Leggings utan resår

Ååååh vad det har varit jobbigt idag! Klänning och leggings med dålig resår. Vilket betyder att de åker ner och grenen sitter halvvägs ner mot knäna. Det suger och är jobbigt, för man måste hela tiden gå och dra upp dem. De hamnar definitivt i sopen när jag kommer hem.

Memory lane

Tänk vad dofter kan framkalla minnen! På bara ett enda ögonblick kastas jag tillbaka till en annan tid, av bara ett spår av doft som flyger förbi. En kille på jobbet bär Obsession - och genast är jag tillbaka i Amsterdam, hos Rob. Mannen jag var på väg att flytta till när jag träffade han som skulle bli min man och mina barns far. (Personligen tycker jag att den är alldeles för tung för att bära till vardags. Eller över huvud taget för den delen.) Min kudde kan lukta som mitt gosedjur Öronflax jag hade som barn.

Och alldeles nyss lyfte jag upp en t-shirt som låg på strykbrädan. Jag luktade på den för att känna om den behövde tvättas. Och slås av en doft av en förbjuden svunnen tid. Min sambos doft. Precis som han doftade då, för över fem år sedan. När vårt förhållande fortfarande inte var helt öppet för alla. När vi fick smyga. En gång var vi i Malmö och bodde på hotell. När vi skulle åka därifrån smög jag ner en av hans tröjor i min väska. Den låg jag och luktade på varje kväll när jag grät mig till sömns för att han inte var min helt och hållet. Den doften kände jag alldeles precis nyss, och jag blev lika bedrövad nu som då. Fast jag inte behöver. Men nu känns det lite jobbigt att inte ha honom här.

Oj så skoj - snart vinter

Vad härligt det ska bli!

Vemodigt varje år

Jag gillar inte hösten. Blir ofta deppig och tycker det mesta suger. Första hösttecknet är när vi kör båten till vinterförvaring. Det gjorde vi i söndags. För en enda gångs skull var vi ute i god tid innan försäkringen slutar gälla i oktober. Vi fick inget bra avslut med båten i år, sist vi var ute fick ju sambo beskedet att hans pappa dött. Och sedan dess har ingen av oss velat åka ut med båten.

Så igår var det dags. Sambo körde båten från hemmahamnen till Oaxen i södra skärgården där den ligger under vintern. 12 sekundmeter och ashöga vågor. Själv körde jag bilen och hämtade upp honom. Tack och lov. Hösten är ofrånkomligen här, alltså. Usch.

Men nu har jag ju ett nytt jobb att se fram emot, det gör det hela liiiiite lättare :-)

Det här är inte klokt

Jag är nog inte klok i huvet. Jag har gjort något som inte alls passar en trygghetsknarkare som mig. Jag har sagt upp mig. För en projektanställning på sex månader med möjlighet till förlängning. Jag tog inte ens tjänstledigt! Iiiiiiihhhh!!! Är jag dum i huvet? Är jag galen? Är jag knäpp? Eller är jag möjligtvis beslutsam och säker på att jag gjort mitt på det jobb där jag jobbat i elva år?

När jag pratat med chefen i fredags kom jag på vad en spådam sa till mig när jag pratade med 2007. Alltså det var så skumt att prata med henne! Hon slog huvudet på spiken på så många sätt att jag bara MÅSTE tro på henne. Hursomhelst. Hon sa då något om att jag inte skulle sluta med mitt skrivande. Att det kommer att ha betydelse för mig i framtiden. Och i och med mitt nya jobb så blir det också sant. Eftersom jag ännu inte skrivit på anställningsavtalet vill jag inte berätta mer här, men så fort jag vet så berättar jag!

En ny vändning

I eftermiddag ska prata med min chef. Jag ska be om sex månaders tjänstledigt för att prova på annat jobb. Får jag inte det så säger jag upp mig. Jag har jobbat här i elva år nu, men nu är det dags att flytta på sig. Berättar mer sen, nu ska jag iväg och luncha med en gammal jobbarkompis.

