Ja om nu A inte blir nöjd med garaget då blir inte heller jag särskilt nöjd... 130 m2 fett fint garage kräver sitt underarbete, det ska gudarna veta... Idag har vi armerat. Eller... A har gjort mycket men jag har har gjort en del jag också. Och Jimmy och David också. När de inte cyklat inomhus eller jagat varandra med varsitt luftgevär.
Vi hann också åka till Haninge C och köpa kalsonger. Inte för att de (kidsen) tagit i så att de gamla spruckit, utan för att de helt enkelt vuxit ur dem.
Igår var förresten morfar (min pappa) Janne här på fika. Han visade upp nya fina bilen. Som guidande röst till gps-en har han valt sin stora idol här i livet. Homer Simpson. Som säger "you've reached your destination - you're a genious!". Jag tycker det hade varit roligare om han avslutat med "I'm a genious" :-)
Att han valde HS som röst förvånar mig icke...
.jpg)
onsdag 29 juli 2009
tisdag 28 juli 2009
Hoppas på en lugnare dag
Det är helt tyst i huset. Än så länge. A är och jobbar men är på ingång. Jag har precis ätit lite frukost. David sover och Jimmy är kvar hos pappa men ska komma idag.
Det känns som om det kan bli en lugnare dag idag, och det är jag fanimig värd.
Men snart är det väl slut på friden då vi ska ut och lägga ner golvvärmeslangshelvetet på grunden. Hoppas Jimmy kommer snart...
Det känns som om det kan bli en lugnare dag idag, och det är jag fanimig värd.
Men snart är det väl slut på friden då vi ska ut och lägga ner golvvärmeslangshelvetet på grunden. Hoppas Jimmy kommer snart...
måndag 27 juli 2009
What a day!
Första dagen på semestern. Klockan ringer kl 06.30. Jippi. Det är dags för 3-årskontroll, dvs David och jag ska vara på Huddinge sjukhus hela j-a dagen idag. Dagen börjar med att Emla Davids båda armveck med tanke på att de ska ta en hel del blod idag.
När vi kommer till sjukan kollar syster Anna på B76 blodtryck, puls, saturation, längd och vikt.
De hinner inte ta några prover innan det är dags att springa till ögonavdelningen som ligger i en annan del av sjukhuset. Vi får vänta lite men det går fort när han väl är inne hos ortopisten. Han har syn som en hök.
Sedan jagar vi tillbaka till B76, det är dags för läkarsamtal med professor Jacek Winiarski. Han är urduktig på det han gör men KAN inte se folk i ögonen. Det har David och jag alltid lika kul åt. Han kollar i Davids näsa eftersom han haft näsblod ett par gånger. Vi får lugnande besked angående svininfluensan. Visserligen är transplanterade barn prioriterade vad gäller vaccin, men antagligen ger vaccinet i sig större problem än själva influensan.
David är lika kittlig som vanligt när det ska klämmas på lymfkörtlar så det ger Jacek upp ganska fort.
Sen kommer Anna och tar prover på David. Hon tar 8 rör. Det går skitbra, en fröjd jämfört med hur det har varit tidigare, det märks att han mår bra och börjar bli stor. Efter provtagningen får vi vänta på kuratorn. Vi pratar lite om hur David har det och hur han känner för det här med att ha varit så svårt sjuk. Jag berättar att jag ibland tycker att han är så håglös och inte tror på sig själv, att han inte gärna rör på sig så mycket även om det faktiskt har blivit bättre i sommar.
Pratar också om att han är så mörkrädd. Vi får lite goda råd och jag känner mig lite lugnare till mods.
Sen får vi faktiskt lunchrast! Vi äter på ett hyfsat hak precis utanför sjukan, slipper i alla fall Donken...
Efter lunch är det dags för... vad var det nu då? Jo - spirometri. David får kliva in i "helikoptern" och blåsa, flämta, inhalera på luft och gas och fan och hans moster. Det tar nästan en timme innan vi är klara där och då får vi kuta till tandläkaren som ligger helt i andra änden av Huddinge sjukhus. Det är jävligt stort där, lika stort som Gamla Stan. Fast i 8 våningar...
David var smart och hade med sig sin kickbike.
Det går bra hos tandläkaren också. Sen får vi nästan springa tillbaka till Ögon där David ska träffa ögonläkare. Han får först pupillvidgande droppar i ögat och efter en kvart så kollar läkaren att allt ser ut som det ska. Det gör det.
Nu är vi sjukt trötta på allt flängande men hinner ändå med en sista titt-in på B76 och får utskriften av provsvaren. Allt ser strålande ut! De låga vita som proverna visade sist har hämtat upp sig och trombocyterna är högre än någonsin. Alltså beror näsblodet inte på trombisarna, det beror antagligen bara på en känslig slemhinna i kombination med mycket snorande och badande.
