Vampyrfeber

Blodet droppar, blodet droppar, fem meter från din dörr... Kommer ni ihåg?
Det råder ju allmän vampyrfeber och har så gjort i några år. Först kom John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in (bra bok, dålig film). Sen kom True Blood. Som jag älskar och inte har missat ett enda avsnitt av. Även om säsong 2 var "lite" flummig emellanåt.
Jag gillar den serien så mycket att jag skulle kunna tänka mig att ha I wanna do bad things with you istället för bröllopsvals om jag någon gång skulle bli gift.

 Sen har vi Twilight-serien. Jag vet absolut INGET om den, är inte den för typ tonåringar? Eller är det nåt som även jag som 40-plussare skulle gilla?

Yes yes yes!

Dassig bild men så blir det med iPhone, bara så ni vet. Det jag tänkte berätta är att nu ligger båtfan äntligen i sjön och på torsdag drar vi ut i skärgårn över helgen. Äääääääääääääntligeeeeennn!!!

För fyra år sedan...

Måndag efter midsommar för fyra år sedan började den värsta tiden i livet en människa kan uppleva. David, som då var 9 år, hade levt med sin sällsynta blodsjukdom Svår aplastisk anemi i nästan ett år. Två försök till behandling hade misslyckats. Hoppet stod till en 42-årig tysk man som donerat en del av sin benmärg, avsedd enbart för David.

Flera månaders helvete tog sin början måndag efter midsommar då han blev inlagd på Huddinge sjukhus. Att se sitt barn lida så går inte att föreställa sig. Man vill bara ta dess plats, bära dess lidande och skydda det mot allt ont.

David missade två år i skolan men kunde trots det komma tillbaka till samma klass. Efter benmärgstransplantationen tog det över ett och ett halvt år innan vi ens vågade hoppas på att han skulle klara sig. Han drabbades av alla komplikationer som läkarna kände till och några extra, dessutom. Än idag är han sjuk i snitt nån dag i veckan. Han har ont i huvudet, mår illa, blir obevekligt trött.

Men han lever. Mitt underverk, mitt hjärta, min hjälte!

Ingen rast, ingen ro

När man som jag bor på landet så finns det oändligt med saker att göra. Man behöver aldrig gå helt sysslolös även om man skulle vilja. Jag och sambon har en ganska bra fördelning tycker jag själv. Han jobbar hårt medan jag sitter i solstolen och läser. Jag lagar lite lunch, kokar lite kaffe och går omkring och lallar i största allmänhet. Idag har jag krattat och ryckt kirskål. Hata kirskål!

Sambon har fällt träd på tomten. Två björkar och tre tallar, tror jag. En tall föll lite annorlunda än det var planerat.

Härliga midsommar!

Ja det blev en ganska skön midsommar till slut. Vi var nere vid Årsta Havsbad efter midsommarbrunchen hemma. Nu har jag precis vispat grädden till jordgubbarna som får bli mellanmål. Livet är ganska skönt...




Önskar alla vänner, bekanta och okända en riktigt skön midsommar!

Ett inlägg som alla andra

Tänkte bara önska er alla en skön midsommar med lagom mycket sprit, trevligt sällskap och mycket kärlek.
I år blir det bra mycket lugnare än midsommar 2007... Visserligen hade vi kul, men det känns också vääääldigt avlägset. Tack och lov.

Puss och kram

Otrogen

Ja, det är väl lika bra att ni får veta. En del vet det redan men även för er som inte känner till min historia vill jag berätta. Jag är otrogen. Jag har åter börjat känna lust till en annan.

En annan blogg, alltså. Jag började blogga på amelia.se i juli 2006. Min då 9-åriga son var inlagd på sjukhus för en benmärgstransplantation för att förhoppningsvis bota sin sjukdom Svår aplastisk anemi. Då började jag blogga på amelia.se för att få ur mig lite av mitt dåliga mående.
Hursomhelst, för att göra en lång historia kort. Jag bloggade där till och från i flera år men eftersom verktyget inte var så lättjobbat och att det till slut blev lite av klubben för inbördes beundran så lade jag ner.

Nu lanserade de sin wordpressblogportal för ett par veckor sen och då tänkte jag ge det en ny chans. Det var inget vidare. Jag är ju inte den som är rädd för att säga min mening så jag skrev om hur dassigt även det nya bloggverktyget var. Jag blev kontaktad av en tjej på webredaktionen på amelia.se och vi bokade ett möte som ägde rum igår. Det var jättetrevligt! Vi pratade lite om varför jag började blogga, om gemenskapen vi faktiskt hade på amelia. Och den finns faktiskt inte här, även om det kan vara skönt med anonymiteten också!