Dagen efter dagen efter

Ja då var det klart med valet då. I stort sett, det lär väl inte bli några stora förändringar i alla fall. Att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen är skrämmande men inte oväntat. Om jag i ren protest inte hade velat rösta på något av blocken skulle jag väl aldrig komma på tanken att rösta på SD, tio gånger hellre hade jag röstat blankt (trots mitt tidigare inlägg). Men nu är det som det är. Vi har demokrati i vårt land och folket väljer styre. Och då får man göra det bästa av situationen.

Att vara rasist är för mig att särbehandla någon på grund av etniskt ursprung eller religion. Eller om de avviker på något annat sätt, vilket som helst. Åt alla håll. Att till exempel inte vilja sitta vid samma bord. Att inte vilja sminka sig samtidigt som någon annan. Att inte vilja arbeta med vissa.

Och jag kan inte låta bli att tycka att de andra partierna (och enskilda medlemmar) beter sig precis som de rasister de säger sig förakta. Ta Lars Ohly, som i söndags vägrade vara i samma rum som Jimmie Åkesson. Man kan tycka illa vara om Åkessons åsikter, men det är ren och skär rasism att vägra. Och är det inte förbjudet med mobbing i både skolor och på arbetsplatser?

Det är ganska förfärligt att SD fick så många mandat, men det säger en del om missnöjet i landet. Och det är inte ett fyra år gammalt fenomen som Rosanna Dinamarca ville låta påskina, det är ett problem som började för sisådär 30 år sedan, när Sverige fullkomligt skrek efter arbetskraft och gästarbetarna började komma. För att vara "snälla" (eller för att det var enklast så), så placerades de i samma områden. Och där började problemen. De integrerades ju aldrig i det svenska samhället. Och hur ska man kunna bli svensk om man inte vet hur man lever i Sverige?!?

Och glöm inte - det är några få rötägg som får klä skott för den stora massan, som aldrig gör något väsen av sig.

Fler begravningar än bröllop

Det är ett sorgligt faktum, men ändock ett faktum. Jag har varit på fler begravningar än jag varit på bröllop. Beror det på att jag lever i en kärlekslös bekantskapskrets eller på att jag håller på att bli (eller ve och fasa - redan är) gammal? En del begravningar är sådana där den döde gått bort alldeles för tidigt. Så borde det inte få vara! Av alla döda så är det nog min morbror Tommy som betytt mest för mig. Jag tror att vi var tvillingsjälar på något sätt. Han är den i min familj som jag är mest lik. Mer lik honom till sättet än till både mamma och pappa. Även om vi inte umgicks så ofta eller nära så finns han alltid med mig på något sätt.
Dessutom dog han alldeles för tidigt. Han hade precis påbörjat ett nytt kapitel i sitt liv - så rycks han bort från oss bara drygt 50 år gammal.

Sen är det så i min familj att alla dör i anslutning till högtider. Inte nog med att man känner skuld för att man brutit upp familjen så fort det är jul eller midsommar eller nåt, man ska oroa sig för att någon ska dö. Min mormor dog en nyårsafton. Farmor en annandag jul (eller om det var två dagar efter nyår). Morfar en julafton. Morbror en midsommardag. Det är ju förfärligt! Inga sådana dagar med enbart glädje.

Det är mycket tankar om döden nu. Sambos pappa begravdes ju i fredags. Han rycktes också bort alldeles för tidigt. Och många som stått honom väldigt nära prioriterade andra saker på begravningsdagen. Sådana som jag kan tycka är alldeles ovidkommande. Åtminstone återkommande. Det är förjävligt och man blir både ledsen och besviken. Jag hoppas att de ångrar sig djupt att de inte fick tillfället att ta ett sista farväl.

Idag är det val. Jag hoppas och ber att det inte blir Mona som ska styra vårt land. Det kan aldrig bli bra.

Jag är en massmördare

Jag fick faktiskt sova inatt. Inte hela natten, men det berodde mer på vädret än på katten. Och jag tror att det är mitt eget fel att det spöregnar som det gör emellanåt. Jag har nämligen inlett Operation Spindelutrotning. Jag HATAR den här årstiden! Då kommer de där äckliga, marsvinsstora, håriga, dreglande (nja, kanske inte. Men det känns så), äckliga spindlarna. Bara idag har jag hunnit mörda två stycken. De försöker komma undan, men se det har de inget för! Jag är snabb som en blixt när jag fått span på en spindel och då kan de räkna sekunderna innan de får träffa S:t Spindelpär.

