos årliga flygkoll. Då flyger han med en flyglärare/inspektör, som kollar att han kan sköta alla spakar och knappar och pratar rätt engelska. Språktest gör man varje år och man kan få betyg 1-6. Får man 1-5 får man göra om testet nästa år, men får man en sexa så behöver man typ aldrig göra om det.
Det är för att man ska förstå all radiokommunikation i luften, som ju sker på engelska. Sambo fick sex igår. Eller, alltså betyg sex. Inget annat sex för vi var helt slut båda två.

Det där med engelskatestet är rätt kul faktiskt. Det är inget regelrätt prov, utan inspektören kollar så att man förstår och uttrycker sig korrekt, både i planerade och akuta situationer. En av anledningarna till att man har det här betygssystemet kommer sig av kineserna. Som inte fattar ett ord engelska i princip.
Det var nämligen en gång ett kinesiskt plan som landade på en flygplats någonstans i Europa. Piloten visste väl ungefär vad han hade att förvänta sig och hade råpluggat in de fraser han visste att han skulle säga. Problemet var att det hände lite oförutsedda saker och det slutade nästan i plattpannkaka totalt. För att han inte fattade ett ord.
Därav språktesterna. Problemet är bara att de som ger betygen till de kinesiska piloterna är kineser. Och nästan alla kinesiska piloter har typ en sexa.

Men tanken var god.

Hursomhelst, kontrollturen igår gick till Tyskland. Och i Tyskland kan man handla vin. Billigt. Eller - det beror ju på hur mycket man köper. Och om man tycker att 525 Euro är "billigt". Men vi fick en hel del: 10 flaskor Amarone, 3 lådor á 6 flaskor "vardagsvin", 4 single malt whisky, 3 plattor öl och till slut 4 flaskor champagne av olika slag, varav en rosé.

OMG som ungarna säger. Fy fan vad full jag skulle kunna bli.

Fasiken också

Helgen är redan slut alltså? Och jag har varit på västkusten och partajat. Vi kom ner i fredags kväll, då var det snabb middag på stan och tidig kväll på hotellet. Fick höra att Tove åkte ur Idol vilket visst var en skräll.

I lördags blev det lite shopping på byn. Vackert väder hjälpte Halmstad att visa sig från sin bästa sida. Jacuzzin på hotellet var full med fulla grabbar så det hoppade jag över och softade en stund på rummet (som inte ens hade minibar/kylskåp så vi fick kyla skumpan i handfatet. Hotellvistelse med kärleken kräver skumpa, så är det bara) innan det var fest.

Det var röjigt, jag tror människor i mindre städer röjer mer än stockholmare eller så är det bara det att mina fördomar råkade stämma in ännu en gång. Jag tog det tack och lov ganska lugnt. Däremot så undrar jag om det är förbjudet för taxibilar i Halmstad att plocka upp någon längs gatan? Vi fick fan GÅ hem från festen trots vilt viftande efter säkert tio-femton taxibilar! Tur jag hade bekvämskorna med mig...

Igår blev det drygt 50 låååånga mil hem i bil. Skönt att vi fick med oss två kompisar som kunde köra medan jag och sambo slumrade lite. Matintaget var väl sådär. Kebab till lunch, kaffe på Donken och pasta på pizzerian hemma i VH.

Och idag är jag SÅ trött. Då hjälper bara det här!

Halmstad, here I come

Idag drar jag till världsmetropolen Halmstad. Jag ska sippa paraplydrinkar på Tylösand medan jag tittar på snyggingar som går förbi mig på stranden. Inte. Det är ju december så det blir till att ta på sig handskar, hatt och halsduk så fort man sticker näsan utanför entrén till Scandic Hallandia.

Jag och sambon ska på 30-årsfest imorgon, men vi åker redan idag för att kunna softa lite imorrn. Har jag tur och tid så hinner jag träffa på supermamman Maria (vilken tur att jag får eksem av särskrivningar, förresten), det beror lite på hur sjuka/friska hennes barn är. Annars så finns det ju jacuzzi och pool på hotellet och säkerligen en del butiker på byn. Jag behöver köpa nya strumpbyxor för de nya snygga, glansiga och svindyra gick självklart sönder när jag skulle dra dem på mina blekfeta vinterben igår när jag skulle prova feststassen. Eller så var det celluliterna som var så vassa att de rev upp en maska på dem, who knows?

Hursomhelst så jobbar jag halvdag idag och det ska bli jävligt skönt. Jag är trött och skulle hellre ligga på rummet och titta på film hela helgen.

Klart slut, varulvstjut (gissa på den ni!)

Vägrar Let's Dance

Men att de aldrig tröttnar. Ett sugigt program fortsätter år efter år efter år. Och så Marcus Birro då. All cred bara - poff!

Lägg ner.

¿ɐʇnɹdsuıʌs ʇıƃɐʇ ƃɐɾ ʇʇɐ ƃɐɾ ɐs

Jag tog svinsprutan igår. Och snodde en kul rubrik av Kia. Hahaha!