Älskade tonåring!

Min älskade Jimmy är 15 år. Lång, snygg, med stora fötter och basröst. Sa jag att han är snygg? Och dessutom är han är världens raraste tonåring!
Den här helgen har jag verkligen haft möjlighet att rå om honom och vi har kunnat "bara vara". Vi har (trots att mamma är pinsammast i stan) varit på bio, kollat dvd hemma, pratat om skolan och gymnasievalet och han har bakat negerbollar som vi smaskat i oss.
Igårkväll när jag skulle gå och lägga mig kramade jag om honom och sa att jag tycker att vi har det jättemysigt och trots att mamma är pinsammast i stan så kramade han tillbaka (så gott han kunde för sitt nyckelben) och sa att han också tyckte det. Det kändes så skönt i hjärtat. Inte för att jag tvivlat på att han tycker om sin mamma, men trots mitt glättiga jag så brottas jag varje dag med skuldkänslor för att jag flyttat så långt ifrån mina barn. Men igår kände jag att det nog är ganska okej ändå.

Å vad jag är lycklig för att jag fått världens finaste killar!!!