Jag hatar spindlar.

Misstänker att jag inte får sova inatt

Och det beror inte på att ska ägna mig åt några avancerade sänglekar, utan att katten varit inne hela dagen idag. Det regnade ju imorse gubevars. Jag kom hem vid halv tio ikväll (zumba och mat efter jobbet, han brukar inte vara ensam så länge) och möts av en skogstokig katt. Han jamar, jagar, välter, hoppar, kurrar, dunsar, springer, hoppar igen. Men gör inga tecken till att vilja gå ut - han vill L.E.K.A. Så nu har vi lekt med pinnen (Sune). Viftat med lasern (jag). Apporterat pinnen (Sune). Lekt med lasern igen (jag). Sprungit upp och ner för trapporna X antal gånger (båda). Vält ner det mesta från de flesta borden (Sune).

Så nu är i alla fall jag trött. Men jag tror inte att Sune är det. Det låter inte så. Det blir en spännande natt, jag har ju inte hjärta att stänga dörren till sovrummet. När vi är ensamma brukar vi ligga sked halva natten, men inatt blir det nog mest plocka ur hela diskmaskinen skulle jag tro.

Helst skulle jag vilja gå och lägga mig nu, men tvättmaskinen är inte klar ännu och däri ligger mina f.d. vita Converse och får sig ett välbehövligt bad och dem vill jag ta ur först. Imorgon är det en viktig dag för mig, det kan vara så att jag måste välja riktning i mitt liv. (Nä, det är inte så drastiskt som det låter, jag vill bara låta lite mystisk...). Hursomhelst så blir det en spännande dag för Vemsomhelst.

God natt!

Godnatt

Nu säger två trötta figurer godnatt. En kurrar i hela kroppen och en kurrar i magen. Gissa vem som är vem...

Storm i Haninge

Den här synen mötte mig när jag kom hem från jobbet idag. Det gamla ihåliga äppelträdet orkade inte stå emot längre.





(Huset på översta bilden bor vi i, det på undre bilden är vårt garage.)

Skicka folk till månen...

Ja, skicka folk till månen går bra. Men att Telenor ska kunna fixa täckning när man åker pendeltåg mellan Centralen och VH, se DET går inte!

Två gånger om dagen blir jag riktigt sur. Ibland till och med surare än vanligt. För nån vecka sen försökte jag och sambo upprätta nån form av
kontakt inte mindre än 23(!!) gånger under en tågresa på 30 minuter. Det är ju tur att man inte har nåt viktigt att säga varann...

Omotiverad

Jag är sjukt omotiverad på jobbet just nu. Det ser ni bl a på tidpunkten när jag skriver detta inlägg. Borde inte alls sitta och blogga nu - på arbetstid. Men jag dricker kaffe samtidigt och då räknas det som fikapaus. Och då är det helt i sin ordning eftersom jag aldrig går och fikar på arbetstid i princip.

Dessutom är jag trött och lite frusen. Och hade massa bra bloggidéer imorse. Som försvann i uppgivenheten över att det än en gång var problem i tågtrafiken. Pendeltågen gick bara varje halvtimme och det betyder att de gick  var asfulla. Och trots att halva tåget redan vid ändstationen har massa stående passagerare, sitter de där jävla ouppfostrade tonårspuckona med både fötter och ryggsäckar på tomma säten. Motvallskärring som jag är kan jag ju inte låta bli att ställa mig i gången och titta lite menande på det sätet (självklart längst in) som är upptaget av en ryggsäck. Under suck och stön tar killen bort ryggsäcken och stoppar den under sitt säte.
(Och nu skulle ni egentligen få se ett foto på vad mina ungar kallar "careface", som man tydligen visar upp när man är totalt ointresserad av något - t ex att snorungar tycker det är jobbigt när medelålders tanter vill sitta. Jfr "intresseklubben antecknar" och låtsasskrivning i handflatan, typ 80-tal.)

Snyggast i Sverige

Måste ju helt klart vara Mia Skäringer! Dessutom extremt begåvad, ödmjuk, rolig och med ett djup som förvånar. Mia får bli kulturminister när jag blir statsminister (= aldrig, men jag hoppas mer på Mia än på mig).

