Min första stora kärlek

När jag gick i sjuan blev jag handlöst förälskad. I en riktig man. Som vågade bejaka sin kvinnlighet. Han var vacker, han var begåvad. Ja, han var faktiskt så snygg att jag fick alldeles ont i magen när jag tittade på honom.

Adam Ant. Prince Charming.

Jag hade videon till Prince Charming på vhs. Jag satt och tryckte fram bild för bild - slowmotion gjorde att det tog slut för fort - och grät för att jag var så kär!
Mina föräldrar var i London en gång. På stället mittemot deras hotell hade han konsert. Då grät jag på riktigt. Jag var heeeelt övertygad att om jag bara hade varit där hade han blivit kär i mig, och så skulle vi gifta oss och få barn och leva lyckligt i alla våra dagar. Jag till och med färgade håret svart då, precis som han hade.

Adam Ant. Å herregud, jag hade mina första sexuella fantasier om honom.

Adam Ant. Eller Stuart Goddard som han egentligen heter. Han har ju faktiskt åldrats med behag. I alla fall var han vacker för sju år sedan. Den senaste bilden jag hittade på honom tänker jag inte lägga ut. 

Jag sitter just nu och lyssnar på Adam & The Ants – Prince Charming på Spotify. Jag minns varenda ord och självklart håller musiken än idag.

Vi skulle i alla fall fått vackra barn.  

Nej hörni, nu ska jag nog gå och lägga mig...