Here comes the rain again

Idag som började så vackert! Nu är himlen alldeles mörk och blöt. De första dropparna har börjat falla och de verkar bli tyngre och större för var minut. Om en vecka är det begravning och nu börjar bitarna falla på plats. Blommor och psalmer. Gäster och minnesstund. Avsked. Fy fan. Det är det värsta som finns, själva avskedet är ofta värre än det faktum att man inte kommer att ses. Man vill att det ska bli in i minsta detalj perfekt. Det känns väldigt bra att vårt sista minne av T var glatt och soligt. Och att vi träffade honom oftare än vanligt sista veckorna. Jag kan inte förstå hur det skulle kännas att inte ha sin pappa kvar i livet.