Sen fick vi faktiskt åka hem. Det är tur att det bara är såna här dagar en gång om året. Denna gång hann vi inte ens med allt, både röntgen av hand/knä-tillväxtplattorna och endokrin (hormoner och sånt) blir vi kallade till vid ett senare tillfälle. Skönt att bo i Stockholm då...
Till råga på allt så skulle virket till vårt garage komma idag. Det kommer lastat på en 24 m långtradare som alltså är för stor för att köra in på vår väg (och framför allt för att vända) så istället får de lasta av allt virke nere vid stora vägen. 300 m från där det ska ligga tills de ska bygga upp garaget. Garaget blir 130 m2 i 1,5 plan så det är några kilometer virke som ska flyttas.
Då är jag jävligt glad att jag har en sambo som har tillgång till lastbil, bobcat och dessutom är en jävel på att hantera dem. Men det spelar ingen roll när virkeshelvetet är för tungt för boben och måste HANDJAGAS från buntarna till lastbilen... Fy fan i helvete, jag ska bli spärrvakt i mitt nästa liv! Och bo i hyreslägenhet!
Nu har jag som annars äter bra mat slängt i mig spaghetti och köttbullar. Och massa ketchup. Och mår som jag förtjänar. A och hans pappa håller på med det sista av virket. Sen ska jag och A lägga ner golvvärmekabeln i grunden, så att han kan lägga på armeringen inför gjutningen som ska ske på fredag.
Eh - kloning, någon?
När vi kommer till sjukan kollar syster Anna på B76 blodtryck, puls, saturation, längd och vikt.
De hinner inte ta några prover innan det är dags att springa till ögonavdelningen som ligger i en annan del av sjukhuset. Vi får vänta lite men det går fort när han väl är inne hos ortopisten. Han har syn som en hök.
Sedan jagar vi tillbaka till B76, det är dags för läkarsamtal med professor Jacek Winiarski. Han är urduktig på det han gör men KAN inte se folk i ögonen. Det har David och jag alltid lika kul åt. Han kollar i Davids näsa eftersom han haft näsblod ett par gånger. Vi får lugnande besked angående svininfluensan. Visserligen är transplanterade barn prioriterade vad gäller vaccin, men antagligen ger vaccinet i sig större problem än själva influensan.
David är lika kittlig som vanligt när det ska klämmas på lymfkörtlar så det ger Jacek upp ganska fort.
Sen kommer Anna och tar prover på David. Hon tar 8 rör. Det går skitbra, en fröjd jämfört med hur det har varit tidigare, det märks att han mår bra och börjar bli stor. Efter provtagningen får vi vänta på kuratorn. Vi pratar lite om hur David har det och hur han känner för det här med att ha varit så svårt sjuk. Jag berättar att jag ibland tycker att han är så håglös och inte tror på sig själv, att han inte gärna rör på sig så mycket även om det faktiskt har blivit bättre i sommar.
Pratar också om att han är så mörkrädd. Vi får lite goda råd och jag känner mig lite lugnare till mods.
Sen får vi faktiskt lunchrast! Vi äter på ett hyfsat hak precis utanför sjukan, slipper i alla fall Donken...
Efter lunch är det dags för... vad var det nu då? Jo - spirometri. David får kliva in i "helikoptern" och blåsa, flämta, inhalera på luft och gas och fan och hans moster. Det tar nästan en timme innan vi är klara där och då får vi kuta till tandläkaren som ligger helt i andra änden av Huddinge sjukhus. Det är jävligt stort där, lika stort som Gamla Stan. Fast i 8 våningar...
David var smart och hade med sig sin kickbike.
Det går bra hos tandläkaren också. Sen får vi nästan springa tillbaka till Ögon där David ska träffa ögonläkare. Han får först pupillvidgande droppar i ögat och efter en kvart så kollar läkaren att allt ser ut som det ska. Det gör det.
Nu är vi sjukt trötta på allt flängande men hinner ändå med en sista titt-in på B76 och får utskriften av provsvaren. Allt ser strålande ut! De låga vita som proverna visade sist har hämtat upp sig och trombocyterna är högre än någonsin. Alltså beror näsblodet inte på trombisarna, det beror antagligen bara på en känslig slemhinna i kombination med mycket snorande och badande.
Sen fick vi faktiskt åka hem. Det är tur att det bara är såna här dagar en gång om året. Denna gång hann vi inte ens med allt, både röntgen av hand/knä-tillväxtplattorna och endokrin (hormoner och sånt) blir vi kallade till vid ett senare tillfälle. Skönt att bo i Stockholm då...
Till råga på allt så skulle virket till vårt garage komma idag. Det kommer lastat på en 24 m långtradare som alltså är för stor för att köra in på vår väg (och framför allt för att vända) så istället får de lasta av allt virke nere vid stora vägen. 300 m från där det ska ligga tills de ska bygga upp garaget. Garaget blir 130 m2 i 1,5 plan så det är några kilometer virke som ska flyttas.
