Dagens minnen

Höstlov. Sånt trams fanns inte när jag var liten. Då var man ledig torsdag-fredag i allhelgonahelgen, tror jag. Samt jul-, sport-, påsk- och sommarlov. Men nu finns det alltså höstlov också. Ännu en vecka med ångest, eller i alla fall dåligt samvete, för alla mammor och pappor som bara har 25 semesterdagar per år och som tycker synd om sina barn som måste vara på fritids medan ”ALLA ANDRA” åker till Egypten eller nåt. Usch, tur man har stora barn.

Fast idag tog jag lite oplanerat höstlov faktiskt. Jag var med David på Huddinge Sjukhus, på avdelningen där han fick sin nya benmärg. Hua, bringing back BAAAAAD memories. Vi tittade in i hans gamla rum, där han var isolerad veckovis utan att ens få öppna fönstret. Vi träffade Fiskmås-Tore, som matade fiskmåsarna så att de skränade som sjutton utanför fönstret. Vi tittade in i anhörigköket där jag kokat så många ägg och gråtit så många tårar. Fy fan vad 2006 inte var ett bra år..! Igår när jag rensade jobbdatorn som jag har här hemma hittade jag massa kort jag tagit 2005, när David först blev sjuk. Usch och fy vad han har fått gå igenom, det borde inget barn behöva göra…

Anledningen till besöket idag är att David är med i ett forskningsprojekt för stamcellstransplanterade. De tog 6-7 rör blod som ska analyseras och analyseras igen för att se hur hans immunförsvar fungerar. Är det något knas så får vi veta det. Skönt tycker jag, för ibland undrar jag eftersom han är sjuk i snitt en dag i veckan. Och när han blir sjuk så blir han så väldigt sjuk. Nu har han två gånger fått nässelutslag över hela kroppen men mest i ansiktet. Och han kan inte komma på om han ätit eller på annat sätt varit i kontakt med något nytt. Innan vi gör någon utredning om det så tänkte vi vänta och se om det händer igen. Jag har ju också haft så, jag fick äta medicin varje dag i flera år, och man hittade aldrig någon orsak trots massa olika tester. När David blev sjuk så försvann det helt plötsligt, precis som om kroppen inte prioriterade det, utan att det viktiga var att jag var pigg för Davids skull. Nu har jag fått tillbaka det i omgångar, men det räcker med ett par tabletter då, slipper cortison i alla fall.

Efter provtagningen åkte vi och köpte en vinterjacka till David innan jag körde honom hem till pappas hus. Sedan åkte jag faktiskt hem. Sambo jobbar eftermiddag så vi kunde ta en lunch ihop, skönt att få lite egentid ihop efter den här helgen som faktiskt varit rätt jobbig. Även om lunchhaket kanske inte var det allra bästa… Lite jobb har jag också hunnit med, skönt att kunna jobba hemifrån!

Ikväll är det meningen att jag ska på ett core+zumbapass på gymmet, men jag tror faktiskt att det får bli zumba framför tv-n istället. Mycket roligare!