Det här med kommentarer

Det finns de som bloggar för att skriva av sig. Det finns de som bloggar för att få bekräftelse. Det finns de som bloggar för att det är deras levebröd. Det finns de som bloggar för att de vill få en dialog. Men som inte gillar kommentarer som inte riktigt passar in. Och nu har jag visst skitit i det blå skåpet och fått nästan ett helt inlägg som är tillägnat min elaka kommentar. Så Maria, här kommer mitt genmäle (jag är nämligen ganska säker på att du läser här). Och det ÄR inte elakt menat.

Snälla Maria. Nej, jag vet inte hur det är att ha den fysiska smärta du har. Men jag vet hur det är att leva med psykisk smärta. Blir ditt liv verkligen bättre om du hoppar din utbildning så tycker jag att du ska göra det. Men uppenbarligen mår du åtminstone bitvis tillräckligt bra för att skriva långa inlägg på bloggen. Utnyttja det! Hoppa på en distansutbildning istället för en schemalagd halvtid då. Då träffas "klassen" ett par gånger per termin, resten är studier hemma. Då kan du finnas där för barnen (eftersom du skriver att A är lika frånvarande och oförstående som vanligt), men du skaffar dig samtidigt en utbildning. Så att du i framtiden kan satsa lite på dig själv. Det är banne mig din tur nu!