Miss Antrop

Jag är så improduktiv just nu. Känner mig allmänt misantropisk och blir irriterad på folk som inte kan skriva, som skriver dåligt eller skriver tråkigt och bara rapar upp när de går upp, när de mjölkar korna, fiser och när de går och lägger sig. Sånt som jag kan tycka är lite intressant ibland men inte nu.

Idag för tre veckor sedan förolyckades en14-årig kille vid namn Linus Wååk, han blev påkörd av ett roslagståg i Täby. Jag kände honom inte, hade aldrig ens hört talas om honom. Ändå har den olyckan sänkt mig så mycket, och jag vet inte varför. Varför lämnar han mig ingen ro? Beror det på att mina söner är ungefär i samma ålder? Att det lika gärna kunde hänt någon av dem? Beror det på att jag nästan förlorade David för några år sedan?
Jag vet inte.

Visst skrattar jag också, och tittar på Melodifestivalen och jag tycker fortfarande att Dolph är snygg. Jag ser fram emot imorgon då jag förhoppningsvis ska på dejt med Kia. Jag längtar till fredag då A är klar med sin kurs. Jag längtar också till nästa fredag då jag och A åker till Vilhelmina. Så vi får se lite snö, menar jag... Så tänkte vi i alla fall i november när vi bokade. "Vi åker i mitten av februari så vi är säkra på att det är riktig vinter". Haha.

Och måndagen den 22 hämtar vi Sune! Det får nog bli en Sune trots allt, nu har vi ju pratat så mycket om honom  som just Sune att det känns konstigt att kalla honom för något annat. Fler rapporter följer.