Närmare 50 än 30

Okej, julen kan vara ganska mysig. I alla fall om den är lagom. Och lagom för mig betyder en jul utan Pernilla Wahlgren, sill och överträffa-varann-med-dyra-julklappar. Nu är huset färdigpyntat. Stjärnor och kulor i fönstren. Många ljus överallt. Några samlartomtar på spiselkransen. En adventsljusstake. Och ungar med tindrande ögon (nåja) och vuxnas tjat om att de MÅSTE skriva önskelista nu!

Och födelsedagen är över. Och jag är närmare 50 än 30. Känns jobbigt på ett sätt, men skönt på ett annat. Det kanske är för att folk inte har så höga förväntningar på att en 40+ ska vara smal, smärt och snygg haha!

Födelsedagen passerade med blandade känslor. Jag är egentligen ganska asocial tror jag. Ville först inte fira alls. Sen bytte vi helg så att vi kunde ha barnen på min dag. Och då bjöd jag in mina föräldrar till lunch. Sen bjöd svärmor in sig med gubbe och hans barn (som är lika gammal som David!). Det kändes ändå ganska okej.
Sen bjöd sambons mormor och morfar in sig. De är 90 år gamla och urgulliga så det kändes okej att de kom på fika lite senare. De tog tyvärr med sig sambons morbror med fru. En herre jag har väldigt svårt för. Nyfiken som få och om någon har varit i Kina så har han varit på mars. Om jag har haft scharlakansfeber så har han haft cancer. Osv osv.

Så mitt lilla 2-personsfirande blev till slut till 15 personer. Det är jobbigt att vara populär ;-) Jag var trött på kvällen, och väldigt nöjd med att kunna dricka lite glögg och äta lussebulle helt i lugn och ro.

Jag fick jättefina presenter: av David ett egenhändigt skapat armband i makramé, av Jimmy ett tillika egenhändigt skapat skåp han gjort i slöjden. Man blir alldeles till sig av stolthet!
Och av älskade, älskade sambon: de alldeles underbart läckra dr Martenkängorna med blommor som jag skrivit om!!! Bara för min skull har han skapat ett alldeles eget konto på Ebay och letat och hittat rätt modell, snokat reda på rätt storlek OCH lyckats få hem dem från Skottland i tid!
Inte konstigt att jag älskar honom... min darling!
Nu ska jag bara överleva skavsåren jag kommer att få på "akilleshälen", eftersom dr Martens alltid lyckas ha en väldigt obekväm böj just där och jag har inte hunnit mjuka upp dem ännu.

På facebook hade det trillat in närmare 40 rara gratulationer (tack!!), jag blev alldeles rörd. Min gamla kompis som jag gjort slut med skickade också ett grattis-sms.

De enda som inte hört av sig på något enda sätt är mina två syskon.