Det blir en lång och ensam maj

Just nu är det inte den bästa tiden i mitt liv. Jag kommer att vissna i mitt landskap om jag inte finner mig tillrätta. Anders har fått Östersundsbas. Och ett sjujävla schema för maj, där han kommer att jobba måndag-fredag hela månaden. I och för sig inget konstigt, men med tanke på att han ska vara uppe i Östersund då så kommer det att bli jävligt ensamt i Haninge. Det innebär att vi i bästa fall får typ fyra dagar ensamma utan barn. Haha, vad roligt.
Vi har ett garage som ska byggas klart. Vi har en båt som ska rustas. Vi har ett hus som ska tas om hand. Vi har 6000 kvm tomt som ska tas omhand. Vi har en relation som ska vårdas. Det känns rent ut sagt förjävligt, vi trodde båda att det var nåt fel på schemat när han fick det. Men icke.
Jag tror till och med att han måste åka till Östersund på söndagkvällarna.

Dessutom är David inne på sin sjätte dag med feber. Plus hosta och slem och snor. Tredje sjukdagen gick febern ner, men nu är den sådär hög igen. Oron slår till igen. Men i somras var det ju samma sak och det gick ju bra.

Å vilket skitkul inlägg. Dessutom rymde Sune igår och var borta nån timme. Det var tillräckligt länge för att skrämma skiten ur mig i alla fall. Han kanske rymde för att han har hört att han ska kastreras på måndag.

Den andra tonåringen

Den nyblivna teenien, David, är betydligt lugnare än bror sin. Har alltid varit så, och särskilt efter sjukdomen. Nu är han dessutom sjuk. Han har närmare 40 graders feber och lite hosta. Jag försöker vara cool och inte orolig fast jag egentligen blir det. Tycker han är "diffust" sjuk lite för ofta. Med det menar jag att han egentligen inte har några symptom mer än hög feber eller illamående utan att det blir något mer av det.

Idag är det extra tråkigt för vi skulle till mormor på pannbiffmiddag. Det var längesen vi sågs och alla såg fram emot det. Men biffarna skulle hon frysa in så vi får väl ta det en annan dag.

Just nu är det tyst i huset. Anders spikar garage. Jimmy skypar med nån kompis. David vilar i vardagsrummet. Sune har varit ute idag så han är helt slut han också. Jag har pluggat lite förarintyg med farbror Melker och sedan har jag skickat in deklarationen. Jag är inte helt säker på att jag fått med alla uppgifter som jag skulle komplettera med, men man kan ju alltid hoppas...

Teenage rampage

Det är svårt att vara tonårsmamma tycker jag. Mest roligt men ibland svårt. Jag minns hur det var när jag själv var tonåring. Allt man ville men inte fick. Jag fick utegångsförbud titt som tätt. Jag kan inte förstå varför... Eller jo det kan jag ju, men är utegångsförbud rätt väg att gå? Det känns knappast som den mest lämpliga uppfostringsmetoden. När jag tänker tillbaka på min egen tonårstid känns det som om mina föräldrar trodde att det enda sättet att hålla mig borta från det som var "farligt" var att förbjuda mig. Att ge mig tidiga tider att hålla. Och kom jag försent så blev straffet utegångsförbud. Jag kan inte säga att det fungerade, det blev snarare värre för jag måste ju PROTESTERA, göra REVOLUTION.

Jag tror mer på att ge förtroenden. Förvaltar man ett förtroende har man visat sig vuxen att ta ett ansvar och då kan jag ge ännu lite till. Till exempel nu i helgen. Barnens pappa är borta nu i helgen (cykelträningsläger såklart) och då skulle de vara hos mig. Han åkte redan på torsdag så de sov själva natten till fredag. Jimmy ville stanna hemma hela helgen men vi föräldrar och han kom överens om att han skulle komma till mig. Igår ringer han och bönar och ber om att han ska få vara hemma åtminstone natten till lördag. De skulle vara ute på fredagkvällen, "hänga", och "chilla" på byn (Hässelbyn). Då tycker jag att det är så himla jobbigt! Ska jag ge med mig då eller ska jag vara hård och tvinga honom att komma. Som vi kommit överens om.

Det slutade med att jag gav honom en chans att hålla ett förtroende. Jag är mest rädd för att de ska dricka och råka i bråk eller nåt. Det behövs ju så lite och kan sluta så illa. Jag ringde honom ett par gånger under kvällen och han ringde vid midnatt när han kommit hem. De hade varit hos en kompis och kollat på film. Spik nyktra. Precis som hans mor som satt standby här hemma... OM han nu hade behövt det så hade jag kunnat åka och hämta honom.