Då är jag jävligt glad att jag har en sambo som har tillgång till lastbil, bobcat och dessutom är en jävel på att hantera dem. Men det spelar ingen roll när virkeshelvetet är för tungt för boben och måste HANDJAGAS från buntarna till lastbilen... Fy fan i helvete, jag ska bli spärrvakt i mitt nästa liv! Och bo i hyreslägenhet!
Nu har jag som annars äter bra mat slängt i mig spaghetti och köttbullar. Och massa ketchup. Och mår som jag förtjänar. A och hans pappa håller på med det sista av virket. Sen ska jag och A lägga ner golvvärmekabeln i grunden, så att han kan lägga på armeringen inför gjutningen som ska ske på fredag.
Eh - kloning, någon?
fredag 24 juli 2009
Tidsmaskin
Tänk er att de senaste 20 åren i ert liv bara - poff! - försvinner. Att en vän ni inte sett på lika många år faktiskt är nästan samma härliga människa idag som då, för 20 år sedan. Det är ganska fascinerande!
Jag träffade Kia igår. Vi träffades "20 years later" via facebook och styrde upp en träff i vintras. Det väckte mersmak och igår var det dags igen. Så himla roligt. Våra liv har verkligen varit helt olika men ändå så är vi nog någonstans ganska lika. Och inte alltför olika våra yngre jag. Lite foton hade hon med sig. Haha, vi var unga på 80-talet, behöver jag säga mer?? Våfflat hår, hemsydda kläder och rikstäckande glasögon.
Vi satt och pratade i ungefär fyra timmar och ändå blev inte ens en bråkdel sagt. Vi hann ju inte ens prata om Blå Hatt! Jag har ju fått en hållhake på Kia nu så nu MÅSTE vi ses snart igen, hehe... Ser fram emot jaktsäsongen.
Jag träffade Kia igår. Vi träffades "20 years later" via facebook och styrde upp en träff i vintras. Det väckte mersmak och igår var det dags igen. Så himla roligt. Våra liv har verkligen varit helt olika men ändå så är vi nog någonstans ganska lika. Och inte alltför olika våra yngre jag. Lite foton hade hon med sig. Haha, vi var unga på 80-talet, behöver jag säga mer?? Våfflat hår, hemsydda kläder och rikstäckande glasögon.
Vi satt och pratade i ungefär fyra timmar och ändå blev inte ens en bråkdel sagt. Vi hann ju inte ens prata om Blå Hatt! Jag har ju fått en hållhake på Kia nu så nu MÅSTE vi ses snart igen, hehe... Ser fram emot jaktsäsongen.
onsdag 22 juli 2009
Livet på två hjul
Delar av maskinparken
Jag är mer eller mindre cykelgalning. Eller var förut i alla fall. Jag har en mountainbike som var apdyr. En racerhoj som också var ganska dyr. Den cyklade jag Siljan runt på (12 mil på 5 timmar inklusive vätskekontroller!) för några år sedan. Jag hade också en hybrid som jag dumt nog sålde alldeles för billigt. Mina två nuvarande cyklar är alldeles för dyra och för fina för att cykla till VH station på så igår åkte jag till Biltema och köpte deras nästan billigaste 3-växlade kärringcykel. Monterade den tills klockan var 22 och mörkret och regnet sänkte sig över mig. Jag skulle banne mig ha cykeln klar imorse eftersom solen skulle skina på mig när jag susade fram längs vägen mot stationen.
Eller hur...
Molnen var så låga imorse att jag nästan kunde ta på dem. Men cyklade gjorde jag. Fy fan vad nya cykeln var tung att cykla på. Och helvetisk motvind vid åkern/golfbanan. Jag var pin svett när jag kom fram och blev lite besviken när jag insåg att det bara tagit en kvart för mig att ta mig till stationen. Jag hann till och med ta tåget innan det jag hade planerat! Svettig som fan, och det är det värsta jag vet, att komma svettig till jobbet. Gillar inte raggarduschar.
Sen när svetten torkade började jag frysa. Ja ni ser, aldrig nöjd.
Och nu lyser solen, hoppas att den fortsätter med det när jag ska hem. Och att vinden INTE har vänt.
tisdag 21 juli 2009
Kompisar från förr
Märktes det att jag var lite upprörd i förra inlägget? Hm, konstigt. Men det ÄR faktiskt sant att hans ex är psykiskt labil och det drabbar barnen. Det värsta är att hon vägrar att inse det. Snart får A "ta i med hårdhandskarna" som min pappa alltid sa när jag var liten.
Jag jobbar den här veckan. Ve och fasa, pest och pina. Jag vill bara sova. Och sola. Jag kan inte sova på nätterna, vet inte om det beror på att det är ljust, kvavt eller på fågeljävlarna. Så jag är trött, trött, trött. Och en jäkla massa att få klart på jobbet den här veckan. Längtar till på måndag, då jag får tre veckors välförtjänt semester.