Under vårt möte förstod jag faktiskt hur otroligt mycket vi bloggare trots allt betyder för Amelia. Så nu hyser jag allt förtroende för att de jobbar på bloggverktyget och att det kommer att bli bra. En renare, enklare sida, helt enkelt. Och då fick jag plötsligt tillbaka lusten att blogga där. Så nu har jag öppnat en ny blogg där under mitt gamla namn.
Jag kommer att blogga parallellt ett tag, sen får jag se hur jag gör. Adressen till nya bloggen är i alla fall http://blogg.amelia.se/barahoppfull.

Välkomna dit!

En annan sorts lunch

Såhär ser det ut på Konserthustrappan vid lunchtid så fort solen visar sig i Stockholm. Säkert har minst hälften av de som sitter där en bättre Caesarsallad än den jag fick till lunch.
Nä ja ä inte bitter...

"Caesarsallad"

En Caesarsallad ska INTE bestå av isbergssallad, körsbärstomater, gröna oliver, paprika och kyckling.
Dessutom ska den innehålla Caesardressing (duuh)...

Dolcetto på Sveavägen har missuppfattat allt.

Ameliabloggen förresten

Står utanför en port i stan. Ska träffa en tjej från Amelia.se och prata blogg. Eller snarare bloggverktyg. Hua!

Ja, vad kul!!!

Alldeles nyss blev jag jätteglad! För efter några år har vi äntligen bestämt träff, jag och ett par sköna brudar från gamla Ameliabloggen. *gladgubbe*

En vanlig dag på kontoret (eller Totte klär på sig)

Såhär kan delar av en vanlig dag på kontoret se ut för en pilot.

Skjortan ska vara nedstoppad i byxorna.

                                   

Hur fasen var det nu med slipsknuten?

Det här blir nog bra. 

Framme på jobbet. 

Inne på kontoret. 

Dagens chef heter kapten Emanuel.

Han har fyra pommes frites på axlarna.

Och här är dagens stjärna, min käre sambo!

Han har tre pommes frites på axlarna. 

Hallå Stockholm!

Jaha. En helg går rasande fort. Trots ihållande regn, typ 70 mm föll det i fredags. Igår var det i alla fall enstaka uppehåll. Då tog vi bilen och åkte runt på Frösön och njöt av vackra vidder.
Idag, när jag skulle hem såklart, var det nästan soligt. Jag fick sitta i cockpit till och från Trondheim, men sen fick jag nog av klaffen som gav mig träsmak i rumpan så då satte jag mig bak i kabinen. Det är ganska behändigt att vara anhörig till en pilot :-)
Det ska bli vansinnigt skönt när han får sin bas i Stockholm, det suger faktiskt ganska hårt att inte ha det där normala familjelivet man föraktade som ung. Nu kommer han hem till midsommar och från och med juli har han faktiskt fått ett ganska okej schema. Det är vi tamejfan värda, som vi slitit.

Och inte kunde man värja sig från V&D:s bröllop heller. Fast jag varit hjärtligt trött på det i flera veckor fastnade jag framför tv-n då och då. De verkar ju i alla fall vara otroligt kära och det är huvudsaken. Skönt att det är över, nu är det väl bara att vänta på kollektiv bebispsykos...

Idag hann jag och sambo med en snabb middag på Bromma Flygplats innan det var dags för mig att bege mig hem till Haninge för att se om huset stod kvar efter son + flickväns kattvakteri. Och jag kan VERKLIGEN känna mig glad och stolt, för det var så fint och välstädat när jag kom hem! Och Sune var glad och legat och kelat i knät ända tills nu, då han flyttade till favoritplatsen på strykbrädan.

Midnatt i Östersund

Såhär är utsikten från sambos lgh vid midnatt i Östersund. När det regnar "katter och hundar"...

Nu är det sommar, nu är det sol ♪♫♪!

Eller inte...

Paxad

Vid lunchtid på Gården (Norra Latin) är svenskarna som svenskast. Eller som tyskast, jag vet inte. Men idag till exempel, på bordsraden framför oss så står fyra bord tomma i säkert tio minuter. Men de är PAXADE, för det hänger ju jackor på stolarna..!
Under tiden går folk med överfulla tallrikar omkring medan maten kallnar och hittar ingenstans att sitta.

