Bästis

Det hände en konstig grej i förra veckan. Eller, konstig och konstig vet jag inte men det känns konstigt i alla fall.

Jag har i nästan hela mitt liv haft U som "bästis". Vi har verkligen gjort (nästan) allt tillsammans. Vi har gått i samma klass 1-9, bott grannar, till och med bott ihop, fått första kyssarna ihop, haft första fyllan ihop och ja, ni vet. Allt.
Hon träffade sin man genom mig och min dåvarande kille. Jag träffade han som blev min man genom henne och hennes kille.

2004, när jag träffade A och flyttade hemifrån flyttade jag till en lägenhet nära henne. Och kände mig SÅ sviken. Hon var inte en nyfiken på vem i hela friden det var som hade lockat mig ifrån äktenskapets heliga förbund. Vi träffades en enda gång på ett halvår och då var det jag som bjöd in henne när jag fyllde år. Jag blev inte längre välkommen hem till dem på parmiddagar för singlar passade inte in (jag var ju inte singel!). Och fick höra massa dravel om att hon respekterade mina val osv osv.

Sedan blev David sjuk. U är hans gudmor och kom och hälsade på uppe på KS (där vi hamnade först) TVÅ gånger, och då var det för att hon ändå hade ärende dit i jobbet. När vi hamnade Huddinge kom hon inte en enda gång.

Vi träffades väl ganska halvhjärtat ute på stan ett par gånger, men till slut fick jag nog och skrev ett lååååångt mail till henne och förklarade. Jag gjorde nog slut, helt enkelt.

U fyllde år i förra veckan. Jag skickade ett neutralt grattis-sms och vips hade jag en vänförfrågan på facebook från henne. Jag svarade ok och då började hon chatta med mig. Artighetsfraser som jag ganska snabbt avslutade med att jag måste jobba. Jag blev så förvirrad.

Alltså, jag känner mig lite kluven. Jag saknar nog inte henne som person egentligen, men jag kan VERKLIGEN sakna det vi hade. Jag har ingen bästis, ingen som jag kan ringa och snacka skit med, eller prata om allt med. Jag har ingen jag kan dricka vin, fnittra och prata hela natten med. DET saknar jag!
Men det känns så konstigt med U. Jag vet inte vem hon är längre.

Så jag håller det nog på en ganska neutral nivå. Det kanske ändrar sig om några år, men jag är nog inte riktigt beredd ännu.