Genom facebook kom jag i vintras i kontakt med min gamla gymnasiekompis Kia. Jag hade nästan glömt bort hur kul vi haft. Vi träffades en gång tillsammans med Madde och har sedan dess haft planer på att ses igen. Men eftersom vi båda två är extremt viktiga och upptagna personer så har det inte blivit av. Förhoppningsvis kan det bli av denna vecka och då kanske till och med snygg-Anna kommer med! Snygg-Anna som åkte till Amerikat och blev fotomodell. Wow, liksom! Hon är bergis lika snygg idag.
(Och här skulle jag såklart ha en bild att lägga in, men det får bli en annan dag)
Jag jobbar den här veckan. Ve och fasa, pest och pina. Jag vill bara sova. Och sola. Jag kan inte sova på nätterna, vet inte om det beror på att det är ljust, kvavt eller på fågeljävlarna. Så jag är trött, trött, trött. Och en jäkla massa att få klart på jobbet den här veckan. Längtar till på måndag, då jag får tre veckors välförtjänt semester.
Genom facebook kom jag i vintras i kontakt med min gamla gymnasiekompis Kia. Jag hade nästan glömt bort hur kul vi haft. Vi träffades en gång tillsammans med Madde och har sedan dess haft planer på att ses igen. Men eftersom vi båda två är extremt viktiga och upptagna personer så har det inte blivit av. Förhoppningsvis kan det bli av denna vecka och då kanske till och med snygg-Anna kommer med! Snygg-Anna som åkte till Amerikat och blev fotomodell. Wow, liksom! Hon är bergis lika snygg idag.
(Och här skulle jag såklart ha en bild att lägga in, men det får bli en annan dag)
söndag 19 juli 2009
Det finns inga kärnfamiljer
Nu är Jimmy och David hos sin pappa, och J och F är hos sin mamma. Tyst i huset med andra ord. Och lugnt.
Igår var en historisk dag. Inte bara för att A:s morfar hade stort 90-årskalas, utan för att jag för första gången i historien vistades inom en radie av kanske 5 meter från A:s ex - tillika mamma till J och F - i mer än en halv sekund. Om ni visste vilket hat hon när mot mig, hur hennes livsbränsle är hatet och bitterheten, hur hon vårdar och vattnar sin besvikelse över att livet inte blev hur HON planerade... Inte ens då skulle ni förstå vilket stort steg det var för henne att inte slå mig, att inte skrika och springa därifrån, att inte kalla mig för fitta eller hora inför alla gäster.
Hon hade inte alls tänkt att dyka upp men A gjorde väldigt klart för henne att J och F skulle komma på kalaset, vem vet hur många fler kalas det blir? Så hon kunde helt enkelt inte låta bli. När de kom hälsade jag på barnen och berömde dem för att de var så fina. Exet vände bort huvudet och låtsades som om jag inte fanns. Efter en kvart gick jag helt enkelt fram till henne, rörde vid hennes överarm och sa: "Jag tänkte att vi skulle hälsa på varann. Veronica heter jag."
Samtidigt sträckte jag fram min hand, som i försoning. Fast jag nästan hatar henne för vad hon gör mot barnen. Hon struntar i min utsträckta hand, vänder sig om utan att se mig i ögonen och mumlar sitt namn innan hon går därifrån.
Och jag ser detta som en seger! Hon svarade ju för jösse namn. Hon hade lika gärna kunnat klösa ögonen ur mig, så instabil är hon. På riktigt, det är inget jag säger i affekt. Hon mår skit för hon vet inte att man kan leva utan att hata.
I fem år har jag och A varit ett par. I nästan lika många år har jag funnits i hennes barns liv. En del av deras vardag. De bor ju herregud i samma hus som mig nästan halva sin tid. Men exet har bestämt sig för att JAG har förstört hennes liv, med benägen hjälp av A. Hon har levt hela sitt liv i väntan på en pappa till sina barn. En KÄRNFAMILJ. Mamma-pappa-barn. Flicka och pojke till råga på allt. När barnen fanns var inget annat viktigt. Pappan fanns ju bara för att de ska ha en pappa, skitsamma om han jobbar jämt. Sen kommer jag och förstör. Stjäl pappan.
Så hon sitter i sin lilla instängda tvåa med alla persienner nerdragna när solen lyser. Och vårdar sin bitterhet. Gnäller på allt hon kan när det gäller A:s pappaskap. Hennes mamma kommer med jämna mellanrum och spär på hatet.
Jag kan berätta mycket, mycket om detta men får ta det i portioner.
