Vilket äventyr

Ja herregud. SL, Trafikverket och allt vad det är. Idag har jag varit med om ett äventyr som många innan mig har varit med om.
Jag cyklade till stationen idag. Långsamt för att inte svettas ihjäl. Såpass långsamt att jag ser hur mitt tåg åker iväg när jag låser min billiga Biltemacykel.

Very well, nästa tåg går om en kvart så det är ingen panik. Två minuter efter avgång stannar tåget och vi hör i högtalarna att det är strömavbrott. En halvtimme senare får vi veta att vårt tåg rivit ner en kontaktledning och att vi ska bli evakuerade. Vi väntar ännu ett tag innan spåren är okej (= att man inte blir grillad kyckling när man går över). Mina med(mot)resenärer kan inte se någon anledning till att inte bara hoppa ut på spåret. Eftersom jag jobbar på ett tågföretag kan jag se ungefär sådär 16 000 anledningar. Fast i volt. Jag har definitivt INGEN lust att gå ut innan spåren är ordentligt klargjorda.

Till slut får vi i alla fall klartecken till att börja evakuera. Det är hundar, rollatorer, fyllskallar och normal om vartannat. Det går över förväntan bra och vi går genom en liten skogsdunge upp på vägen där vi blir hämtade av en buss som kör oss till Handen. Där går alla utom jag till tåget som ska ta dem vidare in mot stan. Jag ringen och beställer en taxi som SL ska få betala.

Så ungefär två timmar sen kommer jag till jobbet. Det gör inget för jag hade ingen egentlig tid att passa. Personalen ombord gjorde ett jäkligt bra jobb, med tydlig information på både svenska och engelska och var hela tiden trevliga och förstående.
Dessutom har jag en så in i helvete sur bitterfitta i 60-årsåldern på jobbet så jag inte riktigt vet hur jag ska klara av hela sommaren utan att ge henne en smäll på käften. Hon vill nog smälla mig på käften också för den delen. Nu fick jag i alla fall två timmar bonustid utan henne.