London can wait

But I can't!!! Men jag undrar fan om det är meningen att vi ska komma iväg? Sambo har jobbat cirka 150 timmar sedan i tisdags. Sovit typ en tiondel av det. Just nu ligger han ute i 12 minus och svetsar plogen som inte är helt frisk.

Igår var jag, grabbarna och morsan på Koh Phangan - mysigt! Skönt att kunna umgås utan att hela släkten är med, man får tid att prata och det blir inte så hetsigt. Eller jobbigt skulle man också kunna säga. Grabbarna var helt lyriska av stället och det kan jag verkligen förstå. De var de enda som åt upp all maten plus efterrätt.

När jag lämnat grabbarna i Vällingby där de skulle julhandla innan de åkte hem till pappa så fick vi oss ännu en glad överraskning. Avlopps#%&%*@$, närmare bestämt mellan spolbrunnen och trekammarbrunnen ute har fått tokstopp vilket innebär att det har tryckts upp diverse kroppsavfall på gräsmattan. Haha, jag skrattar nästan ihjäl mig. Inte.
Fick jaga en spolbil som kunde tänka sig att komma. Till slut fick jag tag på en kille som hoppades kunna komma innan kl 18 ikväll. Tretusen spänn, ka-tching! I hans kassalåda alltså, inte i min...
Fy fan, varför är det alltid såhär innan vi ska göra något? Nog för att jag vet att sambo inte direkt brukar ha någon tur med sig men det här?!??

Dessutom fungerar ju tydligen avisningsmaskinerna sådär på Skavsta, mer snöoväder väntas och min resväska väger 8 kg. Tom, alltså. Och på Ryan får man bara checka in 15 kg. Oj så skoj. Det blir verkligen till att rationalisera. Eller byta väska.

God jävla jul på er i alla fall.

Dotter och mor (som inte brukar snörpa riktigt så mycket på munnen...)