Igår var en historisk dag. Inte bara för att A:s morfar hade stort 90-årskalas, utan för att jag för första gången i historien vistades inom en radie av kanske 5 meter från A:s ex - tillika mamma till J och F - i mer än en halv sekund. Om ni visste vilket hat hon när mot mig, hur hennes livsbränsle är hatet och bitterheten, hur hon vårdar och vattnar sin besvikelse över att livet inte blev hur HON planerade... Inte ens då skulle ni förstå vilket stort steg det var för henne att inte slå mig, att inte skrika och springa därifrån, att inte kalla mig för fitta eller hora inför alla gäster.
Hon hade inte alls tänkt att dyka upp men A gjorde väldigt klart för henne att J och F skulle komma på kalaset, vem vet hur många fler kalas det blir? Så hon kunde helt enkelt inte låta bli. När de kom hälsade jag på barnen och berömde dem för att de var så fina. Exet vände bort huvudet och låtsades som om jag inte fanns. Efter en kvart gick jag helt enkelt fram till henne, rörde vid hennes överarm och sa: "Jag tänkte att vi skulle hälsa på varann. Veronica heter jag."
Samtidigt sträckte jag fram min hand, som i försoning. Fast jag nästan hatar henne för vad hon gör mot barnen. Hon struntar i min utsträckta hand, vänder sig om utan att se mig i ögonen och mumlar sitt namn innan hon går därifrån.
Och jag ser detta som en seger! Hon svarade ju för jösse namn. Hon hade lika gärna kunnat klösa ögonen ur mig, så instabil är hon. På riktigt, det är inget jag säger i affekt. Hon mår skit för hon vet inte att man kan leva utan att hata.
I fem år har jag och A varit ett par. I nästan lika många år har jag funnits i hennes barns liv. En del av deras vardag. De bor ju herregud i samma hus som mig nästan halva sin tid. Men exet har bestämt sig för att JAG har förstört hennes liv, med benägen hjälp av A. Hon har levt hela sitt liv i väntan på en pappa till sina barn. En KÄRNFAMILJ. Mamma-pappa-barn. Flicka och pojke till råga på allt. När barnen fanns var inget annat viktigt. Pappan fanns ju bara för att de ska ha en pappa, skitsamma om han jobbar jämt. Sen kommer jag och förstör. Stjäl pappan.
Så hon sitter i sin lilla instängda tvåa med alla persienner nerdragna när solen lyser. Och vårdar sin bitterhet. Gnäller på allt hon kan när det gäller A:s pappaskap. Hennes mamma kommer med jämna mellanrum och spär på hatet.
Jag kan berätta mycket, mycket om detta men får ta det i portioner.
torsdag 16 juli 2009
Jobba
You wish... Sitter här på jobbet idag, semestern ett minne blott. Men om en vecka och en dag har jag semester igen, då i tre veckor.
I tisdags tog jag mina kids med mig och brände ut till mormor i Strömma, Värmdö. Störtskurarna flåsade oss i nacken men solen lyste än när jag och Jimmy gick in på Ica i Mölnvik och handlade. När vi kom ut (David var kvar i bilen) så verkligen VRÄKTE det ner. Ungarna var hungriga så vi sprang till Donken där de skulle få "mat" och jag skulle få en latte.
David skulle precis sätta tänderna i sin Big Mac när blodet började spruta ur näsan på honom. Eller i alla fall droppa. Så det var bara att älga upp till apoteket - som tack och lov var inom springavstånd - och köpa blodstillande vadd.
Det är lite oroande att han blöder näsblod tycker jag. Det var så det hela började, 2005. Han fick dessutom tre "näsblodsattacker" en natt för bara ett par veckor sedan. Jag orkar inte oroa mig, jag orkar inte tro att hans trombocyter är låga, jag orkar verkligen inte. Vi ska på treårskontroll på Huddinge den 27/7 och då får vi se.
På Strömma hade vi det mysigt, en fantastiskt kväll var det i tisdags, Jimmy badade medan jag och David satt och tittade på. Igår onsdag badade vi allihop. Varmt och skönt, fan vad härligt att få vara ledig! Åkte hem på eftermiddagen. Hem till stress, småbarnspass och allmänt kaos. Det första jag ser är en färdigtuggad bulle som ligger i hallen. Blir jävligt trött ibland.
Men nu är det slut med ledigt på ett tag, jag jobbar idag. Lugnare här än hemma så det är ganska okej ändå.
måndag 13 juli 2009
En vecka går så fort
Särskilt på Gotland när det är dassigt väder mest hela tiden. Två hela dagar med ösregn. Fem dagar med okej väder men inte mer. Vi var på Kneippbyns Sommar- och Vattenland en dag och då är det ju inte hela världen om det regnar ett tag. Och det är ju bra eftersom det gjorde det ett tag.
Medeltidsrestaurangen Clematis har stängt kan jag härmed meddela alla som vill åka dit med sina ungar. Stor besvikelse i lägret eftersom det var en av lockelserna med restaurang-Gotland.