Mias blogg >>

Here comes the rain again

Idag som började så vackert! Nu är himlen alldeles mörk och blöt. De första dropparna har börjat falla och de verkar bli tyngre och större för var minut. Om en vecka är det begravning och nu börjar bitarna falla på plats. Blommor och psalmer. Gäster och minnesstund. Avsked. Fy fan. Det är det värsta som finns, själva avskedet är ofta värre än det faktum att man inte kommer att ses. Man vill att det ska bli in i minsta detalj perfekt. Det känns väldigt bra att vårt sista minne av T var glatt och soligt. Och att vi träffade honom oftare än vanligt sista veckorna. Jag kan inte förstå hur det skulle kännas att inte ha sin pappa kvar i livet.

Ja. Jag behöver en förändring!

Förändring är inte farligt

Å, jag var på ett så roligt och inspirerande event igår. Jag vill säga så mycket men hinner ju inte! Den här evinnerliga kontorslandskapsflytten håller på vareviga dag. Har ju haft det väldigt trångbott ett tag och senaste veckorna har de hållt på att riiva tillfälliga väggar, byta våra skrivbord etc, etc, så det har varit ett evigt väntande utan möjlighet att sitta vid sitt eget skrivbord. Blir gaaaaalen! Nu kommer de snart och snor hela mitt bord så att jag får flytta till min permanenta plats (uäääääk). Då får jag Agneta bakom ryggen istället för en vägg. Inte kul. Tänker på Wild Bill Hickock som blev skjuten i ryggen just för att han satt med ryggen emot. Nu var ju han i och för sig vilda västern-skurk och spelade poker, men ändå...

Återkommer när jag fått min ordinarie plats.

Kvällens äventyr

Nu sitter jag på Skandia med Ylwa och Marie och ska njuta av intressanta samtal och bli inrpirerad. Louise Boije af Gennäs senaste bok ligger redan i påsen :-)
Återkommer med rapport.

Det här med kommentarer

Det finns de som bloggar för att skriva av sig. Det finns de som bloggar för att få bekräftelse. Det finns de som bloggar för att det är deras levebröd. Det finns de som bloggar för att de vill få en dialog. Men som inte gillar kommentarer som inte riktigt passar in. Och nu har jag visst skitit i det blå skåpet och fått nästan ett helt inlägg som är tillägnat min elaka kommentar. Så Maria, här kommer mitt genmäle (jag är nämligen ganska säker på att du läser här). Och det ÄR inte elakt menat.

Snälla Maria. Nej, jag vet inte hur det är att ha den fysiska smärta du har. Men jag vet hur det är att leva med psykisk smärta. Blir ditt liv verkligen bättre om du hoppar din utbildning så tycker jag att du ska göra det. Men uppenbarligen mår du åtminstone bitvis tillräckligt bra för att skriva långa inlägg på bloggen. Utnyttja det! Hoppa på en distansutbildning istället för en schemalagd halvtid då. Då träffas "klassen" ett par gånger per termin, resten är studier hemma. Då kan du finnas där för barnen (eftersom du skriver att A är lika frånvarande och oförstående som vanligt), men du skaffar dig samtidigt en utbildning. Så att du i framtiden kan satsa lite på dig själv. Det är banne mig din tur nu!

Ett nytt lågprisflygbolag

Med de här har jag bokat resa - kolla deras säkerhetsinfo!



(Nej det har jag inte alls gjort, fattar du väl..?)

Nån som vill köpa en skiiiitsnygg jacka??

Här är jackan jag ska sälja. Storlek 1, motsvarar ungefär 36-38. Liiite för liten för mig :-( Har satt in en annons på Blocket nu ikväll. 1800 spänn kan jag väl få för en jacka jag använt tre gånger?
Den är verkligen jättejättefin och det är med sorg jag har insett att jag inte kommer att bli tunnare över ryggen/bysten. Men men, nu har jag ju en annan fin jacka (sista bilden).












Å så min nya jacka då:

Små fickfynd

Jag har ju köpt två Odd Mollyjackor på två dagar. Samma jacka. Köpte den första igår. Den andra idag, för jag hittade samma men 250 spänn billigare. Och det är ju ett par uteluncher tänkte jag och slog till. Imorrn går jag och lämnar tillbaka jacka nr 1. Hänger ni med?