Nu är han på väg hit och både jag och han har vuxit lite till. Jag har världens härligaste ungar!

Susnet

Kia!
Susnet äger ju, vilken tur att du finns och tipsade mig om det. Jag suger verkligen på att leta upp roliga funktioner och applikationer.

Jag är precis likadan

Haha, var precis inne på Kias blogg och hittade dessa bilder. Vi hade ju jättekul igår, det ser ni väl?!? 

Koh Phangan Och Himlen Därtill

Det låter nästan som en boktitel men är inget annat än min statusuppdatering från igår kväll. Jag och Kia började med lika god mat som vanligt på Koh Phangan innan vi avrundade kvällen med en cocktail på Och Himlen Därtill (i gamla Skatteskrapan). Mycket trevligt.

Såhär trevligt har vi när vi träffas. Vi dricker sprit och pillar på våra iPhones.

När jag kom hem och skulle låsa upp hittar jag inte nycklarna. Jag letar i väskan. Och letar. Och letar. Eftersom jag känner mina löss (mig själv, alltså) så slutar jag stissa och tar upp en sak i taget ur väskan och tittar verkligen i alla fack. Hittar inga nycklar. Inser att de nog ligger på skrivbordet på jobbet och tänker att jag måste ta taxi till stan, upp på kontoret och larma av (hur gjorde man nu det?!?), hämta nycklarna, åka taxi tillbaka. En nätt utflykt för en sisådär 1500 spänn om taxin får vänta utanför.
Då är det fan bättre att ta in på hotell. Man jag måste ju duscha på morgonen annars vaknar jag aldrig. Och inga kläder eller nåt smink har jag med mig. Åååååhhhh, paniken är nära!

Just då hittar jag nycklarna. I ett fack där de faktiskt inte låg sekunden innan. Säkert.

I said cash, not ash

Ja hörni, vad ska man tro? Jag såg Day after Tomorrow i helgen. Eller rättare sagt, jag såg en del eftersom jag somnade efter knappt halva. Jag tror att jorden gick under till slut. Eller så gjorde den inte det.
Inte för att jag tror att jorden ska gå under av vulkanaskan nu heller, men shit vad det ska kosta! Företaget jag jobbar på förlorar i runda slängar nån miljon per dag. Och snart är det dags att löneförhandla. Haha.

Anders skulle flugit upp till Östersund i söndags men det blev uppskjutet tills imorse. Skönt, då fick vi en ganska lugn kväll utan barn. Jag pluggade till förarintyget med en töntig digital lärare, Melker. Jag inser hur svag jag är på  matte! Distans = fart x tid. Eller Fart = distans/tid. Ett exempel: Du kör i 40 knop. Hur långt hinner du på 20 sekunder? Eh, va...?

Det här, tillsammans med bl a bäring, kurser, riktning (aaaarrrrrgghhhh!!!!!) och lite säkerhet och sjömärken ska vi praktisera och examinera i slutet av maj. Hu, redan nervös...
Skulle nog faktiskt gärna ta intyget i Grekland, det låter både varmare och roligare.

Men vem vet, jorden kanske gått under då. Nä, jag bara skojade!

Kära dagbok

Idag blev jag väckt av katten strax innan kl 6. Gick upp kl 06.23. Har en bad hair day. Två ägg till frukost. Tog pendeltåget till jobbet, en resa på 30 minuter. Hann se ungefär halva Drömmen om Italien i mobilen. Laddade ner en app med italienskalektioner. Försökt uppdatera mig om vulkanläget för att kunna ge våra resenärer bra krisinformation. Går omkring med en lätt overklighetskänsla.
Lunch från hemköp. Avslutade med bit mörk choklad och snabbkaffe (automatkaffet är så jävla äckligt). Exet kom förbi och vi skrev på papper om att det är okej att barnen får pass även om båda föräldrarna inte är med. Eftermiddagen fortsatte med mer informationssökande.
Ännu en glamorös dag i mitt liv som ni hör.

Fick sms från Anders. Han varit och skrivit kontrakt på tomten han sålt. Jag kommer alltså hem till en miljonär idag. Så länge det nu varar. Skumpan ligger på kylning och kommer att smaka väldigt gott ikväll!

Volcanic ash cloud

Det är ju helt overkligt. Här sitter jag i Stockholm, soligt och fint. Och skriver krisnyheter för företagets hemsida om moln av VULKANASKA.