Jag är Jimmy och David väldigt tacksam eftersom de var barnvakt en kväll så jag och Anders kunde åka till "stan" och äta på Innegården (där A gjort ventilationen) en av kvällarna. En drink på Gamla Masters vågade vi oss också på. Lika bra som vanligt.
Lördagen började pissdåligt. Kristallerna ni vet... Fick ju en släng av kristallsjukan i påskas och nu i lördags när jag vaknade och vände mig om höll jag först på att få panik. Sen höll jag på att spy. Rummet snurrade och jag hade svårt att hålla mig kvar i sängen. Trodde jag i alla fall. Dax för exorcistövningar igen alltså... Är något mer stabil men mer eller mindre snurrig hela tiden. Inte bara beroende på det goda rosévinet.
Känns däremot inte som om man varit på semester riktigt, det är inte bara lugnt att åka bort med fyra ungar, varav de två yngsta inte är så självgående... Förresten så vaknade vi igår (sista morgonen) till att F, 4 år, satt i fåtöljen, totalt nernäsblodad - utan att säga till oss... Plus att J, 8 år, spytt i sängen. Jippi, fan vad kul. Not.
Nu är vi hemma igen, första riktigt braiga semesterdagen vädermässigt. Imorrn åker jag och grabbarna till mormor på Strömma några dagar. Så länge man står ut. (Ooooops, sa jag det där högt?)
Medeltidsrestaurangen Clematis har stängt kan jag härmed meddela alla som vill åka dit med sina ungar. Stor besvikelse i lägret eftersom det var en av lockelserna med restaurang-Gotland.
Jag är Jimmy och David väldigt tacksam eftersom de var barnvakt en kväll så jag och Anders kunde åka till "stan" och äta på Innegården (där A gjort ventilationen) en av kvällarna. En drink på Gamla Masters vågade vi oss också på. Lika bra som vanligt.
Lördagen började pissdåligt. Kristallerna ni vet... Fick ju en släng av kristallsjukan i påskas och nu i lördags när jag vaknade och vände mig om höll jag först på att få panik. Sen höll jag på att spy. Rummet snurrade och jag hade svårt att hålla mig kvar i sängen. Trodde jag i alla fall. Dax för exorcistövningar igen alltså... Är något mer stabil men mer eller mindre snurrig hela tiden. Inte bara beroende på det goda rosévinet.
Känns däremot inte som om man varit på semester riktigt, det är inte bara lugnt att åka bort med fyra ungar, varav de två yngsta inte är så självgående... Förresten så vaknade vi igår (sista morgonen) till att F, 4 år, satt i fåtöljen, totalt nernäsblodad - utan att säga till oss... Plus att J, 8 år, spytt i sängen. Jippi, fan vad kul. Not.
Nu är vi hemma igen, första riktigt braiga semesterdagen vädermässigt. Imorrn åker jag och grabbarna till mormor på Strömma några dagar. Så länge man står ut. (Ooooops, sa jag det där högt?)
måndag 6 juli 2009
Härligt väder
Första riktiga dagen på semestern. Det är som det ska vara, regnet öser ner och det är typ 12 grader ute. Haha. Kom till Gotland igår medelst färja. Bestående intrycket av färjan är spylukt överallt. Det måste vara jobbigt att ha anlag för sjösjuka.
Och så öser det ju ner idag. Vi åkte därför till Lummelundagrottan imorse, hängde nästan på låset men fick ändå vänta en trekvart innan vi fick komma in i grottan. Sen var vi tvungna att muta ungarna med våffla efter den timslånga turen. Grottor ligger inte högst på intresselistan för 4-åringen förstod vi efter en stund.
På våffelcafét var det djungelns lag som rådde. Först och främst fick jag nästan hjärtattack när våfflan kostade 80 spänn. Inkl kaffe visserligen. Vi hade tur som kom i tid, för sen var det nästan slagsmål efter lediga platser. Lillgossen hade inte ens ätit upp innan en kärring knackade mig på ryggen och frågade om vi var klara snart. Andra började nästan bråka om platser som "var tingade".
Inte konstigt att det blir krig här i världen.
Nu har lugnet lagt sig lite, mina kottar spelar data och A:s kottar håller på att sjunga och leka taket av huset där vi bor. Nu ska jag bara softa och försöka att inte bli stressad av allt jag vill att vi ska hinna med när vi är här.
Ikväll blir det tårta! David fyller 3 år. Fast egentligen är han ju 12. Men idag är det tre år sedan han fick sin nya benmärg och det ska firas. Egentligen skulle vi äta Sauerkraut und Knödel eftersom donatorn var tysk, men det får bli jordgubbstårta på nötbotten istället, eftersom jag är svensk.
