London

En jul går fort. Vi har hunnit vara i London och komma hem igen. Ryanair är som det är, ren och skär boskapstransport. Jag har återigen lovat mig själv att inte vara dumsnål och tänker inte flyga med dem inom överskådlig framtid. Hotellet var helt outstanding! Vi möttes i dörren av en herre i hög hatt och livré som tog våra väskor och lotsade oss till incheckningen. Rummet var helt okej, med härliga produkter från Molton Brown och mullig badrock. Utsikten från fönstret var också ganska trevlig.

Kan också konstatera att Gordon Ramsey vinner över Jamie Oliver med hästlängder. Skönare atmosfär på Fifteen visserligen, men maten på Murano slår det mesta jag varit med om!!! Jag är faktiskt förvånad över klassen på maten annars, jag har ätit kött som smälter i munnen, turkisk mat som smakar himmelskt och druckit vansinnigt goda viner. Så smakLondon har varit över förväntan.

ShoppingLondon däremot... Nu rörde vi oss visserligen i turistområdena, men varken Covent Garden eller Soho bjöd på några spännande butiker tycker jag. Det var först på Oxford Street som vi hittade nåt till ungarna, och då blev det några coola T-shirts och lite punkkuriosa. Fred Perry-kläderna var skittråkiga, det var bara deras pikétröjor som var nåt att ha.
Juldagen var helt totalt nerstängt vad gäller butiker. Boring. Men vi hade det ganska trevligt ändå, vi tog en lång skön promenad på södra sidan floden med några vätskekontroller här och där.

Sista kapitlet i shoppinghistorien blev Harrods på annandagen. Haha. Eller Buhu. Fy i h-e vad mycket folk, jag har ALDRIG varit med om maken! Vakter vid ingången, väktare i hela varuhuset som rushade på folk som stod stilla - "här får ni inte stå, rör på er!". Men grejer fanns det - vad sägs t ex om en Dolce&Gabbana vit skinnjacka i mc-modell för en typ halvåring för 675 pund? Eller ett juvelbestrött armbandsur för 250 000? Pund, alltså. Det var bara på musikinstrumentavdelningen som det var hyfsat lite folk.
Och inte fick jag tag på något Rainbow Sugar heller...

Så det blev på flygplatsen den enda shoppingen till mig blev av. Lite dyra krämer, parfym och ett armbandsur från Karen Millen. Skitsnygg!

Sovit har vi gjort också. Massor! Inte partat hela natten någon gång. Vi hade lite planer på julafton men överallt var det bara (ta det rätt nu) mörkhyade och svarthåriga människor! Vi kände oss verkligen som avarter, det var som att vara i typ Pakistan/Kina/Turkiet/Kenya på samma gång. Vi blev nästan uttittade och då kände vi att - nej, vi skiter i det här och åker hem till hotellet istället :-)
Och jag har väl aldrig sett så många japanska turister på samma gång heller - de var verkligen överallt. Lite kul, faktiskt.

Vi har på det stora hela haft det ganska bra. Lite besviken på shoppingen, hade ju tänkt handla massor till killarna (och till mig...). Största missen var att jag inte hann ta mig in i S:t Pauls Cathedral som vi såg från hotellfönstret, den ligger väl typ 30 m från hotellet.

Skönt att slippa själva julfirandet eftersom jag ändå inte hade barnen, men det är ändå med en liten tagg i magen. Det blir så påtagligt under storhelger, jag känner mig som en homewrecker och får skuldkänslor. Killarna har däremot haft det bra såvitt jag förstår, har inte pratat så mycket med dem, de har varit upptagna med sitt nyaste spel till Xbox.

Det blommade förresten i rabatterna i London