Östersund

Imorgon åker jag till ösiga Östersund. Med det fantastiska klimatet. Obs ironi... Sambon har ju jobbat däruppe sen i april-maj och det har fanimig varit sol en eller två gånger. Runt 5-10 grader och regn är mer melodin däruppe tydligen. När han frågade ruttade Ö-sundsbor var i Storsjön man badade på sommarn glodde de på honom som om han flytt från närmsta mentalsjukhus. Man badar visst inte där. Sällan över typ 15-16 grader.
Igår lovade yr.no att det skulle bli 4 (fyra!) grader och regn i helgen. Nu har de ökat med det dubbla, det ska bli 8 (åtta) grader varmt. Men även dubbelt så mycket regn.

Men vet ni - det struntar jag i. Då kan vi ligga kvar i sängen hela helgen ;-)

Lupiner, lupiner, lupiner - överallt lupiner!

Jag är blomoholic. Alltså, jag har inga gröna fingrar - tvärtom. Jag kan säkert döda plastväxter också, om jag bara får lite tid på mig. Men jag älskar blomster! Både i vas och i det vilda.

Vi har nästan 6000 kvadratmeter tomt. Ena sidan vätter åt en åker, de andra sidorna åt skogen. På tomten finns inte mindre än sex fantastiska syrendungar. I slänten mot skogen, där jordkällaren ligger, växer lupiner. Och vilka lupiner sen...! Det är så fantastiskt vackert att jag NÄSTAN kan stå ut med att syrenerna börjar bli bruna.

Att det kryllar av brännässlor och kvickrot är inget ni blir glada av att veta. Därför berättar jag inte det.

Kontoret

Å fy fan vilka dagar... Det märks att man varit borta i över en vecka. Ändå har jag ovanligt städat på skrivbordet. Notera de överblivna skärmarna i mörkblått för att skilja mig från de andra och den provisoriska plywoodväggen.

Preciiiiis bakom den väggen slipar de golv, välter väggar, bankar och bånkar och gör allt för att förpesta min tillvaro. Ända till i augusti.

Jag sa ju det!

Mina härliga boyz

Idag är jag extremt glad att barna är hos mig! Annars hade det känts ovanligt tungt att sambo åkte upp till Östersund. Jävla jäkt- och stresshelger, blir gaaaalen på att JÄMT känna att tiden inte räcker till.

Den här helgen var det - förutom allt annat - ett 9-årskalas som skulle hållas, ett barnkalas som skulle skjutsas till och hämtas ifrån = typ två timmars transport. Plus revisorsbesök för sambo.

Plus att sambos ex återigen visar sig från soligaste sida. Ja, ni fattar att jag är ironisk, va?

Till helgen ska jag till Östersund så nästa gång sambo kommer hem är dagen före midsommar. Och då är det tänkt att vi ska samlas ett gäng familjer här hemma och dansa Små grodorna, dricka snaps och leka idyll.

Hur dum i huvet får jag vara som kommer på en sån idé?

Myggjävlar

En fråga bara. Är det Haninges stora myggäggkläckningsdag idag, eller?!? Stora moln av små fula äckliga myggor har jag varit tvungen att kämpa mig igenom idag. Som en skräckfilm. Ni kan ju tänka er hur det ser ut när jag, utrustad med mitt gula batteridrivna myggdödarracket dansar krigsdans högt och lågt i köket. Hela golvet blev fullt med mygglik. Oooooh, I like it!

Någon som är förvånad?

Läser i Aftonbladet om krogfusket. Alltså, när man kallar skitmat för finmat. Men är det verkligen någon som tror PÅ RIKTIGT att man får oxfilé på sin oxfilépizza? Eller att du får riktig kalvfilé på grillen på torget?
Då har vi större problem än om krogarna ljuger.

Därmed inte sagt att det är okej, det är förjävligt och jag tycker att det är bra att det skrivs om det. Men jag tror inte att problemet försvinner för det med tanke på att girigheten är en av människornas största drivkrafter.