Och så öser det ju ner idag. Vi åkte därför till Lummelundagrottan imorse, hängde nästan på låset men fick ändå vänta en trekvart innan vi fick komma in i grottan. Sen var vi tvungna att muta ungarna med våffla efter den timslånga turen. Grottor ligger inte högst på intresselistan för 4-åringen förstod vi efter en stund.
På våffelcafét var det djungelns lag som rådde. Först och främst fick jag nästan hjärtattack när våfflan kostade 80 spänn. Inkl kaffe visserligen. Vi hade tur som kom i tid, för sen var det nästan slagsmål efter lediga platser. Lillgossen hade inte ens ätit upp innan en kärring knackade mig på ryggen och frågade om vi var klara snart. Andra började nästan bråka om platser som "var tingade".
Inte konstigt att det blir krig här i världen.
Nu har lugnet lagt sig lite, mina kottar spelar data och A:s kottar håller på att sjunga och leka taket av huset där vi bor. Nu ska jag bara softa och försöka att inte bli stressad av allt jag vill att vi ska hinna med när vi är här.
Ikväll blir det tårta! David fyller 3 år. Fast egentligen är han ju 12. Men idag är det tre år sedan han fick sin nya benmärg och det ska firas. Egentligen skulle vi äta Sauerkraut und Knödel eftersom donatorn var tysk, men det får bli jordgubbstårta på nötbotten istället, eftersom jag är svensk.
fredag 3 juli 2009
Jag tror jag är kär
Ja, så känns det nästan. Kär i en blogg. I min egen. Kan man vara det? Det är så skönt att inte finnas på en lista med senast uppdaterade, slippa känna att man nog borde skriva ett inlägg för att inte bli bortglömd. Men man får inte skriva för många inlägg för då blir de andra bloggarna irriterade för då tar man upp för många poster på listan.
Här kan jag skriva hur många inlägg jag vill - ha! Och en vacker dag kanske jag kan göra bloggen snygg att titta på också med fina färger och bakgrund osv.
Och vad kul att några gamlingar redan har hittat hit (måste dock erkänna att jag gjort lite reklam...).
Nä, nu ska jag jobba i ganska exakt en timme och 45 minuter innan jag ska göra några ärenden på stan innan det är dags att stänga av jobbhjärnan sådär en tio-tolv dagar.
Här kan jag skriva hur många inlägg jag vill - ha! Och en vacker dag kanske jag kan göra bloggen snygg att titta på också med fina färger och bakgrund osv.
Och vad kul att några gamlingar redan har hittat hit (måste dock erkänna att jag gjort lite reklam...).
Nä, nu ska jag jobba i ganska exakt en timme och 45 minuter innan jag ska göra några ärenden på stan innan det är dags att stänga av jobbhjärnan sådär en tio-tolv dagar.
Jaha och havet
Det kunde man ge sig fan på. Att vädret ska bli sämre nu när JAG ska ha semester. Jag och hela rövarbandet (= sambo och fyra barn) åker till Gotland på söndag och vädret ska ju vara sådär.
Men ärligt talat DET GÖR INGENTING! För jag ska vara ledig, jag ska inte jobba, jag ska inte lyfta ett finger.
Förutom när jag handlar, diskar, tvättar, städar, lagar mat eller dricker vin. Eller ligger på stranden med gummistövlar och fleecejacka.
Men jag har lyckats ta vara på en del fina kvällar. Igår t ex tog jag och A ut vattenskotern efter jobbet. Vi åt middag på Kymmendö och fikat på maten tog vi på Utö. Havet var som smör som stått ute i solen. Blankt som siden. Inte en krusning, knappt ens vågor på Mysingen.
Att havet är så milt händer kanske ett par gånger varje år. Och jag är otroligt tacksam över att jag fick uppleva det igår. Kanske den bästa kvällen denna sommar?
Hav förresten. Kan man leva utan havet? Den enda gången jag känner fullständig total frid och harmoni är när jag är ute på sjön. Att hitta en fin naturhamn med släta klippor i kvällssol. Oslagbart. There's nothing like it, jag blir nästan religiös när jag tänker på det.
Men ärligt talat DET GÖR INGENTING! För jag ska vara ledig, jag ska inte jobba, jag ska inte lyfta ett finger.
Förutom när jag handlar, diskar, tvättar, städar, lagar mat eller dricker vin. Eller ligger på stranden med gummistövlar och fleecejacka.
Men jag har lyckats ta vara på en del fina kvällar. Igår t ex tog jag och A ut vattenskotern efter jobbet. Vi åt middag på Kymmendö och fikat på maten tog vi på Utö. Havet var som smör som stått ute i solen. Blankt som siden. Inte en krusning, knappt ens vågor på Mysingen.
Att havet är så milt händer kanske ett par gånger varje år. Och jag är otroligt tacksam över att jag fick uppleva det igår. Kanske den bästa kvällen denna sommar?
