Dagen efter dagen efter

Ja då var det klart med valet då. I stort sett, det lär väl inte bli några stora förändringar i alla fall. Att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen är skrämmande men inte oväntat. Om jag i ren protest inte hade velat rösta på något av blocken skulle jag väl aldrig komma på tanken att rösta på SD, tio gånger hellre hade jag röstat blankt (trots mitt tidigare inlägg). Men nu är det som det är. Vi har demokrati i vårt land och folket väljer styre. Och då får man göra det bästa av situationen.

Att vara rasist är för mig att särbehandla någon på grund av etniskt ursprung eller religion. Eller om de avviker på något annat sätt, vilket som helst. Åt alla håll. Att till exempel inte vilja sitta vid samma bord. Att inte vilja sminka sig samtidigt som någon annan. Att inte vilja arbeta med vissa.

Och jag kan inte låta bli att tycka att de andra partierna (och enskilda medlemmar) beter sig precis som de rasister de säger sig förakta. Ta Lars Ohly, som i söndags vägrade vara i samma rum som Jimmie Åkesson. Man kan tycka illa vara om Åkessons åsikter, men det är ren och skär rasism att vägra. Och är det inte förbjudet med mobbing i både skolor och på arbetsplatser?

Det är ganska förfärligt att SD fick så många mandat, men det säger en del om missnöjet i landet. Och det är inte ett fyra år gammalt fenomen som Rosanna Dinamarca ville låta påskina, det är ett problem som började för sisådär 30 år sedan, när Sverige fullkomligt skrek efter arbetskraft och gästarbetarna började komma. För att vara "snälla" (eller för att det var enklast så), så placerades de i samma områden. Och där började problemen. De integrerades ju aldrig i det svenska samhället. Och hur ska man kunna bli svensk om man inte vet hur man lever i Sverige?!?

Och glöm inte - det är några få rötägg som får klä skott för den stora massan, som aldrig gör något väsen av sig.