Hursomhelst. Förra året köpte jag en annan OM-jacka. Den var tyvärr liiiiite för liten och jag använde den bara tre ggr. Nu har jag satt in en annons på Blocket och rensade fickorna. Det är alltid lika kul. 4 batterier. Ett kundvagnsmynt. Ett Lancôme Juicy Tube (surprise, de ligger ju precis ööööverallt!) och en inköpslista där jag skulle handla tårta, praliner, glass, kött, schalottenlök, timjan, vitt vin och grädde. Jag undrar just vad jag skulle laga för gott av det?!

Date med min sambo

Just nu sitter jag på fantastiska flygtåget Arlanda Express på väg ut till flygplatsen för en date med sambo. Han jobbar på Åland för tillfället men har ett par timmars middagsstopp här. Man tar ju varje chans till hångel :-)

Mina gamla ungdomssynder

Eller kanske snarare barndomssynder, kan ni läsa om här >>

Och Mando Diao fick inte en enda :-(

Himla konstigt, tycker jag. Mando Diao var väl verkligen ett av årets stora band..? Nåväl, Robyn fick en Rockbjörn och Winnerbäck också. Så jag får väl vara nöjd ändå. Hela listan (snodd på dn.se):

ÅRETS ROCKBJÖRNAR

Årets kvinnliga liveartist
Robyn
(Rockbjörnenhistorik: Vinnare av totalt 4 Rockbjörnar, inklusive årets utmärkelse)

Årets manliga liveartist
Lars Winnerbäck
(Rockbjörnenhistorik: Vinnare av totalt 6 Rockbjörnar, inklusive årets utmärkelse)

Årets livegrupp
Kent
(Rockbjörnenhistorik: Vinnare av totalt 11 Rockbjörnar, inklusive årets utmärkelse)

Årets konsert
Tokio Hotel
(Rockbjörnenhistorik: Vinnare av totalt 3 Rockbjörnar, inklusive årets utmärkelser)

Årets festival
Peace & Love

Årets svenska låt
Från och med du
Oskar Linnros

Årets utländska låt
World Behind My Wall
Tokio Hotel
(Rockbjörnenhistorik: Vinnare av totalt 3 Rockbjörnar, inklusive årets utmärkelser)

Årets genombrott
Oskar Linnros

12 november (såklart!)

Då ska jag banne mig gå på bio! Sen ska jag höja en skål för honom, där han är i sin himmel. På dödsdagen gubevars!

Ständigt detta SL....

Vilken jävla morgon. Jag kom iväg liiiite för sent för att jag ska känna mig bekväm. Sen krånglar bomjäveln vi har nere vi vägen, och som vi stänger när vi åker hemifrån. Burnar iväg och sladdar in på infartsparkeringen och en gubbe i illgul väst som håller på med nåt viftar och vill att jag ska stanna och lyssna på honom. Han påpekar att det minsann är slut på infartsparkeringen här nu, och det kunde jag se om jag läste på skylten. Det är nämligen så att det ska öppna ett Systembolag i vårt lilla losercentrum. Så att de som idag sitter på kvarterskrogen och hinkar öl mitt på blanka dagen ska kunna komma ännu billigare undan genom att köpa en Marinella på bolaget och sätta sig på parkbänken.

Hursomhelst. Då behöver konsumenterna nånstans att ställa bilen. Och det blir på vår infartsparkering. De platser som blir kvar är det slagsmål om redan idag.

Jaha. Missar ju mitt tåg eftersom gubbfan absolut ville berätta att jag stod på FEEEEEL plats. Det struntade jag helt i. Sen  när tåget börjar närma sig Farsta Strand så får vi veta att det är en nedriven kontaktledning vid Årstaberg. Och att vi som kunde gärna fick gå av och ta t-banan. Så alla 2000 personer som befann sig på tåget slängde sig av och påbörjade pilgrimsvandringen till t-banan. Med en sak gemensamt. ALLA ville komma först. Och ALLA ville  ha sittplats på tåget. Hahahaaaaa vad folk inte är väluppfostrade...