Herde sökes!

Nästan varje morgon när jag är på väg till tåget undrar jag "vad gör jag här?". Man drivs som i en flock framåt och uppåt. Nåde den som behöver vika av innan resten av flocken. Då uppstår förvirring och folk börjar spotta och fräsa och nästan trampa ner varandra. Där skulle det behövas en herde med rejäla nypor som kunde stå och peka vilken fil man skulle välja.

Och om jag inte tyckte det var så pinsamt så skulle jag tagit ett foto imorse när jag gick av pendeltåget vid Centralen. Så fullproppat, fårskockigt och vidrigt människoovärdigt. Sådär Stockholmsaktigt brukar jag oftast kunna hitta en plats på tåget så jag har nära till trappan upp mot Klarabergsviadukten när jag går av. Men imorse hade jag bråttom och då hamnade jag på "fel" ställe på tåget. Och hamnade i kö. Som nästan stod stilla.
Jag ruttnade och började gå mot en annan utgång som låg lite längre bort. Dit ingen orkar gå.

Men jag skulle ändå inte vilja vara utan att jobba i stan. Om jag jobbade där jag bodde skulle min värld bli så liten och inskränkt.

Jobbet jag sökt ligger också i City. Det var en kompis som hade sett annonsen på Stepstone och jag skickade in. Har inte hört något än, men känner inte att det är någon katastrof. Hoppas dock åtminstone på ett "tack för ansökan-brev".

Jag har bara en enda gång tidigare i mitt liv skrivit en ansökan, annars har jobbet liksom kommit till mig. Nu har jag ju jobbat som läkarsekreterare på Beroendekliniken och det är ungefär som Hotel California: You can check out any time you like, but you can never leave...