Danska språket

Inte riktigt lika ont i halsen idag. Men hostar så jag tror lungorna ska lossna. Fy satan! Tur att Kia hade min favvo just nu på sin Spotifylista: Rasmus Seebach – Natteravn.
Den har jag lyssnat på många gånger nu. Jag ääääälskar danska! När jag hör det kan jag inte låta bli att sitta och härma det för mig själv. Det måste bero på Mads Mikkelsen. Han gör mig faktiskt svag i benen.

Jag hatar fötter

Ja det gör jag faktiskt. Fötter är inte trevliga. Det är en jävligt märklig kroppsdel, faktiskt. Fula är de, fötterna. Konstigt hår på tårna! Lukta illa kan de också göra. Nä, fy för fötter.
Därför kör jag nu lite fotterapi. Jag börjar med rubrikfotot på mina egna misskötta fötter med flagat nagellack. Ni ska inte tro att jag tar bort gammalt nagellack på fötterna och filar tånaglarna och så. Nej nej, på med nytt lack bara. Det blir säkert bra. Och på sommaren när man går i sand, grus, gräs och annat suspekt så försvinner gamla lacket ganska fort så till hösten är det några millimeters lack som man nästan får SLIPA bort.

Very well. OPI har så stora flaskor så det får nog bli blodrött i år igen.

Brinner det?

De är noga med brandsäkerheten på jobbet. I alla fall i korridoren utanför skrivaren.

På väg till jobbet

Leker frisk idag också. Regn regn regn. Lågt i tak. Kör bil. Därför korta meningar.

Gissa bilden

Den som kan gissa vad det här är får en puss:

Mycket stolt moder

Ja, det är jag verkligen! Under året har jag haft mina tvivel. Skoltrötthet känner jag alltför väl igen. Men han gör det igen - slår mig med häpnad. Sonens avgångsbetyg i nian är inget man behöver skämmas för, verkligen inte:
ett MVG, ett G och resten VG. Inte så dumt va? Så som vi har tjatat, peppat, skällt, bönat och bett. Så värt det.

Nu vet jag inte vad det motsvarar i meritvärde som man räknar med nuförtiden, men enligt mitt sätt att räkna borde det bli typ 4,0. Och det är inte kattskit, det är till och med bättre än vad jag hade när jag gick ur nian. Och HUR i hela friden kan MIN son få VG i matte?!? Alla gener går visst inte i arv, som tur är.

Grattis älskade, duktiga Jimmy - hoppas ditt sommarlov blir toppen!

Tillfällig överbelastning

Vi bryr oss om våra pengar, vi svenskar. 

"Spelar du golf?"

Igår när jag uppdaterade mitt drogförråd (med nässpray och Ipren) så frågade apoteksdamen om jag spelade golf. Jag tittade väldigt frågande på henne, för jag tror att jag hållit i färre golfklubbor än en normal medeluteliggare.
Hon förklarade att jag så sportig ut i min keps och vita kofta. Jag lutade mig lite närmare och väste "bad hair day", då skrattade hon gott.
Kul att någon är glad idag i alla fall.

Min stolthet och stora glädje

Här är han, "grundenten". Som är på skolbal ikväll och går ut nian på onsdag. En av mina stoltheter och glädjeämnen här i livet.

Han som kom till mig helt oplanerat men som var mer välkommen än många andra barn.
Som fick mig att stå ut och känna att de svåra nio månadernas väntan var väl värda att gå igenom.
Som var belöningen efter många långa smärtsamma timmar på två olika förlossningsavdelningar.
Som gav mig ett brott på svanskotan då.
Som gett mig så många skratt.
Som kommer att ge mig gråa hår under våra övningskörningar.

Och stolthet. Vi har så ROLIGT ihop! Trots att han blockat mig på Facebook.

Jag älskar honom av hela mitt hjärta.

En glad nyhet i alla fall

I allt elände höll jag ju nästan på att glömma bort en rolig nyhet! Min käre sambo får Stockholmsbas i månadsskiftet juni/juli! Det är helt overkligt skönt för då slipper jag vara tråkensam hela veckorna när han är i Östersund och jobbar. Han kommer i de allra flesta fall flyga från antingen Bromma eller Arlanda - jippi!!! Visst kommer han att få stopp borta då och då, men det går ju inte att jämföra!

Fick också ett mms från sexton som är på skolbal ikväll. Uppsvidad i nya outfiten från MQ - herregud så fin han var!

