Explodera!

Åh... Åh... Åh...
Jag har så mycket inom mig som bara vill explodera idag! Men det går liksom inte. Jag var på gymmet efter jobbet för att få utlopp för en del av mitt adrenalin. Crosstrainer, stenhårt styrkepass (jag har inte kört styrka på bergis ett år) och sen 30 min powerwalk/jogg! Ja, ni läste rätt - JOGG!!! Jag som verkligen HAAATAR att springa. Men med A town called Malice i lurarna och så jävla mycket adrenalin, så ville kroppen verkligen ge allt. Och jag vet inte hur mycket jag ska berätta om anledningen.

Hela förbannade dagen har jag varit som en tidsinställd bomb. Utan att ha PMS. När jag sett vissa människor på jobbet har det nästan börjat ryka ur öronen bara av deras uppenbarelse (det handlar om två herrar jag verkligen har svårt för). Chefen skrämde nästan livet ur mig det första hon gjorde. Shit, vilken måndagmorgon!

Sen vet ni ju hur det är med mina syskon. Den ena kanske läser det här, men ingen annan som känner oss alla tre gör det så jag får väl ta risken att få (ännu mer) skit. Jag har verkligen blivit så totalt jävla sågad, dissad, utfryst och avklippt. Raderad.
Den ena blir manipulerad av den andra och vägrar att ta in sakliga argument. Berättar för mig hur jag ska leva mitt liv och tycker att jag ska växa upp. Antagligen lyssnar han inte på mig för att han inte vågar erkänna för sig själv att han känner att han inte har helt rätt.
Den andra har helt sonika plockat bort mig som "vän" på facebook och dessutom blockat mig. Det betyder att jag inte ens kan se att hon finns på facebook. Inte via min egen profil i alla fall. Hursomhelst så har hon i och med detta i princip sagt "du finns inte i mitt liv längre, du får inte veta något om mig och jag vill aldrig mer ha med dig att göra". Moget.

Blockningen är alltså gjord av en 44-åring, inte en 14-åring. Inte heller denna gång hade hon ryggrad nog att stå för sitt val. I min värld så hade man åtminstone skickat ett mail eller sms (om man nu är för feg för att prata) och sagt att "du, jag plockar bort dig från fejan, ok". Men icke.
En annan sak (det här jag nog skrivit förut, förresten) hon gjorde var när hon fyllde år förra året. Hon mailar till mig att hon absolut inte tänker fira sin födelsedag på något sätt. Samtidigt som hon bjuder in mamma, pappa och bror på middag. Eh, ryggrad någon? Feg? Nej, det är inte rätt ord. Så jävla konflikträdd och feg att jag blir förbannad. Precis som jag är just nu. Det märks, va?

Dessutom kommer jag inte att kunna röra mig imorgon.