Jag tänker Armageddon, Day after Tomorrow, 2012.

Kontorslandskap

Så har det hänt. Jag har flyttat. Från mitt egna, fina, lilla stökiga arbetsrum till ett fult, stort, gemensamt rum. Fy. Men tack och lov så kommer respektive avdelningar att sitta ihop i egna små kluster, så vi kommer att vara totalt sex personer i vårt eget lilla landskap.
Än så länge är bara halva rummet klart eftersom man bygger om i etapper. Först efter sommaren kommer hela vårt lilla landskap vara klart. Tills dess sitter vi halva styrkan, trång och jävligt. Jag kommer dessutom att få en mindre trevlig dam vid min sida. Hur ska jag då kunna blogga och läsa bloggar???
Dessutom samsas nytt och modernt med gammalt och slitet. Fin matta i halva rummet, plastgolv i andra halvan. Snygga ljusgrå arbetsmöbler med detaljer i ek samsas med standardmöbler i bok. Ja, ni fattar själva.

Kommer definitivt att försöka jobba hemifrån så mycket jag kan!

Lyxdag

Jag inser mer och mer att jag ju är som gjord för att vara hemmafru. Eller lyxhustru som jag föredrar att kalla det. I alla fall på halvtid. Jimmy och flickvännen kom igår och jag tog ledigt idag så att vi kunde umgås lite. Ha! De ligger ju fortfarande och sover (kl 13.18 i skrivande stund). Två gånger har jag varit uppe och knackat på dörren och hört ett basrösts-"jaaaa".
Och medan de sovit har jag hunnit med följande: Ätit frukost - framför tvn! Duschat. Kollat lite Malou. Tagit fram utemöblerna. (Känns konstigt att man kan sitta ute och njuta när det fortfarande är närmare 10cm snö på sina håll på tomten.) Dammsugit hela nedervåningen. Busat med Sune. Hängt en tvätt och stoppat i en annan. Kollat jobbmailen och godkänt några korrektur. Och just nu kollar jag lite på Oprah.

Det är ju jätteskönt att ta en sån här mellandag, helt utan anledning!

Dessutom fick jag lite hjälp av Sune att jobba.

Vägätarindian

Ja, så säger alltid min humoristiske pappa. Istället för vegetarian alltså. Han säger också varenda julafton om laxen att "det var en glad lax så länge han levde, nu är han gravad". Det slår aldrig fel. Hör vi det inte är han antingen inte där eller så har han blivit senil.

Anyway. Min sextonåring är ihop med en tjej som inte äter kött eller kyckling. Förhoppningsvis kommer de hit i veckan och stannar ett par dagar och jag undrar vad jag ska hitta på för kul - annat än lax.
Gimme some inspiration!

I övrigt så har det stora lugnet lägrat sig över Vitså Gård. Barnen är alla hos sina andra föräldrar och sambo har rattat (eller snarare spakat) upp till Östersund där han ska vara tills på fredag. Kul, kul. För honom i alla fall.
Så nu är det jag och Sune. Och han verkar tycka att det är grymt skönt att alla har åkt härifrån. Småbarn och lek i alla ära, men mattes knä är ju ändå alltid bäst. Just nu så har jag dragit fram datorn till vardagsrumsbordet, Johan Falkfilmen rullar i bakgrunden och Sune håller mina lår varma.

Jag har sagt det förut, och lär säga det igen; det är nästan löjligt hur förälskad man kan vara i en katt. Jag njuter varenda sekund han ligger hos mig, han ligger uppe vid min hals varenda natt och det gör mig så lugn. Han luktar vanilj. Igår fyllde han fem månader och då blev det räkfest haha.

Förkylningen är något bättre, det blir jobb imorgon. En stressdag, det vet jag. Men det finns de som har det värre. Mycket värre.

Blä

Är så in i helvete förkyld att ingenting är kul! Hela ena näsborren känns som en stor sårskorpa, jag behöver näsdroppar varannan timme och jag hör inte ett skit. Utom när de mindre barnen leker loss och skriker så hela taket lyfter.
Igår gjorde jag tjälknöl för första gången på säkert tio år. Med god vitlöksstinn potatisgratäng till. Det är ju så gott!!! Nu står en västerbottenspaj i ugnen och jag håller på att fixa lite annat ditt och datt, för att vi ska ha lite påskmys med bara familjen.

Hör av mig när jag är piggare.