Hav förresten. Kan man leva utan havet? Den enda gången jag känner fullständig total frid och harmoni är när jag är ute på sjön. Att hitta en fin naturhamn med släta klippor i kvällssol. Oslagbart. There's nothing like it, jag blir nästan religiös när jag tänker på det.
torsdag 2 juli 2009
Otrogen
Jag har bloggat i flera år. Men det kan man inte tro när man ser min blygsamma skara inlägg här. Jag har nämligen gått och blivit otrogen. Kanske inte riktigt otrogen eftersom jag i alla fall nästan avslutat min gamla blogg.
Här kan jag börja om på nytt och inte slå knut på mig själv för att uppfylla gamla förväntningar. Inte minst mina egna. Min historia kanske kommer i portioner, kanske inte alls. Jag har ingen aning om vart den här bloggen tar vägen. Det kan ju bli hur spännande som helst!
Sitter just nu och lyssnar på Within Temptation på Spotify (I love!), precis lagom musik att jobba till när man som jag sitter på ett sommardött kontor och bara vill ut i universum.
Undrar just om jag ska berätta på min gamla blogg vem jag är otrogen med..?
Här kan jag börja om på nytt och inte slå knut på mig själv för att uppfylla gamla förväntningar. Inte minst mina egna. Min historia kanske kommer i portioner, kanske inte alls. Jag har ingen aning om vart den här bloggen tar vägen. Det kan ju bli hur spännande som helst!
Sitter just nu och lyssnar på Within Temptation på Spotify (I love!), precis lagom musik att jobba till när man som jag sitter på ett sommardött kontor och bara vill ut i universum.
Undrar just om jag ska berätta på min gamla blogg vem jag är otrogen med..?
Dyr (men rolig) lunch
Ja så är det att jobba i stan. Särskilt efter midsommar då det är rea överallt. Efter en snabb sushi idag så hittade jag inom loppet av en kvart:
Så den billiga lunchen blev ganska dyr ändå.
Framför allt med tanke på att jag bara åt upp sju av mina nio sushibitar.
- shorts och badbyxor till 12
- liten söt solklänning (går även att ha till jeans) till mig
- snygg scarf (ej rea) till mig
- snygg tisha som matchar scarfen (eller om det är tvärtom, att scarfen matchar tishan?) till mig
Så den billiga lunchen blev ganska dyr ändå.
Framför allt med tanke på att jag bara åt upp sju av mina nio sushibitar.
Mardrömsuppvaknande
Inatt drömde jag att jag var på Ikea. Det var trevligt. Det är ju ganska myspysigt att gå omkring och klämma och vända på bordstabletter och små skålar. Ännu mysigare blev det när jag upptäckte att Ikea börjat sälja kläder från Odd Molly. Vi tjejer (tanter?) rev och slet men det var JAG som lyckades lägga beslag på den skitsnygga sommarkappan, en i storlek 1 och en i storlek 2 eftersom jag aldrig vet vilken size jag ska ha.
Sen vaknade jag. Antiklimax som heter duga. Fan vad besviken jag blev.
Sen vaknade jag. Antiklimax som heter duga. Fan vad besviken jag blev.
onsdag 1 juli 2009
Mitt hem
I ett ganska litet hus på en ganska stor tomt bor jag och min sambo A. Och tidvis även våra barn. Vi har två var som tillsammans hjälps åt att fylla hela åldersskalan. Den yngste är en gosse, 4 år. Sedan kommer flicka, 8 år. De tillhör A. Sedan kommer gosse, 12 och till sist yngling, 15. Man kan väl inte kallas för gosse när man är 15? De två sista är i alla fall mina.
Huset vi bor i är rött med svarta knutar, vita foder och vindskivor. Till huset hör en drängstuga (fallfärdig) och en jordkällare. Snart även ett stooort garage. Där har vi bott i snart ett år. Inte i garaget alltså, utan i huset. Det är ett privilegium att få bo med den man älskar där man älskar. Att bo.
Huset vi bor i är rött med svarta knutar, vita foder och vindskivor. Till huset hör en drängstuga (fallfärdig) och en jordkällare. Snart även ett stooort garage. Där har vi bott i snart ett år. Inte i garaget alltså, utan i huset. Det är ett privilegium att få bo med den man älskar där man älskar. Att bo.
Som vemsomhelst
Jag jobbar på kontor. Som vemsomhelst.
Jag väntar på semester. Som vemsomhelst.
Jag har barn och bonusbarn. Som vemshomhelst.
Jag gillar kött och rött vin. Som vemsomhelst.
Jag är glad ibland och ledsen ibland. Som vemsomhelst.
Och visst är jag väl som vemsomhelst, men ändå unik. Jag är ju "jag", den som jag kallar för "jag". Du kallar dig själv också för "jag", men JAG är ändå JAG. Unik. En av mig (ja just det, den gamla Attling-hitten börjar surra i huvudet).
Cogito, ergo sum. Jag tänker, alltså är jag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)