Rösten tillbaka

Vilken kul blogg. Det måste kännas meningsfullt att läsa om mina dagliga framsteg i i-landssjukeriet...
Idag har jag i alla fall fått tillbaka rösten så smått men nu är jag istället täppt och har ont i huvet. Bihålorna kanske.
Tur jag har Nasonex sedan tidigare, har en känsla att det kommer att komma till användning..

Jag skulle verkligen behövs jobba, har inte tid med det här!

Knivar i halsen

Sitter på närakuten och har precis tagit halsprov. De hävdar bestämt att det är virus. Känns alldeles förjävligt i halsen, skär som knivar. Inte sovit mer än ett par timmar för jag vaknar så fort jag sväljer.



Ge mig vafan som helst som tar bort smärtan eller skjut mig. Aldrig haft såhär ont.

Hallå rösten!

Var är du, rösten??? Det där läskiga kraxandet som väller ur min mun är ju ingen röst. I want my voice...

Hoppas att the med mycket honung och en Laphroaig hjälper mig att hitta den.

Syrener goddamnit!

Jag är verkligen HELT galen i syrener! Så länge det finns syrener finns det hopp. Jag har sådan tur att på tomten hemma finns det inte mindre än sex stora härliga syrendungar. De finns på bilder från 30-talet, så ni kan fethaja att det är stooora och spridda dungar. Jag har fortfarande inte fattat om och hur man i så fall ska beskära dem... 

Cocillana-Etyfin

Halsen värker fortfarande något förbålt men doktorn var snål på medikamenterna. Han skyllde på virus och resistenta bakterier. Jaja, okej då. Tur sambon har Cocillana hemma som jag kan snylta på, för nu har hostan kommit också.
Vi går på middagen ikväll, sen åker vi hem. Ett dilemma bara. Cocillana och bilkörning hör inte ihop. Inte heller Cocillana och alkohol. Jag avstår hellre Cocillana och spriten och tar bilen. Orkar inte partaja ändå.

Vi som hade tänkt hotella och ha oss. Surt som fan.

En resa att drömma om

Å vad jag drömmer om att få resa bort tillsammans med älskade sambon. Därför är jag just nu med i SAS tävling där man kan vinna en resa till London eller Paris. Man kanske skulle ge Paris en chans till..?

De senaste åren har varit tuffa för oss. Ja faktiskt ända sedan vi träffades har livet gjort sitt bästa för att få oss att ge upp, känns det som. Det har varit smutsiga skilsmässor, slitningar i familjen, svårt sjuka barn, studier och jobb som tvingat oss ifrån varandra. Vi är banne mig värda en resa till Paris, så vi kan bli riktigt romantiska, glömma vardagen och hitta tillbaka till varann ordentligt igen. Leta upp små smultronställen via guiden som SAS-personal skrivit, kanske. Vi älskar ju god mat och goda viner, och vilken stad kan vara bättre på det än Paris?

Herregud vad jag skulle vilja vinna det!

Doctor it is

Har fan inte sovit en blund. Jag är ju så korkad som tror att skiten ska gå över bara man tar en Ipren eller två... Nu har jag alldeles förjävligt ont och ni vill inte ens veta vad det är för klegg jag spottar ut. Jag har definitivt inte tid att vara sjuk, än mindre har jag lust.

Min kära kompis (den enda kvar från min gifta tid) fyller ju 40 och ska ha fest. Så ska jag inte kunna gå på den - buäääääähhhh!!

Stackars, stackars mig. Jag får väl trösta mig med en dos dietpulvershake till frukost, det är väl det enda som får plats i min stackars hals.

Martyr, jag?

Orkar inte ens blogga

Jag ligger inte för döden men jag är helt slut och förbannat ont i halsen. Det stör mig för jag ska gå på 40-årsfest på lördag ju.

Skit också.


- Abstinensbloggat via mobilen...

Min första stora kärlek

När jag gick i sjuan blev jag handlöst förälskad. I en riktig man. Som vågade bejaka sin kvinnlighet. Han var vacker, han var begåvad. Ja, han var faktiskt så snygg att jag fick alldeles ont i magen när jag tittade på honom.

Adam Ant. Prince Charming.

Jag hade videon till Prince Charming på vhs. Jag satt och tryckte fram bild för bild - slowmotion gjorde att det tog slut för fort - och grät för att jag var så kär!
Mina föräldrar var i London en gång. På stället mittemot deras hotell hade han konsert. Då grät jag på riktigt. Jag var heeeelt övertygad att om jag bara hade varit där hade han blivit kär i mig, och så skulle vi gifta oss och få barn och leva lyckligt i alla våra dagar. Jag till och med färgade håret svart då, precis som han hade.

Adam Ant. Å herregud, jag hade mina första sexuella fantasier om honom.

Adam Ant. Eller Stuart Goddard som han egentligen heter. Han har ju faktiskt åldrats med behag. I alla fall var han vacker för sju år sedan. Den senaste bilden jag hittade på honom tänker jag inte lägga ut. 

Jag sitter just nu och lyssnar på Adam & The Ants – Prince Charming på Spotify. Jag minns varenda ord och självklart håller musiken än idag.

Vi skulle i alla fall fått vackra barn.  

Nej hörni, nu ska jag nog gå och lägga mig...

Soligt Nyköping

Jo, efter lite Ipren tog jag mig till Nyköping trots ond hals och ont huvud. Hälsade på mitt "hustryckeri" och fick en god lunch vid ån.
Sen hem och pumpa i mig lite mer Ipren så jag orkade sitta i solen ett tag. Trött och sur för att det inte blev nån zumba :-(

Nu väntar jag på en snubbe som osannolikt nog vill köpa en überful hallmöbel som jag lagt ut på Blocket. Allt går uppenbarligen att sälja.

Sjuk?

Idag ska jag hälsa på mitt tryckeri i Nyköping. Sen tänkte jag zumba. Men då. Vaknar jag med halsen tjock och ondskefullt värkande. Jag har inte gått upp än men är på väg. Ska preppa med Ipren, Zyx, Stesolid (nej jag menar Strepsils) så jag fixar Nyköping i alla fall dit har jag varit på väg sedan 2001...
Men tyvärr zumba får jag nog hoppa över om ingen händer. Men min zumba-buddy sprang vårruset igår så hon kanske är helt ledbruten och bara blir glad?


- Posted using BlogPress

Tråk-core

Corepasset idag var riktigt jäkla sugigt! Tråkig, tyst musik. Oengagerad instruktör, som var tankspridd och glömsk. Glömde bort vissa grejor så att det blev olika på de olika sidorna (höger och vänster, t ex ben). Bläk.
Dessutom hann jag oroa mig för Sune i två timmar efter att jag kommit hem. Han som alltid kommer som skjuten ur en kanon när man kommer hem var spårlöst försvunnen och kom inte heller när jag ropade.
Precis när jag fått på mig jacka, skor och byxor så hörde jag ett ynkligt jamande och in rusar vita blixten utan att stanna och hälsa. Han var hungrig och håller just nu på att äta upp sin frukost. Ja, frukost. Han har ju så bråttom ut på morgonen att han inte ens äter frukost. Det som ju är dagens viktigaste mål!

I och för sig så måste ju det betyda att han inte äter möss och fåglar på dagarna. Tack för det, Televerket.

Spotta inlägg

Och då menar jag inte att kolla runt, som i spotting. Utan att jag spottar ur mig inlägg. Idag blir vi nämligen än mer inbyggda som i en grotta. Väggen till nästa ombyggnadsetapp kom upp idag och det är lite svårt att koncentrera sig när det borras, spikas och sågas tre meter från öronen.

Så då gör jag sånt jag egentligen ska göra under arbetstid. Ändrar bloggen till exempel. Men nu är väggen klar, och jag kan börja jobba igen!

Måste fixa

En ny blogg. Eller i alla fall en snygg blogg, med enkel design. Inte så mycket lull-lull. Eller inte, vet inte om jag orkar engagera mig.

Ingen ordning alls

Nej, det är verkligen ingen ordning alls. Inte på mig och inte på inläggen. Här kommer t ex ett par bilder från helgen, fast jag redan är färdig med den liksom.

Här är äppelträden som står i full blom. Efter ha lagt ner dyra pengar på en äppelträdsbeskärare två år i rad, får vi väl hoppas att det blir en jädra massa äpplen i år. Förra året blev det inte ett enda. Det dumma med många äpplen är att jag inte vet vad jag ska göra med dem. För ett tag sedan slängde jag ut alla gamla äpplen jag hade i frysen. Det var ingen bra idé, trots att jag hållt på med askorbinsyra eller vad det nu var, efter konstens alla regler. 

Och här ser ni något högst sällsynt. Tretton har slitit sig från datorn och spelar gräsbandy med sexton.

Det har varit en härlig men stressig helg i Haninge.